Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Prisbelönta avslöjanden och gripande reportage från Ekots granskande reportrar.

Tystnadskultur kring trakasserierna

Publicerat måndag 15 februari 2010 kl 16.53
Sextrakasserier vanliga inom teater- och filmbranschen. Foto: Maja Suslin, Tomas Oneborg, Marc Femenia/Scanpix.

Bara drygt var tionde som utsatts för sexuella trakasserier inom svensk teater och film kontaktade ledningen för att berätta vad som hänt.

Berättelserna från enkäten är anonymiserade.

"Det var med en karismatisk, mäktig regissör. Jag hade fått komma på ett flertal intervjuer till regissören och jag hade fått jobbet, han hade sagt att jobbet var mitt. Men han ville träffas igen och igen. Sista gången träffades vi ute på café. Då ville han hålla mig i handen, han sade att han tyckte mycket om mig och att han skulle vilja ha en relation med mig under produktionen. Jag sade så klart nej. Då hade en gräns passerats och jag gick till hans chef. Hon sade att han är sådan, att det är inget att ta personligt och att det är ingen fara. Det behöver du inte bry dig om."

En annan chef sa så här när en kvinnlig skådespelare berättade om trakasserier:

"Teaterchefen svarade att så klart får inte regissören göra så men "du får tänka på att han är en väldigt stor konstnär". Jag vågade inte riktigt säga emot, men det kändes för jävligt."

Bara en av tio som svarat på Ekots fråga om vad som hände efter att de trakasserats sexuellt berättade att de gått till ledningen.

Sture Carlsson är direktör på arbetsgivarorganisationen Svensk scenkonst.

– Jag var i sjutton år chef för en symfoniorkester i Göteborg och jag blev endast en gång under dessa 17 år uppmärksammad på att något sådant här hade inträffat. Jag vet inte om jag där av ska dra slutsatsen att det bara inträffat en gång. Det enda jag vet är att med säkerhet är det bara en gång  var någon som kom till mig och berättade om det, säger Sture Carlsson.

Men att så få går till ledningen, är det bra?

– Nej, det är det naturligtvis inte. Det är dåligt av många skäl, dels för att frågan inte blir utklarad och de som trakasserar kanske då kan fortsätta, säger Sture Carlsson.

Ekots enkät gick ut till medlemmarna i teaterförbundet. Av de som svarade berättade var tredje kvinna att hon blivit sexuellt trakasserad. De som hade det värst var kvinnliga skådespelare, nästan varannan svarade att hon blivit trakasserad.

Det är tystnad på scen som gäller. Nästan 40 procent höll tyst, och berättade inte för någon. Mer än hälften talade med kollegor.

Bara sex stycken av de som blivit utsatta gick till facket för att få hjälp.

"Att gå till facket eller till skyddsombudet, det har jag aldrig tänkt på. Jag vill fortsätta jobba med de här männen och vill inte att det ska bli något krig eller något jobbigt stormöte. Jag vill inte ha facket involverade, det känns bara jobbigt. Vad skulle facket kunna göra åt att han tog mig på rumpan?"

Anna Carlsson är ordförande i Teaterförbundet.

– Då tror man inte på att facket kan göra någonting. Om så få personer vänder sig till sitt fackförbund, då har inte vi varit särskilt tydliga på att visa att vi är en del och en resurs för den här medlemmen. Det måste det så klart omedelbart ändras på, säger Anna Carlsson.

Reporter Jesper Lindau
jesper.lindau@sr.se

Research Victoria Gaunitz
victoria.gaunitz@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".