Projekt Simoom

Hemlig vapenfabrik planeras i Saudiarabien

Ekot kan nu avslöja att det finns långtgående planer på att den svenska myndigheten Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, i största hemlighet ska hjälpa Saudiarabien att bygga en avancerad vapenfabrik. Projektet startade redan 2007 och kallas internt på FOI och regeringskansliet för Simoom. Det visar en stor mängd sekretessbelagda handlingar som Ekot tagit del av.

Publicerat tisdag 6 mars 2012 kl 05:00
Uppdaterat, tisdag 23 april 2013 kl 11:50

Jag sitter på tåget när jag för första gången får höra talas om projektet Simoom. Enligt uppslagsverken på nätet betyder det: torr, het ökenvind. Men det tips jag precis fått handlar om någonting helt annat: Det handlar om Svenska totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, och deras hemliga samarbete med en av världens hårdaste diktaturer, Saudiarabien.

På videobilder på nätet kan man se hur åtta personer dödas vid en offentlig avrättning.

[Ljud från avrättning]

Och på andra tv-bilderna från Saudiarabien får en 54-årig kvinna huvudet avhugget med ett svärd.

[Engelska: Saudierna visade sedan upp hennes kropp hängande i en lina från en helikopter för att försäkra sig om att alla såg resultatet.]

Saudiarabien sägs vara en av världens grymmaste diktaturer. Landet bryter systematiskt mot de mänskliga rättigheterna.

Ändå tecknade 2005 den socialdemokratiska regeringen ett militärt samarbetsavtal, ett så kallat MOU, med regimen i Saudiarabien.

Tipset vi fick har att göra med det så kallade MOU-avtalet från 2005. Men det här projektet är inte känt, har inte debatterats.

Det handlar om planer, som pågått i flera år, som innebär att en svensk myndighet i största hemlighet ska hjälpa regimen i Saudiarabien bygga upp en vapenindustri. 

Detta trots att riktlinjerna för vapenexport slår fast att respekt för mänskliga rättigheter är ett centralt villkor för vapenexport eller ”annan utlandssamverkan som avser krigsmaterial”.

Internt på regeringskansliet och på myndigheterna kallas det här för projekt Simoom. Vi kommer över namnen på två personer som på olika sätt varit inblandade. Generalmajor Staffan Näsström. Och departementsrådet Cecilia Looström på försvarsdepartementet.

– Nej, det har jag aldrig varit inblandad i det känner jag inte ens till, säger Staffan Näsström när vi ringer upp.

Simoom?
– Nej.

S  i  m o o m (bokstaverar ordet)
– Absolut inte, det kan jag säga dig direkt alltså.

– Just nu har jag svårt att återkalla precis vad det handlar om som du vill ha svar på, säger Cecilia Looström och vill sedan inte tala mer.

Vi begär ut handlingar från regeringskansliet och myndigheten Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI. Utan resultat.

Men via personer som vill vara anonyma kommer vi ändå över dokument. Promemorior, mötesanteckningar, brev – det mesta är hemligstämplat.

Vi vet nu att vapenfabriken ännu inte är byggd, men vi kan i detalj följa planerna.

Vi är på väg till FOI, den myndighet som har en central roll i projekt Simoom.

Jan-Olof Lind är generaldirektör på FOI, en myndighet som själv beskriver sig som ett av Europas ledande forskningsinstitut inom försvarsfrågor.

I väskorna har vi med oss dokumenten som beskriver projektet men innan vi visar dem vill vi att Jan-Olof Lind berättar vad Simoom är.

– Vi har i dag inget avtalsbundet projekt med det landet, så jag har ingen kommentar till det, säger Jan-Olof Lind.

Har ni haft något projekt som hetat Simoomprojektet med Saudiarabien?
–  Svaret är nej.

Ni har inte haft det?
– Svaret är nej.

S i m o o m? (bokstaverar)
– Jag har svarat på frågan.

Nej, alltså?
– Ja, så är det.

Är det sant det?
– Jamen alltså, hör du inte vad jag säger?

Enligt FOI:s generaldirektör Jan-Olof Lind finns det alltså inget projekt Simoom. Men det han inte vet är att vi har dokument om projektet.

Vi kan följa Simoom sedan starten 2007. Så här gick det till:

Det är den 19 februari när den saudiske generalen Nasser landar i Sverige. Han beskriver sig som en hands on-man, en person som vill ha ut något konkret av möten.

Det får han under sina besök i Sverige.

Saudiarabien sägs vara ett av de länder i världen som köper mest krigsmateriel. Men under besöken i Sverige 2007 gör saudierna klart att de inte längre nöjer sig med att köpa vapen. De vill lära sig tillverka sina egna.

De vill att den svenska myndigheten FOI ska lära dem.

General Nasser och regimen i Saudiarabien vill ha hjälp att bygga upp en anläggning i öknen för tillverkning av sprängämnen och raketbränsle till missiler som slutat fungera. En missilfabrik, den första i sitt slag, i landet.

Det dröjer inte länge innan FOI accepterar. Ett avtal sluts om en så kallad förstudie. FOI:s experter reser till Saudiarabien för att på plats undersöka markförhållandena för att avgöra om fabriksbyggnaderna ska grävas ner eller inte.

Det framgår tydligt i handlingarna att det är myndigheten FOI som ska leda arbetet med vapenfabriken med hjälp av flera svenska företag.

Totalt handlar det om en anläggning med närmare 35 byggnader.

Efter drygt ett halvår är FOI klar med den första rapporten i projekt Simoom. Den så kallade förstudien, som beskriver hur fabriken ska byggas, lämnas över till en saudisk kurir, täcknamn ingenjören, i början av 2008.

Han är nöjd. Men betonar att de gärna skulle vilja vara i gång med bygget redan nu.

Allt det här finns dokumenterat, men ändå påstår alltså FOI:s generaldirektör Jan-Olof Lind att det aldrig funnits något projekt Simoom.

– Det finns inget sånt projekt.

Här finns ju då ett samarbetsavtal mellan Saudiarabien och FOI Grindsjön där det står att projektet är inriktat mot anti-tankvapen och då speciellt deras driv- och stridsdelar. Hösten 2007 gjorde ni en förstudie där ni i detalj beskriver hur fabriken ska byggas upp. Varför ljuger du om det här?
–  Alltså, ljuger tycker jag är en stark formulering och jag har inga kommentarer kring de diskussioner som har varit med landet i fråga.

Men det är ju en färdig förstudie det är ju inte några diskussioner?
– Nej men precis va, men låt oss ta det här i sansad bog. Vad i det jag har sagt har jag ljugit någonstans nu?

Du sa ju att det inte funnits något sånt här projekt?
– Ja.

Men vad är det här då? Vi har ju dokumentationen?
– Ja, men om jag kan få ta del av dokumentationen.

Här [Lämnar över papper, Jan-Olof Lind tar emot. (FOI avtal grindsjön)]

Den här beskriver ju att det ska byggas upp ett 30 tal fabriksbyggnader i Saudiarabien.
– Och jag har liksom ingen kommentar förutom det som står i MOU-avtalet och de diskussioner som kan ha förekommit har jag ingen kommentar till.

Men är det här en känslig fråga att FOI myndigheten ska vara involverade i att bygga upp en vapenfabrik i Saudiarabien.
– Nu är det så att jag kommenterar inte de diskussioner som har förevarit om de nu har förevarit med landet i fråga.

Det blir lite svårt här. För vi vet ju precis vad som har hänt men du tänker inte kommentera någonting?
– Nej.

Vi kontaktar flera personer som vi vet jobbat med projekt Simoom. En av dem är institutionschefen Torgny Carlsson på FOI:

– Sen i går har jag fått förhållningsregler och jag måste hänvisa alla dina samtal till vår kommunikationschef.

Till slut hittar vi en person som vill berätta. Det är en regnig torsdag i mitten av januari då vi tar hissen upp till KK-stiftelsen i centrala Stockholm. Vd:n här, Madelaine Sandström, var tidigare generaldirektör på FOI. Det har gått snart tre år sedan hon slutade på FOI. Hon har gått med på att träffa oss och berätta efter flera års tystnad.

Madelaine Sandström bekräftar att projekt Simoom existerat och hon säger att det var ett projekt fyllt av konflikter.

– Det som är det bestående minnet är att det var jobbigt, skitjobbigt för att utrycka sig plumpt, säger hon.

För henne började det hela egentligen redan 2005 när regeringen skrev under det så kallade MOU-avtalet om militärt samarbete med Saudiarabien.

– Redan under den här middagen som var på Karlbergs Slott efter det att MOU-avtalet var underskrivet av dåvarande försvarsminister Leni Björklund så började man ta upp frågor om forskning och frågor om FOI:s verksamhet så jag sa det när vi gick därifrån att jag tror nog att de kommer höra av sig inom kort.

Madelene Sandström, som alltså tidigare var generaldirektör på FOI, säger att det militära samarbetsavtalet, det så kallade MOU:et, egentligen handlade om att regeringen ville hjälpa Saab och Ericsson att sälja radarövervakningssystemet Erieye till Saudiarabien. Om saudierna köpte Erieye lovade Sverige forskningssamarbete kring vapen med FOI.

I avtalet står det: ”Parterna skall särskilt sträva efter att utbyta teknisk och ingenjörsmässig expertis i fråga om underhåll, utveckling och rekonstruktion av vapensystem, utrustning och reservdelar.”

– Saudiarabien var nog ganska trött på att alltid vara den som köper men den får aldrig någon kunskap. Här kunde man ju säga att de kunde gå direkt till företagen men det var väl därför de gick till FOI därför att de upplevde inte själva att de hade förmågan att veta vad det är man frågar om vad är det man...

De hade inte kompetens att göra beställningen ens?
– Nej, säger Madelene Sandström.

I början av 2008 blev plötsligt svenska regeringen orolig. Den vill inte att myndigheten FOI ska ansvara för bygget av fabriken. Det är för känsligt.

Våra handlingar pekar på att regeringen inte hade något emot att fabriken byggdes. Men det skulle inte vara svenska myndigheter som utrustade regimen, det skulle vara bättre att ett företag tog över ansvaret. Men saudierna vill att just myndigheten FOI ska leda arbetet och nu känner de sig lurade.

Dokument som vi har tillång till visar att den här situationen skapar oro på regeringskansliet.

Möte försvarsdepartementet våren 2008: ”Industrin, bland annat Ericsson, börjar känna sig hotad. Det här kan bli väldigt allvarligt.”

Möte försvarsdepartementet 17 mars 2008: ”Hur kan vi reparera situationen i Saudiarabien, hela verksamheten i regionen står på spel.”  

I maj 2008 är flera höga tjänstemän från Sverige i Saudiarabien för att försöka lösa krisen. Den saudiska regimen vill alltså att myndigheten FOI ska leda arbetet med fabriken, inte något privat företag.

Lösningen på problemet presenteras i en taxi i Riyadh, Saudiarabiens huvudstad. Madeleine Sandström sitter i bilen, en tjänsteman från regeringskansliet och Saabs representant i Saudiarabien.

De har varit på ett möte med vice försvarsmister prins Khaled och är på väg till den svenska ambassaden. Saabs representant (vi har sökt honom men han vill inte tala med oss) tar fram en penna, han börjar rita i ett block. Efter en stund visar han skissen, Upplägget, för de andra.

– I bilen ifrån det här mötet med Khaled till ambassadören så ritade han en lösning på det sättet, det var något om att göra ett bolag och jag tror vi alla tre sa att det där vore ju behändigt för att bli av med det här spända fältet, säger Madeleine Sandström.

För att lösa krisen bildar FOI ett bolag som är tänkt att fungera som ett bulvanföretag i kontakterna med Saudiarabien. I förhandlingarna benämns det FOI-company, eller FOI-bolag, och ska företrädas av samma personer på FOI som tidigare jobbat med projekt Simoom men rent legalt ska det vara ett privat bolag på pappret utan koppling till myndigheten. På så vis behöver regeringen inte ge sitt tillstånd.

Det så kallade FOI-bolaget döps till SSTI Swedish Security Technology and Innovation och registreras vid Bolagsverket i början av 2009. 

Firmatecknare för FOI-bolaget är en av generaldirektörens närmaste medarbetare: Dick Sträng. Det är alltså han som skött förhandlingarna med saudierna från början. 

– Jag vill inte kommentera det och jag finns inte kvar på FOI eller i statlig tjänst längre så jag känner inte att jag varken ska eller vill det.

Fast varför kan du inte?
– Nej, du får nöja dig med det.

FOI:s nuvarande generaldirektör Jan-Olof Lind vill inte kännas vid något företag med koppling till FOI.

– Nej, FOI har inga bolag.

Finns det bolag som benämns FOI company?
– Nej.

Har det tidigare funnits bolag som har en tydlig koppling till FOI?
– Där kan jag bara uttala mig för den period som jag har varit här och jag tror med viss säkerhet att jag kan uttala mig längre tillbaka i tiden också att det har inte funnits några bolag under FOI.

Finns det bolag som har tydlig koppling till FOI som myndighet?
– Nej.

– Är du säker på det?
– Ja!

Det finns bevis på att FOI:s generaldirektör Jan-Olof Lind, trots att han hävdar motsatsen, mycket väl känner till det att det bildats ett företag med koppling till FOI. I en hemställan till regeringen skrev han våren 2009: ”Det övergripande projektet kommer att ledas av ett svenskt företag (…) SSTI. FOI är tänkt att agera (…) som konsult och stöd för projektets utförande.”

I en annan skrivelse från FOI till regeringen står det: ”SSTI är ett fristående privatägt svenskt företag men det har genom flera personer en koppling till FOI.”

Men enligt Jan-Olof Lind har det ju inte funnits något sådant företag med koppling till FOI.

Ni ska alltså, enligt den här handlingen som du har skickat in till regeringen, vara konsult till det här bolaget som ni i ett annat dokument beskriver som ett företag som genom flera personer har en koppling till FOI?
– Kan jag få ta del av handlingen? [Vi lämnar över handlingen]

– Jag skulle gärna vilja få återkomma till den här handlingen för jag måste se om det föreligger sekretess i det här och då kan jag inte uttala mig om det.

Känner du till att den här medarbetaren bildat det här bolaget?
– Jag har ingen kommentar till det.

För att?
– Nej, jag har ingen mer kommentar. Nu har jag inga mer kommentarer.

– Nu måste vi tyvärr bryta, säger presschefen som suttit med vid intervjun.

Tack.
– Good!

Det här så kallade FOI-bolaget, SSTI, är uppenbarligen lika känsligt som projekt Simoom. I mars 2009 ansöker bolaget här på ISP, Inspektionen för strategiska produkter, om tillstånd att få handla med krigsmateriel.

Samtidigt informeras ISP:s vice generaldirektör Jan Erik Lövgren om planerna i Saudiarabien.

I juli 2009 får SSTI sitt tillstånd att handla med krigsmateriel – tillståndet gäller bland annat:

"Ammunition och stridsdelar för eldrörsvapen, krut och sprängämnen med mera, robotar raketer torpeder bomber med mera."

Men inte heller vice generaldirektör Jan-Erik Lövgren säger sig känna till vem eller vika som står bakom bolaget SSTI.

– Nej, jag kan bara konstatera att de gjorde en ansökan som vi prövade.

Vilka är det som står bakom SSTI?
– Ja, kommer du ihåg? (till presschefen som sitter med vid intervjun) Då måste jag i så fall gå in och titta på vem som gjorde ansökan.

Men det finns en koppling till FOI i SSTI eller hur?
– Ja, på vilket sätt då menar du?

Genom att den här medarbetaren Dick Sträng arbetade på FOI när han fick tillståndet.
– Ja, Dick Sträng känner jag igen naturligtvis och han finns ju med i det här bolaget.

Ja, men när ni beviljade det här tillståndet då kände du till att han arbetade nära generaldirektören på FOI.
– Ja, eftersom jag har träffat Dick Sträng vid olika sammanhang så det gör jag ju förstås.

Vi bestämmer oss för att på nytt söka upp Dick Sträng. Första gången vi kontaktade honom på telefon ville han inte prata alls och när vi sökte upp honom ville han inte släppa in oss. Vi bestämmer oss ändå för att göra ett nytt försök.

[Ringer på dörren, han öppnar] 

Hej.
– Jaha.

Du Dick, vi skulle vilja visa några papper bara…
– Jag har ju redan sagt att jag inte vill, jag har dessutom sjukt barn…

Men det skulle vara bra för nu har vi pratat med din tidigare chef generaldirektören. Vi har några till papper. Vi skulle gärna vilja visa de här. Du behöver inte säga något men får vi komma in i varje fall, jag tror det ligger i ditt intresse att titta på dem?
– Okej, en kort stund, en kort stund.

Vi sätter oss i köket och plockar upp en pärm med handlingar från regeringskansliet, FOI och ISP. Papprena beskriver i detalj projekt Simoom och visar dem för Dick Sträng.

Du känner till de här papprena?
– Ja, jag ser ju att jag skrivit på en del av dem. Så det kan jag inte gärna neka till.

Under många år jobbade han nära generaldirektören på FOI. Och till skillnad från sina chefer väljer han nu att berätta. Svenska regeringen ville alltså inte att myndigheten FOI skulle leda arbetet med vapenfabriken samtidigt som saudierna krävde att just FOI skulle leda arbete. Därför bildades det så kallade FOI-bolaget i förhoppning om att den saudiska regimen skulle acceptera lösningen:

– Vi såg ingen annan väg ur det här. Med en motpart som absolut krävde att FOI skulle, vilket man då upplevde att man blivit utlovad från svensk sida samtidigt som FOI absolut inte fick göra det här för försvarsdepartementet. Men ändå skulle vi ju lösa detta, vi fick ju absolut inte förstöra relationen med Saudiarabien. Absolut inte! Så jag menar, var hamnar du då? Det finns ingen vettig lösning, det finns ingen korrekt lösning på det problemet.

Men varför fick inte FOI inte göra det för regeringen? För regeringen hade ju ändå inget emot att saudierna fick den här kunskapen?
– Ja alltså, det där får du faktiskt fråga regeringen och försvarsdepartementet om.

Men om man drastiskt uttryckt säger så här att regeringen inte ville att det skulle synas att regeringen och myndigheterna hade utrustat saudierna med den här kunskapen så därför bildade man det här bulvanföretaget. Vad säger du om det?
– Ja det är ju din tolkning av…

Är den fel?
[Skratt] Det kanske inte är de ordvalen jag valt själv. Men visst.

Vi sitter vid köksbordet, visar Dick Stäng dokumenten vi har med oss och berättar att generaldirektören Jan-Olof Lind nu förnekar att ett bolag med koppling till FOI överhuvudtaget bildats.

– Säger han att han inte känner till det här så ljuger han. Alltså, den här lösningen det är inte jag som är hjärnan bakom den...

Enligt våra källor var det inte heller Dick Sträng själv som finansierade uppstarten av SSTI. Pengarna kom i stället från statskassan.

Hur finansierade ni den här lösningen?
Ja, då kommer du också in på en...

Betalade du själv?
– Jag tänker inte besvara den frågan.

Men det kostar ju pengar att starta ett företag. Fick du pengar från statskassan, för det har vi uppgifter om.
– Jag tänker inte besvara den frågan.

Varför inte då?
– Av den enkla anledningen att jag inte kan besvara den utan att ljuga för er och därför kan jag inte besvara den. Det går inte. Jag är ledsen, jag gör inte det.

Dick Sträng slutade på FOI i mitten av 2010 och försöket att driva bygget av fabriken genom SSTI misslyckades till sist. Och han vet inte vad som hänt sedan.

Under vårt samtal återkommer han gång på gång till att beslutet att bilda bolaget inte kom från honom och att det var förankrat i regeringen.

Men planerna på en fabrik för anti-tankvapen i öknen finns kvar. Samtal pågår. Det här bekräftas av Jan Erik Lövgren vice generaldirektör på ISP, Inspektionen för strategiska produkter.

– Som jag uppfattar det så finns det en pågående dialog, säger han.

2010 förnyade regeringen avtalet om militärt samarbete, det så kallade MOU-avtalet, med Saudiarabien.

Men varför är det så viktigt för Sverige att hjälpa Saudiarabien bygga upp sitt försvar? Varför vill FOI och regeringen att Saudiarabien ska lära sig tillverka anti-tankmissiler på egen hand?

Vi beger oss till försvarsdepartementet för att få reda på svaret. För en som vet är moderate statsekreteraren Håkan Jevrell. Men det visar sig snart att han inte tänker svara på någon av våra frågor.

– Det jag kan kommentera är att det finns ett MOU som stipulerar samarbeten inom vissa verksamhetsområden. I övrigt kan jag inte kommentera närmare innehåll i detta.

Enligt Jan Erik Lövgren, vice generaldirektör på ISP, så pågår de här samtalen fortfarande?
– Ja som sagt, jag kan inte kommentera pågående eller icke påbörjade eller avslutade relationer med Saudiarabien, utan det är sekretessbelagt.

Hur ska väljarna kunna ta ställning till vad de tycker i en sådan här fråga när det står på ett papper lite löst att det ska handlar om forskningssamarbete men i själva verkat handlar det om att man ska hjälpa en diktaturstat bygga upp en vapenfabrik. När de inte får veta det och du vägrar att svara på frågor om det?
– Ja, nu är det ju du som påstår det. Och jag kan bara utgå ifrån vad som står i MOU-avtalet.

Om Sverige ska hjälpa Saudiarabien bygga vapenfabriker eller inte är tydligen inget svenska folket ska känna till. Vi ska lita på regeringen.

Vintern och våren 2011 sprider sig protesterna mot enväldsstyret i Mellanöstern den så kallade arabiska våren till den arabiska halvön och Saudiarabiens grannland Bahrain. Polis och militär misshandlar och skjuter på demonstranterna.

I mars samma år visar Saudiarabien varför man byggt upp en så stark militärmakt. Saudiarabiska tanks rullar in i Bahrain.

I oktober 2011, alltså samma år, delar den svenske kungen ut en medalj till Saudiarabiens kung Abdullah. Utrikesminister Carl Bildt kommenterar det så här:

– Världen ser ut som den är och ska man förändra och påverka världen måste man vara ute i världen och sen ser inte hela världen ut som i Skövde, utan den är lite annorlunda och då ska vi försöka påverka den på lite olika sätt.

Dela