Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Prisbelönta avslöjanden och gripande reportage från Ekots granskande reportrar.

Om Följa John

Publicerat tisdag 17 november 2015 kl 10.54
Om Följa John. Grafik: Robin Cedvin.

Ekots granskande reporter Randi Mossige-Norheim beskriver tankarna bakom poddserien Följa John.

Första gången jag träffade John var en dag i oktober 2012. Under två månader den hösten gjorde jag intervjuer till dokumentärserien Narkotikalandet. Jag och John satt på ett fik i Stockholm med utsikt över Sergels torg.

Det var mitt på dagen och John hade just injicerat dagens första dos heroin inne på en toalett på en av lunchrestaurangerna i närheten. John var 28 år och hade missbrukat heroin i nästan fyra år.

– Heroinet tar allt ifrån dig och ger dig ingenting tillbaka, sa John till mig.

Jag minns att jag frågade John om vad han tänkte när han tittade på sin egen kropp, på stickmärkena i armvecken. John svarade:

– Varje dag så gråter jag inuti mig själv, men det är ingenting jag visar utåt.

En gång gick John i en bra skola, berättade han för mig, han hade bra betyg och han var bra på fotboll. Och i fjärde klass, när John var tio år, upptäckte han att han var bra på schack. Han tävlade i några år och vann många schackturneringar.

Men något hände när John började högstadiet. Och nu, långt senare, säger John:

– Livet som missbrukare, det är inget liv man väljer.

Hösten 2012 hade John numren till 47 heroinlangare i sin mobiltelefon. Oftast svarade han inte när jag ringde, och när vi sågs kunde vi aldrig prata i lugn och ro.

Det var alltid någon langare som stod och väntade eller någon stöld som John skulle planera för att få ihop pengar till heroin. Och heroinsuget kröp runt i honom dygnet runt. ”Som en mask som inte kan vara stilla.”, sa John.

En dag svarade han inte längre i telefonen och till slut jag tappade bort honom.

I december 2014 bestämde jag mig för att försöka hitta honom. Efter några veckor fick jag ett brev från John:

”Hej Randi!
Jag skriver till dig och inte ringer eftersom jag sitter inlåst på Hallanstalten i Södertälje sedan sju månader tillbaka. Jag är drogfri från det där hemska heroinet,  vilket jag inte varit på många år! Så detta frihetsberövande var nog det bästa som kunde hända mig! Räddade troligen livet på mig.”

Tio dagar innan John släpptes ut från fängelset, så träffades han och jag i ett besöksrum på Hall.

Vi drack pulverkaffe ur pappmuggar, och John lovade mig en sak, att jag får följa honom på hans väg ut från fängelset och tillbaka till ett liv han nästan glömt.

Så nu följer jag John, vart han än går. Jag får vara hans vittne, vad som än händer. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".