Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Från 2009. Följ med på en tågresa runt den europeiska kontinenten i jakt på en gemensam identitet.

Cześć

Publicerat måndag 1 juni 2009 kl 09.26
1 av 2
Warsaw Trade Center – Warszawas högsta hus. Foto: Tove Leffler.
2 av 2
Marta med Madonna och Kulturpalatset i bakgrunden. Foto: Tove Leffler.

Ett litet missförstånd i går gjorde att jag möttes av stora förvånade ögon när jag ringde på dörren hos organisationen Campaign Against Homophobia. Nej, förklarade Robert, Marta Abramowicz är ledig i dag. Men jag skulle ju träffa henne, jag har tom mail där allt är beslutat försöker jag, fumlar fram vår överrenskommelse. Robert ringer och jag får prata med Marta som trott att jag skulle ringa och bekräfta också. Hon är hos sin mormor på landet, så vi får skjuta upp mötet en dag. Jag strövar runt lite på en av mängder av gallerior som ligger i Warszawa. Denna heter Golden Terrasses och är enorm. Bra, för det regnar. Lite trist, för utbudet är mycket bekant. Samma snabbmatskedjor och samma klädkedjor som i resten av Europa. Med några få undantag.

Klockan ett beger jag mig till Institute of National Remembrance som ligger i Warsaw Trade Tower - enligt vissa Warszawas högsta hus, högre än Kulturpalatset. Det ligger på Chłodna - en annars ganska deppig gata, men med ett fint litet bageri i alla fall.

Jag ska träffa Jerzy Eisler, men han har brutit lårbenet och befinner sig därför som konvalecent hemma. Jag möts i stället av en av hans kollegor som heter Monika. Jag förundras lite över utsikten över Warszawa från 28:e våningen i det enorma huset, innan jag och Monika och chauffören Pjotr (som inte talar engelska) tar en av organisationens bilar ut till Jerzys hus i ett grönt område i södra Warszawa. Han är lättad över att jag inte är från tv, då han inte vill visa sin handikappade kropp på bild. Jag beundrar grönområdet, bjuds på te och sedan börjar vi intervjun, på franska den här gången. Jerzy pratar om hur en mentalitet från kommunisttiden fortfarande finns kvar hos många polacker. De är lata och tar inget ansvar. Sedan kommer han in på distansen från/till Europa och att den kommer att finnas så länge som Europa inte erkänner kommunisttiden och förtrycket som en del av "sin" historia på samma sätt som nazismen. I dag är det "öst-historia" och inte del av det europeiska arvet. Det gör Jerzy upprörd. Han tycker inte att de katolska värderingarna är påtagliga i samhället och ser inte mycket antisemitism (en åsikt som starkt emotsägs av Marta som jag träffade i dag) - de flesta judar behandlas bra idag. Å andra sidan, ser sig inte judar som judar, fortsätter han. Man praktiserar inte judendom. Och kanske säger det mer om hur närvarande antisemitismen är. Annars är historien den starkaste delen av den polska identiteten - inte samtiden. Säger Jerzy.

I bilen på väg hem pratar Monika om vilken stor föränding det var när kommunismen föll och Polen blev ett eget land. Hur det blev färg och gick att handla utan kuponger. Hur man fick det bättre, men å andra sidan måste man jobba i dag - det behövde man inte på samma sätt på kommunisttiden. Hon förfasar sig också över Warszawa och allt byggande. Ingen planering, bara bygghysteri, säger hon. Ingen vacekr stad.

Vi stannar utanflr mitt hotell som ligger vid Kulturpalatset och jag säger att det ändå är en cool byggnad. Hon rynkar panna, tycker du? Jag skulle bara veta hur omdebatterad den är. Folk vill riva den. den påminner för mycket om Stalin och den tiden. Sen frågar jag var jag ska äta och blir tipsad om food-courten högst upp Golden Terrasses-gallerian.

Jag avslutade gårdagen med att titta på Welcome to Sarajevo. En härlig treat.

I morse mötte jag Marta Abramowicz i lobbyn till mitt hotell. Hon gav en till stora delar annan bild av Polen än professor Eisler.

Att vara homosexuell i Polen är ingen lek, även om det är lättare sedan tvillingarna slutade. De katolska värderingarna har fortfarande ett enormt starkt fäste i det polska samhället, sa Marta. Mycket beror det på ett katolska kyrkan alltid stått för motståndet och representerat det polska emot Österrike-Ungern, emot Tyskland, emot Ryssland, emot kommunismen. Men det bidrar också till konservatism, intolerans och dubbel-moral. Enligt Marta är antisemitismen enormt påtaglig (kanske inte öppet - men i varje del av samhället), som exempel tog hon de som fått medaljer för att ha räddat judar under andra världskriget. De vågar inte berätta om dem, då blir det uteslutna ur sin community. Fortfarande. Så mycket för den toleransen.

Hon pratade om polsk stolthet, polsk offer-roll och skam för att förknippas med allt det konservativa och tråkiga som Polen står för.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".