Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Från 2009. Följ med på en tågresa runt den europeiska kontinenten i jakt på en gemensam identitet.

Pomocy!

Publicerat måndag 1 juni 2009 kl 21.29
1 av 2
Gorzka, Olga och Marja vid Warszawa universitet. Foto: Tove Leffler.
Slawomir Sierakowski. Foto: Tove Leffler.
2 av 2
Slawomir Sierakowski. Foto: Tove Leffler.

Jag mötte tre glada tjejer utanför Warszawas universitet i morse.

Här är alltså Gorzka, Olga och Marja. De uttryckte sig klart om kyrkan och historien, men sa samtidigt att de inte trodde på Gud, inte mindes kommunismen (om de ens levde...?) och ändå kände sig väldigt polska. Och europeiska.

Sedan tog jag mig till Krytyka Politycznas kontor och träffade Slawomir Sierakowski. Hoppas det är okej att jag röker inne, sa han när jag slagit mig ner på hans överbelamrade kontor. Det är förfärligt i Sverige för rökare, log han. Jag hann inte svara. För honom, som vänster, är det största och tyngsta arvet från kommunismen omöjligheten att ha ett socialistiskt parti - eller ens diskutera socialism offentligt. Polen är ett land fullt av hypocrits. Något de flesta jag snackat med betonat. Om det kommer från kyrkan och dess dubbelmoral eller vanan av att dölja saker och aldrig prata öppet under kommunismen, är oklart. Men de jag träffat verkar övertygade om att man säger en sak och gör en annan. Som om det skulle var polskt? Mänskligt, trodde jag?

Det sa förresten Slawomir också: Jag tror inte på identiteter. Jag tror inte på andar eller spöken heller. Men han tror på ett framtida socialdemokratiskt parti i Polen.

Lagom till himlens portar öppnade sig och jordens åskväder drog in över Warszawa anlände jag till Jadłodajnia Filozoficzna - en independentklubb som drivs av Maciej Wysocki i västra Warszawa. Han hade inte mycket gott att säga om Polen och kalalde till och med polacker (förytom hycklare) ignoranta och ansvarslösa. Men när jag stängde av bandspelaren sa han att man som polack ändå har fötterna både i öst och väst, och det är något vackert. Han sa också att det är svårt att prata om en polsk identitet, då Polen måste vara ett av de samhällen som förändras snabbast i Europa just nu. Man är en sak i dag och en annan i morgon. Den rörliga identiteten fortsätter att gäcka...Sedan skrämde han upp mig rejält genom att säga att en timme i Budapest för att byta tåg och köpa biljett var väldigt lite. Väldigt långa köer och svårt att hitta, sa han. Jag tänker att i värsta fall får jag bara ta ut sjukt mycket pengar och be att få betala på tåget. Det funkar inte att jag missar det! Jag har massa interjvuer bokade under torsdagen i Sarajevo.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".