Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Från 2009. Följ med på en tågresa runt den europeiska kontinenten i jakt på en gemensam identitet.

Den bosniska identiteten en splittrad historia

Publicerat torsdag 4 juni 2009 kl 21.39
1 av 2
Ferida Durakovic, sekreterare i PEN-förbundet i Sarajevo Foto: Tove Leffler/SR
Anisa Setka framför byggnad i gamla stan (från Ottomanska riket) Foto: Tove Leffler/SR
2 av 2
Anisa Setka framför byggnad i gamla stan (från Ottomanska riket) Foto: Tove Leffler/SR

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Sarajevo har varit den absolut mest omtumlande staden hittills. Jag vet inte vad jag väntade mig. Vad ska man vänta sig? Jag kom in sent på kvällen. Det var mörkt och regnade och jag gick genom leran till hotellet. Tittade lite på de trasiga gatorna, hål i marken och ofärdiga trottoarer. Var väl så trött? Tänkte inte. Överdådig frukost på hotellet i morse och det var fantastiskt. Frukt och ost och omelett. För en hungrig mage, som knappt fick mat på hela dagen i går, en ynnest.

Sarajevo är litet och man kan gå överallt, typ. Till internationella Pen-klubben, där Ferida Durakovic jobbar, tog det tio minuter.

Hon öppnade och började med att säga: O, you're young. Younger than some and older than some. Som de flesta. Sedan satte vi oss i hennes rum och hon berättade att hon höll på att boka flyg till Danmark där hennes syster bor och att det var galet dyrt. Minst 300 €, vilket är en normal månadslön i Sarajevo. Hon hällde upp Sarajevo-vatten till mig och så började hon berätta. Om motsättningarna mellan kroater, serber och bosniaker som bara växer sig starkare och starkare. Om separata skolor, områden och till och med restauranger. Jag är så trött på det här, jag vill bara strunta i det. Men det går inte, sa hon. Hon hade trott att Bosnien-Herzegovina kunde stå som en modell för Europa och hur man lever ihop, trots olika religion, kultur etc. det var före 1992. Kanske var hon naiv. I dag tror hon att det enda Europa kan lära av Bosnien-Herzegovina är hur man inrte ska bete sig. Man ska inte skaffa sig EN identitet och hålla fast vi den. Då går det så här, sa hon och pekade med handen ut genom fönstret.

 I Sarajevo är det okej, men i Republika Serbska till exempel bor nästan bara serber. Mostar är en helt uppdelad stad. Man har tre presidenter, med olika etnicitet/nationalitet/religion (vad det egentligen är, är oklart): en serb, en kroat och en bosniak (det är en muslimsk bosnier) som roterar var tredje månad. I Bosnien pågår allt parallellt, säger Ferida. Det finns parallella styren av allt och ingen kommunicerar eller samarbetar. Enligt henne beror det på att samma nationalistiska politiker sitter kvar som förr. Enligt henne blir det bara värre.

Efter mötet med Ferida var jag ganska tagen. Jag må vara naiv, men jag hade nog inte fattat hur illa folk känner att det är. Och hur lite det är över. Kriget kanske, men inte konflikterna. Och 11 september har inte direkt gjort det bättre. I Jugoslavien och provinsen Bosnien fanns europeiska muslimer, men man håller på att utrota dem och skapa fundamentalister genom islamofobin, säger Ferida. Hon tror på Obama. Men inte på Europa.

På det internationella universitetet gick det lite fel kan man säga. Jag visste nog inte riktigt vad det var... Det är ett samarbete mellan Turkiet och Bosnien och 60% av eleverna är turkar. Man kan säga att det är ett muslimskt universitet. Precis som det stor nya köpcentret mitt i Sarajevo är finansierat av den muslimska banken och bar serverar halal-kött och ingen alkohol. I dag är identitet i Bosnien starkare än någonsin, men inte den bosniska.

I alla fall fick jag där träffa Ali Günes - han var turk. Jag trodde jag förklarat i mitt mail vad jag ville - prata om bosnisk-herzegovinsk identitet och samhälle i relation till Europa. Han kunde inte ens bosniska och hade bott här i två år. Jag tror att han ville framstå som expert. På alla frågor fick jag föreläsningar till svar, men de var på samma ytliga nivå som en guidebok eller wikipedia. Hur ser der bosniska samhället ut? Ja, det var ju ett krig här, och det berodde på en historia, förstår du... (20 min lång utläggning om Ottomanska riket typ)

Vad är bosnisk-herzegovinsk identitet i dag? I dag bor det tre olika folkgrupper i Bosnien... (10 minuter lång utläggning om serber, kroater och bosniaker)

Hur relaterar den bosniska identiteten till en europeisk? EU är väldigt bra och vackert och där handlar det ju om att motverka krig... (30 min lång utläggning om vad EU är - eller jag avbröt honom faktiskt, för en föreläsning om EU var inte vad jag ville ha).

I alla fall kom vi inte så långt. Inte förrän jag bestämde mig för att fråga lite om Turkiet. Då kunde han i alla fall tycka att Turkiet var orättvist behandlade av EU och när det kom till hans egen identitet var han i alla fall först och främst muslim. Men han tyckte om europeiska värderingar, sa han. Sarajevo är också en beautiful citty, kunde han tillägga.

Jag bokade i alla fall en intervju med deras rektor, som är bosnier. Vi får se vad den ger i morgon.

På vägen hem såg jag det. Varenda hus, nerpepprat med skotthål. Jag trodde först inte på det. Nej, det måste vara rost, eller? Så naiv. Så ofattbart präglad av att ha bott i Sverige hela mitt liv. Det är skrämmande.

På ett café mitt i stan mötte jag Anisa, som bodde i Sverige (Lilla Edet) mellan 1993 och 1998. Hon berättade samma sak som Ferida. Det finns ingen bosnisk identitet. Det finns bara separatism och uppdelning. Svårt att resa ut, distans till Europa. Vi ser det aldrig, vi vet inte vad det är. Och skepsis. När hon gifte sig för sex månader sedan vägrade hon skriva under den obligatoriska raden som finns på alla officiella papper där det står "du är:". Där ska man skriva serb, kroat, bosniak eller "annat". Hon skrev inget alls. Men vad är du, frågade de? Är jag något är jag herzegovinian, sa hon. Hennes man skrev att han är bosnier (som är annat än bosniak) och så gifte de sig och blev Bosnien-Herzegovina. Sen kom hennes pappa som också bott i Lilla Edet och frågade om den ekonomiska krisen fanns i Sverige och vad den hade för identitet. Det var på nåt sätt befriande.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".