Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Från 2009. Följ med på en tågresa runt den europeiska kontinenten i jakt på en gemensam identitet.

Ååååååå, Sofiiiiiiia!

Publicerat måndag 8 juni 2009 kl 15.08
1 av 2
Strizivojna-Vrpojne Foto: Tove Leffler/SR
2 av 2
Killarna från Sverige! Hannes Gunnarsson, Erik Bergqvist och Andreas Harmsen.

Nej, så blev det ju förstås inte. Men jag kom långt. Ända till Sofia i Bulgarien innan jag strandade. På mållinjen skulle någon fyndig kunna säga. Jaja. Så muntert känns det inte.

Dock en strapatsrik resa. Det började redan på hotellet där de plötsligt skulle ha betalt för rummet när jag checkade ut trots att det var betalt i förväg. Det är redan betalt, det står på reservationen. Nix, pix. Receptionisten tittade oförstående på mig och sa att det där visste han inget om. När jag desperat försökte säga att han som betalt hette Torbjörn Skarin och började skriva hans namn på ett papper sa han bara kallt: Vad ska jag göra med det där? Hur hjälper det mig?

Det var bara att punga upp med pengar och rusa i väg till stationen. Fem timmar mjölktåg till Strizivojna-Vrpojne (uttala det ni) strax norr om Kroatiska gränsen, där jag skulle byta till tåg mot Belgrad och köpa biljett. Strizivojna-Vrpojne visade ha ett betydligt större namn än stad, om man så säger.  

Ett stationshus och tre krogar och en kiosk. Jag gick in för att köpa biljett till Belgrad, det gick bra men de tog inte kort och de hade ingen bankomat och tog såklart inte bosniska pengar (hur kunde jag tro?). Men var är närmsta bankomat? Trött blick. Kanske 3 kilometer bort. Hinner jag gå? Skak på huvudet. Don't think so. Jag  hade ändå 1,5 timmar, men med väska och allt kanske det var lite väl optimistiskt i den stekheta värmen. dessutom visste jag ju inte riktigt hur jag skulle gå. Så jag gick iväg till närmsta café, frågade om någon pratade engelska och fick till svar ett pekande på en kille. Jag berättade som det var:

Snälla kan någon köra mig till bankomaten? (såg ett par bilnycklar på bordet). En ung kille reser sig upp och kör mig de tre (fem?) km till närmsta bankomat, där jag tar ut pengar och sedan får skjuts tillbaka. Köper biljetten och går tillbaka till café. Där köper jag en kaffe och ger sedan killen 5 kroatiska pengar. Jag har ingen aning om det var mycket eller lite (lite tror jag), men han sa att det inte behövdes och när jag insisterade applåderade hela baren och visslade. Så blev jag dagens hjälte där, fast det helt klart var han som var det.

Skumpade fram fyra timmar till Belgrad och lyckades där köpa både biljett till natt-tåget till Sofia samma kväll OCH till anslutande tåg till Bukarest. Bingo! Mycket nöjd. dessutom kostade biljetterna 12 000 serbiska pengar typ, men det visade sig vara under 150 spänn, så det var ju bra. Nattåget lite dyrare - 350 typ för egen kupé. Jag kände mig tom nöjd även om gnaget i magen att 30 minuter mellan tågen i Sofia kändes sådär väl tilltaget.

På stationen i Belgrad mötte jag tre killar som pluggade till läkare i Göteborg och som kände till min lillebrors bästa kompis Andreas! Konstigt glad känsla att få prata med någon som det nästan kändes som jag kände...

De hade missat sitt anslutande tåg mellan Thessaloniki och Budapest och fått en bonusdag i Belgrad som de först inte var så glada för, men sen ändå verkade gilla lite. Jag berättade om min resa och vi delade upplevelser och Gbg-verdict. Så hoppade jag på tåget till Sofia. Tittade på en fantastisk måne ihop med Roberto från Argentina som var på Europa-resa med sin fru. De hade flugit till Madrid, sedan åkt tåg via Wien och var nu på väg till Istanbul. Vi pratade lite om Europa-valet, som jag fick idiga up-dates från. Berlusconi gillade han inte. Och inte Sarkozy. Vet faktiskt inte vem han gillade...

Vaknade nästa morgon (i morse) av att vi stod väldigt still. och att klockan utanför visade fem över sju. Min var fem över sex men jag hade glömt att Bulgarien har annan tid. Om exakt 40 minuter skulle mitt tåg gå från Sofia. Vi var inte där. Jag gick och frågade konduktören som sa att vi var kanske 30 min sena. Jaha, så var det med den köpta biljetten! Vi var nästan en timme sena och ingen chans att hinna med tåget. Bara att köpa ny biljett (för ni tror väl inte man får byta sitt-tåg till natt-tåg? Nej, det får man inte) till ett tåg som går halv åtta i kväll och som är framme kvart i sex i morgon. Det är ju toppen! Då har jag fem timmar att förbereda första intervjun med regissören Hanno Hofer från Mobra Films. Hett...

Men jag sover bra på tåg, så det är lugnt...

har hittat ett härligt stalinistiskt hotell med stora ät-salar där jag nu snyltar på deras inte så snabba wifi och dricker kaffe och vatten för att få sitta i hotell-lobbyn. Lyckades dessutom göra en grej som en en jag känner är mycket bra på. Nämligen slinka in på hotellfrukosten och se ut som jag hörde till och få äta gratis! Det är sånt man gör när man missar tåg och är trött och arg och hungrig tydligen.

NU skickar Roberto mail och vill ses i Sofia, jag kanske ska äta lite med honom och hans fru.

Bilder kommer sen...

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".