Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Aktualitetsprogram med nyheter och aktuella händelser inom politik, samhälle, kultur, nöje, underhållning,..

Sandhammaren - milsvida sandstränder

Publicerat torsdag 13 augusti 2009 kl 18.00
1 av 8
2 av 8
3 av 8
4 av 8
5 av 8
6 av 8
7 av 8
8 av 8


En milsvid strand med vit finkornig strand, långgrunt vatten och alltid mer plats än människor. Det skulle kunna vara ett fullbokat chartermål men är bara runt hörnet, var i Skåne man än är.  Sommarens sista utflykt går till vår kanske allra mest exotiska plats.

Självklart börjar jag på stranden, nästan helt folktom. Regnet hänger i luften och termometern når ens inte upp till 20. Idag är det kanske framförallt de som bor i närheten som nyttjar sanddynerna. En av dem är Mikael Hållerup som trots mina försök att hejda honom behåller en stadig promenadtakt.

– Jag har gått ungefär i en timme, det gäller att förbränna. När vänder du?
– Ingen aning, jag har inte nått slutet än. Jag frågar honom, allt mer andfådd, om det inte finns många andra stränder i världen som man kan förbränna på.
– Men denna är ovanligt vacker, med en gigantiskt lång sandstrand som nästan aldrig tar slut, och havet som möter himmeln.

Men sandhammaren är mer än sol och bad. Hela stranden skyddas av en utbredd tallskog, som i sig är skyddad som naturreservat. På en stig möter jag Lars-Erik Cebrenius från Ystads brukshundsklubb. Hit kommer han för att träna hundar att spåra.

– Vi är ute och lägger spår till våra hundar men så missade vi ett så nu ska jag hämta slutspåret här. Det är en liten nalle, det är viktigt. säger han där han med bestämda steg tar sig fram mellan tallarna. Vad är din känsla när du kommer hit?
– Här är underbart, här är oftast lugnt, fin natur, omväxlande, sand, mossor och skog.

För ett par hundra år sedan var det här en ekskog. Men Karl XI lär ha låtit hugga ner skogen, dels för att få virke till sin flotta och dels för att komma åt piraterna i området. I skydd av de stora träden skickade de ut ljussignaler. Förbipasserande skepp lät sig luras och gick på grund. Rövarna plundrade skeppet och ska inte varit nådiga mot besättningen.

– Det här var ett riktigt tillhåll, berättar Margareta Nörregård, lokal guide och aktiv i den förening som 2006 bildades för att förvalta den dramatiska historien.

 

Båten i ett av stationens skjul sägs vara världens äldsta livräddningsbåt, byggd i Köpenhamn 1855. Behovet har varit stort. För också utan lömska pirater är Skånes sydöstra hörn förrädiskt för fartyg, med sin starka strömmar och långrunda sandbotten.

– Det finns dokumenterat att kring 1600-1700-talet låg här cirka 300 vrak synliga, i vattnet och på land. Det är en skeppskyrkogård där ute, säger hon.

Margareta Nörregård skulle gärna kunna ta med sig turister de 100 trappstegen upp i fyren varje dag. Men det har inte sjöfartsverket gett tillåtelse till. När jag är på besök har hon sökt om dispens och med visst besvär får hon upp den tunga järndörren. Hela fyren är i stål och intrasslad i ett tätt rutnät av stag. Konstruktionen är signerad den berömde fyrbyggaren Nils Gustaf von Heidenstam 1862. Heidenstam som med det synliga skelettet lyckades bygga fyrar på lösa grunder, som tillexempel sanden i Sandhammaren.

 

Så här slutar då Skåneresan för den här sommaren, där havet möter himmeln. Under mig vajar talltopparna och den 147 år gamla konstruktionen sjunger i ostanvinden. Anstränger jag mig känns det nästan som jag kan sikta Kullens fyr vid Mölle i horisonten där jag nu står allra längst ner i sydost.

Det blev tolv fina utflykter med allt från golfswingande i Barsebäck, klockringning i Allerum, privat guidning i Västra Vemmenhögs skolmuseum och spontan grillfest i Skegrie, almost by the sea.

Mina sista dagar innan semestern är slut ska jag göra som Mikael jag träffade nere på stranden: jag ska promenera tills jag inte orkar mer. Sedan ska jag ta ett råd jag fick för att stressa av när jag besökte Lilla Hammarsnäs: Lägga mig ner och få lä mellan grästuvorna och titta på molnen. Gör det du också så hörs vi kanske snart igen.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".