Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Din vän i vardagen. Varje vardag 10-13.
Krönikan

Pratbubblor i fulla luften

Publicerat torsdag 14 oktober 2010 kl 11.18

Jag och min familj har varit i Egypten på semester. Det var andra gången vi turistade i Hurghada. Vi var där för fem år sedan och såg pyramiderna. Denna gång var vi där för att tina upp min man...

Den senaste vintern tog styggt på alla som inte tycker om vinter, mörker, snö och kyla. Kylan är värst! tycker maken. Och efter tre smällkalla månader drog vi söderut. Det var ingen uppoffring från övriga familjen. Påsklovet blev nio dagars njutning av sol och bad.

Till skillnad mot förra gången vi var i Egypten såg vi nu mer av staden utanför hotellområdet och vi mötte fler egyptier. Dessutom bodde även semestrande egyptier på vårt hotell. Vi kulturkrockade en hel del under semestern. Både när vi själva ingick i dem och som åskådare av kollisionerna.

Jag måste först berätta om en bild som jag har haft på närhinnan ända sedan Anna Nicole Smith slog igenom med sin underklädsreklam för en klädkedja. Hon låg på rygg med benen i vädret och brösten, som flöt ut åt alla håll, pekade ändå uppåt!

Hon hade minimala underkläder på sig och var tapetserad på varenda reklampelare i Sverige. Under samma tid invandrade många slöjbeklädda kvinnor till vårt land och debatten om kvinnligt förtryck var het.

En bild som etsat sig fast hos mig består av fyra kvinnor. Anna Nicole, i sin utmanande pose, och tre slöjbeklädda kvinnor i svart som står framför reklampelaren. Bilden ingick i en sådan där pratbubbletävling. Bubblan kom från de tre slöjbeklädda kvinnornas munnar, och texten löd: ”Nej, vi kanske inte har kommit så långt med jämlikheten i vår kultur, men vi slipper i alla fall förnedra oss med att ligga så där och blotta oss!!” Jag minns att det var en aha-upplevelse för mig. Den gav en tankeställare om kläders symbolvärde för frihet och jämlikhet och en tydlig bild på kulturkrock.

I alla fall – åter till Röda havet. För det var där vi badade. Jag har sett väldigt många olika slags badkläder. Jag har sett min första ”burkini”. Ett konstruerat, lite missvisande ord, eftersom burka täcker allt utom ögon. En heltäckande baddräkt i svart, långbent och långärmat, men ovanpå den hade kvinnorna endera en bikini och matchande badmössa eller färgglada schalar runt kroppen och håret. Det kändes modernt och det var unga mammorna som klädde sig så. Och de unga papporna vaggade sina babyar till sömns under ett parasoll. Och jag kom på mig med att jag blev förvånad. Ja, fördomar har vi allihopa, jag med!

En bild jag numer kommer att ha på näthinnan länge, är när vi såg hur ryska kvinnor stod vid strandkanten med stringbikini, med högst en tandtråd mellan skinkorna. Och bredvid stod kvinnor i burkinis. Jag tror ni fattar vem av dem det var skönast att vila ögonen på. Jag tänker, att jag hellre skulle förbjuda kvinnor att gå topless i en stringtrosa än att gå klädd i burka. Så får man nog inte säga – men jag tänker det ju bara!?

Jag och maken är av den sorten som har joggingskor med på semestern. Vi såg inte många joggare. Redan efter första turen insåg vi att vi måste ha en flaska vatten med oss – annars orkar man inte. Efter andra turen insåg vi att det var bra att ha med sig några pund också – för att kunna köpa nytt vatten när första halvlitern var slut. Då var det dessutom läge att vända hemåt så att vatten ingick i hela turen.

När jag sprang ensam peppades jag av alla glada heja-rop. Av egyptiska män. Jag har nog aldrig hört så många påstå att jag är ”a very strong woman” Och att det jag höll på med var ”very, very good!”  Hemmavid tycker jag mest att fôlk skakar i huvudet åt en?!

Men så en morgon när jag hade varit ute ”nästan en liter vatten” och närmade mig hotellet mötte jag tre kvinnor. Jag såg dem på håll och de var klädda i svarta lager av kjolar och sjalar men jag kunde se deras ansikten. Och de skrattade. Och jag kunde se deras händer. Och de viftade lite lätt med händerna och pekade på mig. Som sprang klädd i svarta kortbyxor, sportbehå, linne, keps och joggingskor.

Med en tom vattenflaska i handen. Och svetten rann. De log och nickade mot mig och ovanför dem svävade en stor pratbubbla med texten: ”Neej, vi kanske inte har kommit så långt med självständigheten - men vi slipper i alla fall bli tvingade att springa i värmen, halvnakna med en vattenflaska, bland bilar, folk, sopor och damm. Och rabieshundar!”

Och jag tänkte på Anna Nicole Smith. När hon låg där med benen i vädret efter ännu ett blodtrycksfall. Och i pratbubblan står det:

– Tänk om jag ändå kunde få göra reklam för sportbehåar. Så kanske jag kunde börja jogga – det ska ju vara så bra mot blodtrycksproblem!

Hon skulle även ha klätt i burkini!

– Kulturkrock var ordet, sa Bill.

– Kulturchock, sa Bull.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".