Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Din vän i vardagen. Varje vardag 10-13.

Alla kan inte leva samma liv

Publicerat tisdag 26 oktober 2010 kl 10.15

Alla kan inte leva samma liv. Det tänker jag ofta. Och jag säger det högt då och då. Jag har skrivit det på en lapp också. Förmodligen en krönikerubrik. Jag hittar lappar överallt. Och det är inte alltid som jag kommer ihåg vad jag själv menade. Men den här gången är det lätt.

”Alla kan inte leva samma liv. Vi lägger ner mer tid på att beskriva hur andra lever och borde leva sina liv, istället för att ta hand om våra egna liv!”

Jag tyckte förmodligen att det var en bra formulering just då. Nu tänker jag, som vanligt när jag generaliserar, att det är genant att vara så allmängiltig. Men ändå!

Jag har ganska många i min bekantskapskrets som veckopendlar till arbeten utanför Värmland. Det ger väldigt mycket kommentarer och ifrågasättande - i samma bekantskapskrets. Och då i huvudsak förvåning över valet.

– Hur tänker de? Det skulle jag aldrig göra!”

Nej just det. Du skulle inte göra det valet. Men den människan valde det.

Vi har aldrig en hel och klar bilden på hur andra lever. Och så utgår vi oftast från oss själva när vi bedömer andra. Jag får ofta höra: "Hur hinner du både jobba och vara på radion och vara teaterapa? Samtidigt. Det skulle jag aldrig hinna jag!"

Men jag behöver inte redogöra och jag har slutat med det. De som undrar räknar inte med någon förklaring. Att delge reflektionen verkar vara huvudsaken för den som undrar. Så nu för tiden tar det slut med den. Men svaret är planering. Och frustration. Och perioder av att vara asocial. Väldigt mycket tid i hemmets vrå.

– Men att de skaffar fler barn då! När de har så många redan!?

Det är ju faktiskt inte omöjligt att ”de” skaffar fler barn för att de vill ha fler barn. Vill ha många barn.

Nu hoppas jag att ni har lagt märke till att jag har satt in mig själv i sammanhanget genom att påstå att vi håller på med en massa tyckande om hur våra medmänniskor lever sina liv. Vi – det är jag också det!

Det hände som så, att jag skulle gå på Höjda med min grannfru. Dörren var öppen hos henne så jag gick in i huset och där i hallen stod en stor bur med filtar och en skål. Med vatten. Och plötsligt kände jag att det luktade hund!

– Men vad i all världen! skrek jag in i huset.

– Har ni blivit jämnt stôlliga!? Har ni skaffat en hund nu då, när ungarna snart har flyttat hemifrån och ni äntligen kan göra er lite fria och inte behöva vara till pass hela tiden? Det är ju som att börja om med en baby, har jag hört!? Som dessutom fäller hår!

Inget svar – och det behövdes ju inte. När man tänker efter. Förmodligen var ju svaret att de har skaffat en hund för att de vill ha en hund, även om jag inte vill ha en hund.

Jag kom in i köket och där stötte jag på grannfruns föräldrar som var på besök och skulle kolla in nya familjemedlemmen. Uuuuj, vad jag skämdes. Tagen på bar gärning, med att jag har en uppfattning om någonting som jag inte har ett himla dugg med att göra. Och det är ju inte förbjudet men då får det faktiskt räcka med att man tänker det…tyst liksom!

Sedan kom det fram en valp under soffan, som var det grannaste jag har sett i hundväg. Och så kom grannfrun, som också är väldigt grann, ner från övervåningen.

– Å dod så tin en kan va’ da’! sa jag till hunden.

Så fjantig kan man bli – fastän jag aldrig skulle skaffa en hund! Och så kan man också säga förlåt, när man vill ursäkta sig för att man har hävt ur sig. Ibland pratar vi först och tänker sedan.

– Det är nog den finaste valp jag sett! sa jag.

– Men jag skulle inte vilja ha den ändå, tänkte jag.

Ordningen återställd. Och vi gick på hundfri promenad!

Att jag ska flytta till Stockholm när jag blir pensionär -(eller när barnen har flyttat hemifrån, kan jag också tänka mig)- det har gett en hel del kommentarer. Några säger högt att de tycker synd om min man. Andra tänker tyst att det ska nog bli skönt – för honom.

Men det är inte så synd om honom. Han ska nämligen köpa en lägenhet i Egypten. I Hurghada! Och helst bo där under alla vintrar i framtiden. Så jag ska nog bli Afropendlare jag! Och det kan man tycka väldigt mycket olika om. Eftersom vi är olika. Och inte kan leva samma liv!

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".