Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges största scen för levande jazz.

Tisdag 22 april 19.30 P2 Live Jazz: Swedish Jazz Celebration 2008 Emil Strandberg-Jonas Östholm Duo Peter Asplund Quartet

Publicerat söndag 20 april 2008 kl 22.00

Peter Asplund Quartet:
Peter Asplund, trumpet, Jacob Karlzon, piano, Hans Andersson, bas, Johan Löfqrantz Ramsey, trummor.
Konsert 3/4, Fasching, Stockholm
Emil Strandberg-Jonas Östholm Duo
Emil Strandberg, trumpet, Jonas Östholm, piano.
Konsert 5/4, Studio 3, Kulturhuset, Stockholm.
Trumpeten är tillbaka på tronen igen. Ett omen för jazzens framtid? Den som lever får se, men faktum är att för jazzens ” hardcore ” är det trumpeten eller kornetten  som är ”King of Jazz”. Alla andra är vasaller. Årets Swedish jazz Celebration var på sitt sätt ett tecken i skyn. Anders Bergcrantz fick både OJ’s Gyllene Skiva och utsågs till Jazzkatt som Årets Musiker, Emil Strandberg fick Årets Zachau stipendium av Jazzakademien. Både kunde höras under festivalen som också bjöd på andra trumpeter Palle Mikkelborg, Jan Allan, Johan Setterlind, Karl Olandersson, Nils Jansson, Staffan Svensson och Magnus Broo bl a.  
Kvällens P2 Live bjuder konserter med två av de nya hjältarna. Den relativa nykomlingen Emil Strandberg i kammarrmusikaliskt samspel med pianisten Jonas Östholm och en av de redan etablerade Peter Asplund med egna kvartetten.

En kvartett som firat triumfer i det förgångna och som nu är på väg mot nya. Senaste albumet ”As Knights Concur” verkar bli ännu en. Den förra ”Lochiels Warning” blev både Gyllene skiva Manifestvinnare för 4 år. Den nya fick full tärning i Svenska Dagbladet och firad av Johannes Cornell i Dagens Nyheter som efter ha konstaterat att sedan han utsett  Peter Asplunds förra  .....” till en omedelbar klassiker i svensk jazzhistoria har jag onekligen lagt ribban rätt högt. Men det kan så vara; det finns inte många som går in för den moderna jazzen fram till och med 60-talet med samma allvar och passion som Asplund. Han är en virtuos trumpetare som har arbetat sig igenom hela den klassiska repertoaren och liksom kommit ut på andra sidan - komplett redo. Precis som sin hyllade föregångare är nya skivan i hög grad också ett verk av hela kvartetten, med pianisten Jacob Karl­zon, basisten Hans Andersson och trummisen Johan Löfcrantz Ramsay i sitt respektive esse.
Själv förefaller Asplund lika mån om soundet som om tonerna. Hans utsökta sätt att variera luftgenomströmningen och tonbredden förvandlar trumpeten till en närmast mänsklig röst. Men det är även själva resningen i musiken som imponerar. Gruppen uttrycker vad jag upplever som en fullständig tilltro till jazzen som genre. Odödliga ”My funny Valentine” -
Asplund har valt flera covers, men gör dem genomgående på sitt eget sätt - spelas exempelvis nästan som i andakt.”
Efter att ha hört Aplunds kvartett på Lincoln Center ”Dizzy Coca Cola Club” kan man bara konstatera att det inte handlar om hemmablindhet eller perspektivlöshet. Den fungerar i New York också. Peter har ju sinne för lite underliga titlar också. Den senaste som ser lite besynnerlig ut även för den som har lite mer än folkskolekunskaper i engelska är likafullt välfunnen sedan man klurat ut den. Rent av en programförklaring. Det handlar om jämställt samtal som mellan riddarna kring runda bordet. ”Med den här kvartetten handlar det bara om att lira. Vi förstårvarandra så väl och har så kul, därför kan musiken svänga frånytterst sparsmakat till fullt ös. Fritt men bundet., ”  och som Peter avslöjade för publiken på Fasching. ”Det här är Sveriges gladaste och lyckligaste orkester.”   

Trumpetkvartett är ju en relativt ovanlig jazformation medan kombinationen trumpet piano inte hör till de vanligaste i någon musik. I jazz är den väl rent av sällsynt. Jan Allan är väl lite av pionjär i Sverige men just nu finns det åtminstone ytterligare två. Båda kunde höras på SJC och Kulturhuset och ingen av dom är den andra lik. Vi ska återkomma till duon Mathas Algotsson -  Johan Setterlind  senare och här bjuda på Emil Strandberg – Jonas Östholm. Dom har tagit tid på sig, runt 6 år, för att finslipa detaljerna i det dom kallar ”kommunikativ improvisation” innan det var dags att komma ut från sin ”woodshedding”. Skivdebuten har lyfts till skyarna men faktum är att det är ännu roligare live som här på Swedish Jazz Celebration. I torsdags spelade dom på Jazzklubb Studion i Umeå. Club Jazz Pierre Martin som också extraknäcker som recensent i Västerbottens Kuriren uttryckte det så här:
”Trumpetaren Emil Strandberg var senast i Umeå för bara en vecka sedan. Då handlade det om fria, yviga improvisation i trio med kontrabas och slagverk. Även torsdagens konsert byggde på improvisationer, men i duon med pianisten Jonas Östholm var rörelserna strikta och formen exakt strukturerad. Strandberg spelar med noggrannhet och fantasi över  Östholms detaljrika men luftiga arpeggion. ……. Pianot och trumpeten byter ofta roller i en melodislinga, men genomgående är det Jonas Östholm som bildar en stram stomme av klanger som Emil Strandberg sätter kött på, med känsla och flöde. Östholms skarpa anslag och korta toner låter varje nedslag lysa upp under sin utmätta tid, taget ur sitt sammanhang ligger hans spelstil lika nära den klassiska skolan och nutida konstmusik som den europeiska jazztraditionen. De något längre, blå tonerna kommer från Strandbergs trumpet och samspelet är väl inarbetat. Och inrepeterat. Jag får en bild av en filmsekvens där Errol Flynn fäktas halvt på allvar och lika mycket på lek. Om det är Emil Strandbergs mustasch eller hans lekfulla attacker som leder tankarna till fäktning vet jag inte, men trumpet- och pianoduon kretsar kring ett väl koreograferat rörelsemönster där det handlar lika mycket om att bryta sig ur som att hålla sig till det förutbestämda. Jämför man med skivversionerna av gruppens melodier sitter de flesta fraserna kvar relativt oförändrade, men jag anar att syftet aldrig varit att uppfinna kompositionerna på nytt. Utforskandet sker i det mikroskopiska och där når gruppen träffsäkert fram både vid det första och det tredje mötet med den här väldigt unika musiken.”

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".