Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges största scen för levande jazz.

Tisdag 29 april 19.30 P2 Live Jazz: Jazz Amour Affair I Lars Gullin 80 Jazz Amour Affair - Aeros Aromatic Atomica Suite

Publicerat söndag 27 april 2008 kl 22.00

Jazz Amour Affair:Rolf Ericson, trpt, Lennart Åberg, ss, Bernt Rosengren, ts, Lars, Gullin, bars, Lars Sjösten, pi, Red Mitchell, bas, Rune Carlsson, tr, Norrköpings Symfoniorkester Dirigent, Everett Lee  Inspelning Norrköping 1970
Aeros Aromatic Atomica Suite: Lars Gullin, piano, bars, Bernt Rosengren, ts, Bertil Löfgren, Leif Halldén, Jan Allan, trumpeter, Håkan Nyqvist, trpt/vh, Bertil Strandberg, tromboner, Sven Larsson, bastrb/tuba, Arne Domnerus, Claes Rosendahl, Lennart Åberg, Erik Nilsson, träblås, Bengt Hallberg, pi, Stefan Brolund, elb, Georg Riedel bas, Egil Johansen, tr,  Konsert 26/2 1976 Estrad Södertälje
Hjärtat är platsen för mina musikaliska tankar och hjärnan är deras rytmiska laboratorium”  Lars Gullin
”Han satte saxofonen till läpparna, och aldrig tidigare hade jazzen i Sverige nått sådana höjder.” Gunnar Harding.

Vem var Lars Gullin
? Frågan kan låta som en hädelse för insatta men har kanske sitt berättigande i en tid där jazzhistorien börjar igår och frågan om vad som är jazz överlåts åt framtiden. Det finns ju också dom som varken hört eller hört talas om Louis Armstrong, Duke Ellington. Kvällens P2 Live ska inte ge svaret på frågan utan bjuda på rar musik av och med Lars Gullin på förekommen anledning.  Men: Vem var Lars Gullin?

Först Brian Priestly engelsk författare och musiker:
Lars Gullin var den förste musiker efter Django Reinhardt som gjorde intryck I USA utan att flytta dit. Gullin har aldrig blivit duplicerad eller överträffad. Hans ledighet och avspändhet, speciellt på 50-talet fick barytonsaxen att kännas som en finkänsligt hanterad tenorsax. Men hans tonbildning var så lätt och ren att den mindre påminde om en tenor än om altsaxofonisten Lee Konitz…..”
Musikerkollegan och trumpetaren Chet Baker utryckte det så här: ” Den ende barytonsaxofonist jag kände till var Gerry Mulligan. När jag hörde Lars tänkte jag – Jesus det finns ett annat sätt att spela baryton! Lars spelade med mycket mer glöd och i vissa avseenden med större auktoritet än Gerry.” Legendariske jazzskribenten Leonard Feather:“ Om han (Lars Gullin) någonsin bestämmer sig för att emigrera till det här landet (USA), skulle jag lägga till at than kommer att skrämma en massa människor, göra en massa skivor  och få en massa anhängare”
Det fick han i Sverige. Han blev rent av ungdomsidol och fanns att köpa avbildad på liknande idolkort som filmstjärnor. Lars Gullin var ju också mycket fotogenique. Han vann också en omröstningen i den stora ungdomstidninen på 50-talet Fickjournalen. Som tack för det skrev han en strålande liten bagatell som också kom att spelas på tidens dansbanor. Den hette ”For FJ fans only”. För att säga det kort. Lars Gullin är hittills Sveriges störste jazzmusiker också i Sverige.

Den fjärde maj skulle saxofonisten och kompositören Lars Gullin ha blivit 80 år. Nu tog hans liv slut redan innan han ens hunnit bli 50. Han somnade in i stillhet som det brukar heta när man dör hemma. Men orsaken var ingen sjukdom utan sviter av ett allt annat än okomplicerat liv. Eländet var om man vill självförvållat, eller kanske åtminstone kulturellt betingat. En del av en 50-tals jazzens destruktiva kultur där drogbruk sågs som en förutsättning för storhet och undergång i drogmissbruk som ett martyrskap åtminstone för anhängarna. Ingenting specifikt för jazz eller ens 50- talet. Hur var det med Berlioz fantastiska symfoni? Det finns gott om exempel i historien sekelskiftets målare hör dit och författaren Henri Michaux  som ville komma åt det undermedvetnas automatiska skrift på 30-talet och kanske också tonsättaren John Cage,  svampexperten. Därmed inte sagt att han också använde svampar.
En av de starka litterära rörelserna på 50-talet The Beat Generation fullkomligt frossade i förvillelser. Att planera för sin död när man passerat ”over the hill” d v s  fyllt trettio var liksom meningen med livet för beatniks.  För den unga jazzen på 50-talet blev det med exempel som Miles Davis, Charlie Parker, Billie Holiday, Stan Getz, Art Pepper, Chet Baker, Gerry Mulligan ja strängt taget alla bortsett från godtemplaren Clifford Brown liksom en självklarhet. Det här var ju också innan drogindustrin börjat rikta in sig på den breda allmänheten. De tunga drogerna ja t o m cannabis var en mer eller mindre exklusiv bristvara för de utvalda. Jazzmusiker hörde till de utvalda. De positiva effekterna av drogbruket innan det blev till drogmissbruk känslan av vidgade sinnen, ökad uthållighet och flow skymde det faktum att förmågan och snillet egentligen var helt personlig.  Romantiska föreställningar om det konstnärliga snillet gjorde kanske resten.  En del upptäckte kanske likt Henri Michaux att den automatiska skriften saknade både innehåll och mening. (Eller för att göra det vardagligare, vem har inte ångrat fyllesnack dagen efter.) Men för många blev det för sent. Det som återstod var en kamp mot maran eller värre. I vart fall ett aktivt liv med förändrade förutsättningar.
Hur mycket av ovanstående som är tillämpligt på Lars Gullin kan vi lämna därhän. Däremot kan vi konstatera att han trots sitt drogmissbruk åstadkom mer av sitt 50-tal än många andra i ett helt liv. Det är meningslöst att spekulera i vad som skulle ha hänt senare om inte om hade varit. Hans sista 10 år från mitten av 60-talet blev en mycket ojämn kamp mot  sviterna där han mot alla odds ändå kunde ge sin samtid musik av sådan lyskraft att den har bäring in i framtiden. Drivkraften fanns där men förutsättningarna var annorlunda. Han blev t o m  tvungen att lära sig spela den barytonsax som givit honom världsrykte utan tänder. Och ändå lyser det och brinner om hans spel.
Scott Yanow amerikansk jazzskribent och författare:“ En av världens top barytonsaxofonister oavsett tid och en jätte i europeisk jazz, Lars Gullin, skulle ha varit mer erkänd om han besökt USA och om inte drog missbruk förkortat hans karriär…..”
Scott Yanow har förmodligen mer rätt än man vill ge honom. För även om det finns höjdpunkter i hans karriär efter 50-talet där han med all tydlighet ger bevis på att han var oöverträffad både som kompositör och improvisatör så hänger varken hans liv eller karriär ihop. Det är och förblir 50-talet som placerar in honom i jazzens världshistoria. Det är också 50-talet som bäddar för problemen på 60-talet och hans för tidiga död.
Två av hans sena storverk bildar inramning för veckans P2 Live. Det första är ett verk för symfoniorkester och liten jazzgrupp som han kallade Jazz Amour Affair. Resultatet av att han 1965 fick ett treårigt statligt konstnärsstipendium a 3.000 kr/år. Det uruppfördes av Norrköpings Symfoniker och kom sedermera på LP. Det avslutande stycket med den lätt besynnerliga titeln ”Aeros Aromatic Atomica Suite”  skrevs för Radiojazzgruppen och uruppfördes den 26 februari  1976. Bara några månader senare, den 17 maj, dog Lars Gullin 48 år gammal. Uppdraget slutfört och kvarlåtenskapen ovärderlig.
I intermezzot i kvällens program ger Jazzradions Per Runesson en personlig vittnesbörd om Gullin och hans avtryck..

I samband med att Lars Gullin var veckans artist i Musikradion i maj 2003 presenterade gullinkännaren Lars Westin honom så här.

På femtiotalet gav han jazzen ett svenskt och nordiskt tonfall. Det var inte okontroversiellt i en tid när amerikansk jazz var obligatorisk förebild och måttstock. Men hans kreativitet och musikaliska ärlighet gav omvälvande musikaliska upplevelser – kanske mer än någon annan svensk jazzmusiker lyckades han verkligen beröra sin publik. Och i dag är Lars Gullin en svensk ”klassiker”.
Åtskilliga svenska jazzinspelningar redan från trettio- och fyrtiotalet har en melodik, rytmik och atmosfär mer av granskog och skärgård än av den amerikanska storstadspuls de svenska jazzmusikerna gärna ville efterlikna.
Gullin var den förste som insåg att hans bakgrund sken igenom och som slutade att kämpa emot. Det var någon gång kring årsskiftet 1951/52 berättade han senare. Då var han 23 år, och låten han skrev hette First Walk – en titel som refererade till hans sons första steg, men som skulle få en vidare innebörd. Under de följande åren skapade Gullin en lång rad av sina mest älskade låtar, alla med påtagligt nordiskt tonfall. Inspirationen var inte så mycket folkmelodier som nationalromantiska tonsättare - Alfvén, Atterberg och andra.
Han var född på Gotland den 4 maj 1928 och växte upp i Sanda. Tidigt utmärkte han sig som barnstjärna på dragspel, och som 13-åring blev han volontär vid militärmusiken i Visby. Huvudinstrumentet var klarinett, men han tog pianolektioner vid sidan av, och när han var 19 for han till Stockholm för att studera vidare. För att försörja sig började han spela dansmusik, och hösten 1949 kom han till Seymour Österwalls orkester, där han fick spela barytonsaxofon. Det instrumentet passade honom perfekt: Gullin skapade en egen, melodiskt flödande, lätt och rörlig spelstil med en vacker ton, nästan fri från vibrato. 1951 blev han med i det nya ”drömband” som bildades av Arne Domnérus för att spela på Nalen i Stockholm. Där slog han igenom som solist, kompositör och arrangör. Lars Gullin kom fram i en tid då unga musiker revolterade mot dansorkestrarnas snäva ramar, mot slagdängor, tango och vals som pris att betala för något enstaka nummer med utrymme för jazzimprovisation. Gullin fortsatte att spela på dansställen men riktade sig främst till den krets av jazzkännare, som flockades nedanför estraden, och som uppskattade hans långa improvisationer – vilket dansparen och folkparksföreståndarna inte alltid gjorde. Men för jazzpubliken var han en storhet. I alla framröstade favoritorkestrar var han obligatorisk, och när det skulle göras inspelningar med gästande amerikanska stjärnor, var han nästan alltid med. Han gjorde skivor med Zoot Sims, Stan Getz, Clifford Brown, många andra. Genom sina skivor väckte han uppseende i USA. 1954 hamnade han etta i amerikanska jazztidningen Down Beats favoritomröstning, som ”ny stjärna” på barytonsax. Då hade han aldrig besökt USA – och han skulle aldrig göra det.
Vid mitten av femtiotalet började det bli allmänt känt att Gullin hade drogproblem. Att det exploaterades av skandalpressen gjorde det inte lättare. Han kände kyla och misstänksamhet omkring sig och i långa perioder valde han att verka utomlands - hela 1959 i Italien, flera år i början av sextiotalet i Danmark. 1964 kom han igen med LP-skivan ”Portrait of my pals” med lysande spel och en rad nya kompositioner. Konstnärsstipendier och så småningom statlig konstnärslön gjorde det möjligt för honom att så småningom ordna upp sitt liv och fortsätta sitt skapande. Han bosatte sig på landsbygden, i Småland, komponerade musik för radio och TV, gjorde nya skivor och turnéer. Med åren och erfarenheterna förlorade hans spel en del av den tekniska polityren, men många tyckte att det i stället fick djupare och väsentligare känslomässiga dimensioner. Den 17 maj 1976 avled han, bara 48 år gammal.

Till detta kan vi tillägga att det finns gott om Lars Gullin på skiva. Skivbolaget Dragon har en unik CD - serie med inspelningar från 50-talet. Där man nu har kommit till Vol. 9. Men det finns mer. För den som vill ha ha en fullständig överblick över detta och Lars gullins karriär kan vi rekommendera ett besök på hemsidan för Lars Gullin  http://www.gullin.net .
Där finns också en inbjudan att bli medlem av Lars Gullin Sällskapet. Dom delar årligen sedan 1997 ut ett Lars Gullin stipendium.
Årets Stipendiat är saxofonisten Lennart Åberg som f ö medverkar i de två konserterna i kvällens P2 Live.  Tidigare Stipendiater 1997 Lars Sjösten, 1998 Peter Gullin, 
1999 Gunnar Bergsten, 2000 Jan Allan, 2001 Seppo Paakunainen, 
2002 Gunnel Mauritzson, 2003 Nils Lindberg, 2004 Bernt Rosengren, 
2005 Georg Riedel, 2006 Fredrik Norén, 2007 Gunnar Eriksson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".