Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges största scen för levande jazz.

Lördag 3 maj 18.03-19.15 P2 Live Jazz: Jazz amour affair II Lars Gullin 80 Norrbotten Big Band hyllar Lars Gullin.

Publicerat söndag 27 april 2008 kl 22.00

Norrbotten Big Band under ledning av Tim Hagans Solist: Gary Smulyan barytonsaxofon.
Dan Johansson, Bosse Strandberg, Magnus Ekholm, Tapio Maunovaara, trumpeter, Magnus Puls, Per Olof Svanström, Peter Dahlgren, Anders Wiborg, tromboner, Håkan Broström ,Jan Thelin, Bengt Ek ,Dave Wielczewski,
Pelle Moberg saxofoner, Mattias Landaeus, piano, Martin Sjöstedt, bas, Rasmus Kihlberg, trummor 
Konsert 24/5, 2003 Ebeneser, Luleå.
Lördagens jazzkonsert är en hyllning till månadens store svenske jazzjubilar Lars Gullin. Han skulle ha fyllt 80 år den 4 maj. I tisdags hyllade vi honom med två av hans sena verk varav det ena ”Aeros Aromatc Atomica Suite” uruppfördes 2 månader före hans död. Vi hörde också det svit som gett namnet också kvällens program ”Jazz Amour Affair” musik för jazzgrupp och symfoniorkester från 1970. P2 Live ikväll handlar det om Lars Gullins musik delvis uppdaterad, arrangerad för storband av Lars Sjösten och Tim Hagans. Men också med arrangemang signerat Lars Gullin själv. Den här konserten var en del av jazzradions projekt med Norrbotten Big Band 2003. Solisten vid det här tillfället var den firade amerikanske barytonsaxofonisten Gary Smulyan som under veckan i Luleå kom att få smeknamnet ”Gars Smulin”. Konserten spelades in på Ebeneser I Luleå den 24 maj 2003 och sändes första gången en vecka senare den 31 maj. Här nu en chans att återhöra musiken.

Det här fanns att läsa på Norrbotten Big Bands hemsida när det begav sig.
En hommage till barytonsaxofonisten och kompositören Lars Gullin.”  Barytonstämman presenteras av den amerikanske barytonspelaren Gary Smulyan. Arrangemangen signeras av Gullins mångårige pianist Lars Sjösten och Tim Hagans.
Av dagens barytonsaxofonister är Gary Smulyan otvivelaktigt den intressantaste. Gary ären speleman fylld av energi och känsla och han hanterar det stora instrumentet med elegans över hela registret. 
Gary är född 1956. Tidigt kom han att få spela med trumpetaren Chet Baker, altsaxofonisten Lee Konitz och trombonisten Jimmy Knepper. Fyllda tjugotvå började han med Woody Herman’s Young Thundering Heard en orkester där kommande hjältar som basisten Marc Johnson och tenoristen Joe Lovano ingick. 
Nästa storband blev Mel Lewis Jazz Orchestra där Bob Brookmeyer var ledare. Därmed hade han kommit in i New Yorkjazzens grädda vilket gav uppmärksamhet. Charles Mingus Big Band och Carnegie Orchestra har varit hemvist för den hörvärde saxofonisten. Idag ingår Gary i The Vanguard Jazz Orchestra, Joe Lovano Nonet, Dave Hollands Octet och Big Band vid sidan av spel med egna grupper.
På prishyllan finns utmärkelser som vinnare av Down Beats Readers Poll och Critics Poll. Jazz Times motsvarande pris finns också i hans ägo.
Lars Gullin, 1928-1976, var den europé som gjorde det största intrånget i den amerikanska jazzvärlden efter andra världskriget. Jazz skulle komma från Amerika, annars var det ej jazz var dåtidens uppfattning. Men Lars ljust skimrande kolorit var ett nytt sätt att presentera jazz på.
Visserligen kallade ”experter” i början musiken för fäbodjazz genom den folkloristiska accenten som Lars använde men tids nog ändrades uppfattningen. 1954 blev Lars välmotiverat den första icke amerikan som vann en instrumentklass i Down Beats årliga kritikeromröstning. Inspelning av Danny’s Dream hade inte enbart ristats in i den svenska jazzhistorien.
Lars föddes på Gotland. Som åttaåring hade han en dragspelskvartett. Vid tretton blev han militärmusiker i Visby där han avancerade till förste klarinettist. Samtidigt lyssnade han till jazz från Louis Armstrong och Benny Goodman. 1947 började Lars att studera piano, klarinett och komposition vid Musikaliska Akademien i Stockholm inspirerad av klassiska tonsättare som Schönberg, Bartok, Hindemith, Stravinskij, Peterson-Berger och Hugo Alfvén. Nu komponerade han en sinfonietta och en pianokonsert.
Entrén i det stockholmska jazzlivet blev som pianist och altsaxofonist men av en tillfällighet kom en barytonsaxofon i hans väg – han upptäckte Miles Davis tubaband med Gerry Mulligan. 
Lars kom sedemera till Arné Domnérus & Rolf Ericsons All Stars på Nalen. Därefter blev det nästan uteslutande spel med egna grupper. Skivinspelningar blev legio, som musiker och arrangör. Spel med amerikaner som altsaxlegenden Charlie Parker, tenoristen Zoot Sims, trumpetarna Art Farmer, Clifford Brown, Quincy 12 | Jones, och Chet Baker gjorde bestående intryck. Men tenorsaxofonisten Stan Getz och altsaxofonisten Lee Konitz stod honom närmast– de talade samma lena språk.
Lars kom till Köpenhamn 1954 nu inleddes ett flackande liv. Narkotikaberoendet hade eskalerat vilket tidvis försatte honom ur spel. Milano blev en anhalt, Tyskland en annan. Åter i Sverige spelade han med egna grupper och i en kombination med trumpetaren Benny Bailey och altsaxofonisten Rolf Billberg. 1962 blev det på nytt Köpenhamn där sviten Portrait Of MyPals kom till. Två år senare blev det Stockholm igen. Portrait Of My Pals – Lars första skiva I eget namn på fem år spelades nu in. Bland melodierna I’ve Seen, Gabriella och Prima Vera.
1965 erhöll Lars ett treårigt statligt konstnärsstipendium a 3.000:- per år och sviten Jazz Amour Affair värkte fram. Nu gick flytten till Småland. Tyvärr var Lars stundtals i en fysisk misär med tandlossning och cirkulationsrubbningar. Periodvis kunde han inte gå. Situationen var mycket prekär när tonsättaren Karl-Birger Blomdahl såg till att Lars tilldelades Statens Konstnärsbelöning på livstid vilket förbättrade den ekonomiska situationen något.
1970 spelades Jazz Amour Affair in men tandbesvären gjorde sig allt mer gällande - barytonsaxen fick gå i ide i närmare fyra år. När Like Glass spelades in 1973 spelade Lars pianostämman. Samma år spelades musiken till Bo Widerbergs tv-film Kvarteret Oron in med stor orkester. 1975 kunde han åter tygla sin kära baryton. Sin sista skivinspelning gjorde Lars i februari 1976, Aeros Aromatica Atomica Suite, där han växlade mellan barytonsax och piano. 17 maj avled Lars i sitt hem. 
”Han satte saxofonen till läpparna, och aldrig tidigare hade jazzen i Sverige nått sådana höjder.”
Gunnar Harding
/Göran Olson/

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".