Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges största scen för levande jazz.

Lördag 14 juni 18.03-19.15 P2 Live Jazz Sommar: JazzBaltica 2007

Publicerat söndag 8 juni 2008 kl 22.00

Freso–Friedman–Caine Duos: Paolo Fresu, trumpet, flygelhorn, Don Friedman och Uri Caine, piano.
Bunky Green Quartet: Bunky Green, altsaxofon, Carsten Daerr, piano Eva Kruse, bas och Nasheet Waits, trummor.
Konsert 1/7 2007, Landeskulturzentrum, Bad Salzau, Tyskland.
Lördagens jazzkonsert är ännu ett strandhugg på fjolårets JazzBaltica festival i nordtyska Salzau. Festivalen startade på initiativ av Rainer Haarman1991 och har med tiden kommit att bli en av de viktigaste festivalerna inte bara i Europa. Lite som klassiska Jazz at the Philharmonic fast annorlunda. ” Festivalen ger en möjlighet att spela med kolleger du inte känner eller inte ens känner till och andra som du aldrig fått möjligheten att spela med tidigare. Chansen att lära känna deras musik,.” enligt Michael Brecker. Festivalen äger rum i Salzau, Schleswig Holstein och var från början ett östersjöprojekt. JazzBaltica knöt helt enkelt ihop det gamla Hanseväldet med jazzmusik men idag är festivalen en i vidaste mening internationell festival. Men grundkonceptet att korsbefrukta och att initiera unika projekt är fort-farande själva kärnan. Årets upplaga äger rum 2-6 juli och årets tema är saxofon och Joe Lovano en av huvudattraktioner på Skeppsholmen i juli är årets Artist in Residence. 

Ifjol var det trumpet och en av de inbjudna trumpetarna är en av huvudpersonerna i dagens konsert. Vi hörde honom från JazzBaltica festivalen tidigare i vår tillsammans med Jan Lundgren och Richard Galliano. Här återkommer han i ett dubbelduoprojekt med pianisterna Don Friedman och Uri Caine. I den andra delen av konserten möter vi amerikanske saxofonisten Bunky Green i en kvartett med trumslagaren Nasheet Waits och två nya tyska storheter basisten Eva Kruse och pianisten Carsten Daerr. Det är väl strängt taget bara på JazzBaltica sådana här möten är möjliga. Oavsett vilket skulle man trots alla ungdomar kunna sätta ett slags underrubrik på konserten. Gubbar kan! Altsaxofonisten Bunky Green är möjligtvis en obekant storhet för de flesta ändå inte är någon nykomling. Han porträtteras i senaste numret av JazzTimes. Ett fascinerande porträtt som berättar om en musiker levt under radar större delen av sitt liv. Han knöts till Northwest University i Chicago 1989. Då var drygt 50 år. Numera jobbar han i Florida. Bunky Green är bara ytterligare ett exempel på att Chicago är lite av USA’s dolda jazzreserv. Själv beskriver han sig som ” a product of the street” för sina elever. En autodidakt som kunde spela allt som Charlie Parker någonsin spelat in när han var 15 år. Han ersatte Jackie Mc Lean hos Mingus på rekommendation av Lou Donaldson. Mingus var ingen lek för någon. Mingus spelade musiken på piano för Bunky, som tyckte det lät abstrakt och nästan atonalt, så han bad om noterna. Mingus svarade att om han skulle skriva ner musiken så skulle han aldrig få den rätt spelad! Det fanns alltid risk för handgripligheter om man spelade musiken ”fel” (n.b. det handlade inte om fel toner). Bunky förstod vad han menade och spelade vad han hört och Mingus log. Bunky säger själv att en del av min stil har jag från Mingus. Hans två senaste skivor har fått 5 stjärnor i Daown Beat. Ta chansen och hör en pigg 70-åring i samspel med tre unga fenomen. Fjolårets besök på Jazzbaltica bäddade för hans återkomst i juli i år.
När det gäller trumpetaren Paolo Fresus två samspelspartners utgår jag från att pianisten Uri Caine ingår i kategorin som inte behöver närmare presentation. Han har ju gjort sig världsberömd på senare år med en lång rad projekt där han pojkstrecksaktigt och  mycket seriöst gett sig i kast med allt från Bach till Mahler och översatt deras musik till dagens tonspråk. Han har också hunnit med att vara musikaliskt ansvarig för konstbiennalen i Venedig.
Det finns egentligen ingen anledning varför den andre pianisten Don Friedman inte skulle vara lika känd. Han föddes i San Francisco 1935. Piano började han spela som fyraåring. Förmågan att improvisera förvärvade han på egen hand vartefter från det han var 15. Precis som Bunky Green med hjälp av Charlie Parker. I mitten på 50-talet blev han en del av västkustjazz scenen och spelade med Shorty Rogers, Chet Baker och Ornette Coleman. 1956 turnerade han med klarinettisten Buddy DeFranco som också ledde till att han flyttade till New York. Där började han också spela med basisten Scott LaFaro som han kände sedan San Francisco. Han hörde också till skivbolaget Riversides stall i början av 60-talet.Fram till idag har han förstås gjort massor av saker bland annat tillsammans  med Clark Terry. Han spelar fortfarande med Terry’s kvintett och har också numera en egen trio i New York. 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".