Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Sveriges största scen för levande jazz.

Tisdag 7 april 19.30-21.30 P2 Live: Nuaia - Ron Carter Quartet

Publicerat söndag 5 april 2009 kl 22.00

Nuaia
Sofia Norling, sång, Mika Forsling, gitarr, effekter, Michala Østergaard-Nielsen,  trummor, klockspel, luftorgel
Studio 7, Radiohuset, Malmö
Ron Carter Quartet - Forsight
Ron Carter, kontrabas, Stephen Scott,  piano, Payton Crossley, trummor, Rolando Morales-Matos,  slagverk
Konsert 10/10  2008 Yllan, Kristianstad.

Premiär ikväll för Jazz i Studio 7. Den första av en serie konserter som Jazzradion gör i samarbete med föreningen Jazz i Malmö. Där vi  presenterar grupper som spelar in inför publik i – just det ‑ studio 7 i radiohuset i Malmö.
Ikväll ska vi både möta NUAIA ‑  en ny ung grupp från Malmö/Köpenhamn inspelade I Studio 7 och kontrastera med mästerbasisten Ron Carter Quartet i en inspelning från Kristianstad Jazz Festival 2008. Den ursprungligen annonserade konserten med Lisa Ulle’n –Nina de Heney Duo skjuter vi på några veckor och kopplar då till den andra delen av konserten med Ron Carter Senast vi hade Ron Carters kvartett som gäster var i september ifjol. Här en chans att förnya kontakten med en grupp som i enlighet med det alternative gruppnamnet “Foursight” bedriver seriös framtidspaning mot en alternative och fortfarande akustisk framtid. Nuaia är barn av en annan tid.

Gruppens musik är stillsam och sökande men samtidigt lekfull och klangrik med poetiska texter. Gitarristen Mika Forsling använder flera effekter till sin gitarr och skapar hela tiden nya ljud. Dessutom samplar han ibland sången och spelar upp den i processad form. Tilltalet är mjukt och varje låt har sin egen stämning och sitt eget ljudlandskap men gruppen förlorar aldrig känslan av närhet i sin musik trots användandet av modern teknik. Michala Østergaard‑Nielsen spelar förutom trummor även klockspel och ibland på en liten luftorgel – och det bidrar förstås också till en spännande och omväxlande ljudbild.  NUAIA som grupp har ett par år på nacken och bestårs dessutom av sångerskan Sofie Norling. De träffades på Musikhögskolan i Malmö 2006 och har spelat spelat och skapat musik tillsammans sedan dess. Vad NUAIA star fär berättar gitarristen Mika Forsling för Ulf Rådelius i programmet. trots att gruppen är relativt ung har dom redan hunnit spela en hel del på festivaler och klubbar runtom i landet och i Danmark. Till sommaren väntar fler festivaler.
Basisten Ron Carter behöver väl ingen presentation för jazzpubliken. Han är en levande legend framförallt genom att han var medlem i Miles Davis fantastiska kvintett på 60‑talet. Hans walking‑bass spel och hans känsla för musikalisk form går utöver det mesta och hans puls är omutlig.
Ron Carter, född 1937, fick sitt stora genombrott i den kanske mest framgångsrika av Miles Davis konstellationer, kvintetten med Wayne Shorter, Herbie Hancock och Tony Williams under åren 1963-68. Hans stilbildande basspel har inte bara påverkat de flesta samtida jazzbasister. Det har också utgjort fundamentet för många andra än Miles Davis. Han har spelat med McCoy Tyner, Eric Dolphy, Freddie Hubbard, Coelman Hawkins, Cannonball Adderley för att nämna några och han har också hörts med Aretha Franklin och det är också han som spelar bas på Roberta Flacks Killing Me Softly. Han har också hunnit med att skriva filmmusik.
Gruppen  ”Foursight” betyder pianisten Stephen Scott som vi också hört med Sonny Rollins och Roy Hargorve, trumslagaren Payton Crossley har också spelat med Ahmad Jamal och slagverkaren Rolando Morales-Matos kommer från Puerto Rico.
Det blir både musik som förknippas med Miles Davis och originalkompositioner av Ron Carter och andra också hans egen förebild Oscar Pettiford och andra.
Det första instrument han spelade var cello, men har sedan han bestämde sig för kontrabas hållit sig till den. Han har också förhållit sig kallsinnig till elbas, vilket kanske förklarar varför han lämnade Miles Davis när han blev ”elektrisk” 1968. Själv kommentera han det så här:r han detta:
”När de började koppla in alla de där instrumenten, förvrängdes ljudet, vilket är en del av processen. Basljudet jag var ute efter var tillräckligt bra för att inte behöva den sortens hjälp. Jag tyckte soundet var rätt bra, och om jag jobbade mer på det kunde det bli ännu bättre. Att koppla in en apparat som bokstavligt talat skulle skapa distorsion, skulle verka i motsatt riktning mot de möjligheter jag kände att basen hade.”

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".