Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Slutade sända 2012. Kulturhändelser i det stora och det lilla

Clownskräck - ett utbrett fenomen

Publicerat torsdag 30 september 2010 kl 18.25
1 av 2
P4 Kulturs reporter i Göteborg, Malin Sandberg avslöjar sin kluvna inställning till clowner
2 av 2

Ingen cirkus utan clown - dessa anonyma underhållare med rötter i 1500-talets Italien. Han står i centrum av cirkusen, roar och ramlar, bugar och bockar. Ni kan själva tänka er stora skorna, de uppspärrade ögon, det vita ansiktet, den blodröda munnen med färgen målad långt utanför... Clownen idag har blivit läskigare. Men är han fortfarande rolig?

Tänk dig att du är på väg till jobbet. Du går på bussen. Eller såhär, du står i kön för att handla mjölk. Hela tiden har du en otäck känsla av att vara förföljd. Du får konstiga sms, någon busringer och hotar dig på telefonen... Efter en veckas trakasserier smyger en clown fram och kastar en tårta i ansiktet när du minst anar det. Låter det roligt? Det borde det göra. Det är nämligen en omåttligt populär födelsedagstjänst som i våras startade i Lucern i Schweiz. Enligt clownen och initiativtagaren Dominic Deville har fick han idéen från sina favoritskräckfilmer, och att det är därifrån han fått inspiration är knappast en slump. Mördaren i filmen Det, Jokern från Batman och clowndockan i Poltergeist är bara några av de obehagliga figurer vi har stött i populärkulturen.

Clownen har helt enkelt gått från att vara underhållare till att allt mer förknippas med ondska och obehag. När Miljöpartet i valslutspurten föreslog att äldredomshemmen skulle få besök av clowner var det därför många som lyfte på ögonbrynen. Förslaget gick inte riktigt hem i massorna, egentligen vill nog ingen att deras nära och kära och sig själv ska behövas omringas av clowner på ålderns höst. Faktum är att clownskräck är ett ganska utbrett fenomen. På engelska benämns det som coulrophobia och måste vara en av de allra mest konsensusartade fobierna att ha. På Stockholm Comedy FESTIVAL kunde man få sin fobi avhjälpt med hjälp av KBT-psykolog. Under en session i två timmar arbetar du tillsammans med en personlig psykolog för att lära dig förstå, hantera och övervinna din clownskräck. Och på youtube kan man se vuxna personer med coulrophobia gå i clownterapi där de tvingas konfrontera clowner. Under ett möte med en utklädd, lekande clown lägger ångesten sig så sakta även hos dem som först grät våldsamt och i panik försökte fly sessionen.

Problemet, tror jag, är att clownen inte har någon personlighet, den gömmer sig bakom sin mask och har ingen direkt karaktär. Det kan vara en anledning till att vissa barn på sjukhus som får besök av glada, snälla, välmenande clowner inte alls jublar utan istället börjar gråta. En undersökning av brittiska Sheffielduniversitetet där 250 patienter i åldrar från 4 till 16 år deltog, visade att samtliga tillfrågade ogillade clowner. Till och med att de äldre barnen uppfattade dem som skrämmande.

Ja, det blir problem när våra historiskt sett mesta underhållare ska roa på ett mer eller mindre självförnedrande sätt - även när clowner ska vara snälla är de otäcka. Men det går inte att ogilla clowerna hur mycket som helst. Även om den roligaste clownen inte längre är rolig, är den misslyckade clownen liksom sinnebilden av hur sorglig man som människa kan bli. Och en ledsen clown är fortfarande något utav det ledsnaste som finns.

Malin Sandberg för P4 Kultur.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".