Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
INLEDNING

Var äger demokratin rum?

Publicerat torsdag 28 oktober 2010 kl 16.13

Avgjordes det svenska riksdagsvalet 2010 på nätet? Hur var det egentligen när Barack Obama valdes till amerikansk president 2008? Var det första gången som de sociala medierna fick avgörande betydelse för demokratin?
   De entydiga svaren finns inte. Men en sak är uppenbar: än så länge deltar de stora väljarskarorna i den demokratiska processen via de etablerade medierna. Där möter de det innehåll som bestämmer deras politiska ställningstaganden. Men samtidigt försvagas de etablerade medierna. På ytan är den gamla strukturen fortfarande stark. Men under ytan spricker den upp.
   Var kommer demokratin att äga rum i framtiden? Alla vet att det sker stora förändringar. Men ändå tycks de etablerade medieföretagen utgå ifrån att morgondagen blir väsentligen som gårdagen. Att allting blir annorlunda men knappt någonting förändras.

Sociala medier, Emilie, Barack Obama, Youtube, tv-debatter, Twitter, Facebook, MyBo, dagstidningar, Rupert Murdoch, BSkyB, Max Weber, Jürgen Habermas, Manuel Castells, Marshall McLuhan, Clay Shirky, Wikinomics, ABC News, Bonnier

Med bara fem dagar kvar till valsöndagen i Sverige skälvde det till på nätet. Emilie, dotter till en kvinna med en ovanlig tumörsjukdom , i dess tillämpning av regeringen Reinfeldts nya sjukförsäkringsregler. Inlägget ledde till över 2000 kommentarer. Mer än 14 000 delade inlägget via Facebook.

Efter det amerikanska presidentvalet 2008 sades att demokratin håller på att flytta bort från de traditionella medierna och att demokratins nya rum är de sociala medierna. I diskussionerna inför den svenska valrörelsen tilldelades sociala medier och nya distributionsformer en stor, tung och viktig roll för hur valrörelsen och valresultatet skulle bli. Förväntningen var att partierna skulle använda nätet med hela dess potential.
   Så blev det inte. Förväntningarna kom på skam. Partierna kom aldrig att på allvar etablera sig i nätvärlden. De fanns där med sina hemsidor, bloggar och Twitterflöden. Men det var en formell närvaro. 

Verklighetsbilderna är som alltid mer svartvita än verkligheten själv. I efterhand går det inte att utröna exakt vilken roll som Emilies bloggpost spelade för det svenska valresultatet. Men i ett val som avgjordes med en marginal på ett tjugotal röster är inte antagandet särskilt djärvt att Emilie gjorde en avgörande insats när hon skrev på sin blogg. Problemet är bara att med den lilla marginalen var det ytterligare ett stort antal enskildheter som hade avgörande betydelse. Det kan ha gällt allt från någon enskild notis i en Värmlandstidning till en oskicklig formulering i tv:s slutdebatt två dagar före valet. 

Likväl fick inte den debatt och historiebeskrivning som vi mötte efter presidentvalet 2008 i USA om de sociala medierna sin upprepning i Sverige två år senare. Frågan om hur det förändrade mediesamhället håller på att stöpa om hela den demokratiska infrastrukturen är just nu en ickefråga.
   Hösten 2010 handlar den internationella debatten snarare om att mobilapparna håller på att förorsaka än om de sociala mediernas maktövertagande. På kort tid har det skett en mycket stor perspektivförskjutning. Vi har sett svängningarna tidigare.

I mitten av 1990-talet var det portalerna som skulle bli den stora ingången till nätet. Därefter skulle var och en bli sin egen guide; tidigare sökmönster skulle bestämma vad vi erbjöds när vi väl gick in på nätet via den personligt valda internetsajten. Så kom bloggarna och de sociala sajterna. Och nu är det ”apparna”, som i en nätvärld dominerad av smarta mobiltelefoner och läsplattor, skall bli de stora sorterarna på nätet. 
   Varför kom det amerikanska presidentvalet den 4 november 2008 att spela så stor roll för våra föreställningar om den nya medievärldens utveckling? 

Svaret är tvådelat. Aldrig hade så många amerikaner gått till valurnorna och i detta val där så många engagerades valdes Barack Obama som de ungas president och som minoriteternas president. Han tog hem två tredjedelar av rösterna från dem under 30. Svarta väljare röstade som en man på Obama. Men också amerikaner med asiatisk bakgrund gav samma starka stöd till Barack Obama.
   Barack Obamas person och personlighet var förutsättningen för jordskredet. Men det var de moderna medierna som utlöste det.

Tre miljoner Obamasupporters var registrerade på Facebook. 20 miljoner var inne på hans . Nästan 10 miljoner har sett  med honom på Youtube. Över 100 000 följde honom på Twitter.
   Nästan 70 miljoner amerikaner röstade på Barack Obama. Men endast en bråkdel av dessa mötte Obama på nätet. Den andra av de tre tv-debatterna mellan Barack Obama och John McCain sågs av över 63 miljoner tv-tittare. (Den första och den tredje debatten sågs av 52,4 respektive 56,5 miljoner tittare.) Och mest remarkabelt: den tv-sända debatt som attraherade flest tittare var den mellan de båda vice presidentkandidaterna . Cirka 70 miljoner tittare följde den.

Två år efter det amerikanska presidentvalet är internetglansen borta. Inslagen på Obamas Youtubekanal ses i dag av mellan 8000 och 800 000 tittare. Det är den högre siffran som är undantaget.
   Demokratin utspelades inte på nätet, inte 2008 i USA och än mindre i Sverige 2010. Demokratins stora plattform är fortfarande de ”traditionella” medierna – tidningarna, radio och tv. Kampanjen inför presidentvalet på hösten 2008 flyttade inte över till nätet. Däremot gjorde kampanjorganisationerna det.

Demokratin är en process i offentligheten. Politiska idéer och förslag mejslas ut i mer eller mindre stora gemenskaper: i partier, opinionsgrupper,  och intressesammanslutningar. Kandidater går till val på sina program. Medierna förmedlar bilder av alternativen till väljarna.
   Men medierna är inte bara förmedlare, de är också granskare. Det som berättas i det ena radioprogrammet kan mycket väl ifrågasätts i nästa.

Barack Obamas presidentvalskampanj 2008 förändrade inte bilden av politikens beroende av traditionella medier. Det är fortfarande där de många människorna möter de verklighetsbilder och politiska impulser som bestämmer hur de lägger röstsedeln på valdagen.
   Det visar  inte minst den nyss avslutade svenska valrörelsen där sammanlagt 1,3 miljoner lyssnare följde Sveriges Radios partiledarutfrågningar i P1, P3 och P4 och ett par miljoner personer såg slutdebatten i SVT. Inför årets valrörelse anordnades att antal seminarier, konferenser och föreläsningar om vikten av de sociala medierna för valutgången.

Ett antal politiker har lagt tid och kraft på att både blogga och twittra och närvaron på sociala medier har säkerligen varit av betydelse. Men inte avgörande betydelse. När det gäller att fatta ett beslut på valdagen väger fortfarande oberoende granskning och analys väldigt tungt liksom den information och vägledning som till exempel public service media kan tillhandahålla via webben.
   Det är likt, men ändock olikt.

En mediestruktur som rämnar

Den tid som människor i de mogna mediedemokratierna använder för att läsa dagstidningar, lyssna på radio och titta på tv har inte förändrats radikalt under de senaste decennierna. De mönster som utvecklades från 1930-talet och framåt, det vill säga under den moderna massdemokratins framväxt, har bestått. Samtidigt som det ser stabilt ut på ytan har det förändrats extremt mycket under ytan.

För att använda en bild: En jordbävning har verkligen inträffat. Kontinentalplattor har förskjutits. Men strukturerna ovan jord är så stabilt byggda att de står kvar. Ytligt sett har mediesamhället – eller om man så vill mediestaden – med sina byggnader och anläggningar inte påverkats.
   Den som tittar närmare ser dock hur allt har förskjutits, hur sprickorna finns i strukturerna och hur stor osäkerheten är vad som är på väg att rasa eller som är så instabilt att även mindre nya skalv kan komma att ge förödande verkningar.

De svenska dagstidningarna har förlorat 20 procent av sina annonsintäkter sedan år 2000 och 40 procent sedan 1990.  har tappat såväl läsare som annonsintäkter. Under krisåret 2009 tappade de 27 procent av sina annonsintäkter. Intäkterna sjönk till den lägsta nivån i löpande penningvärde sedan 1986. De amerikanska tidningarna sålde annonser på papper och på nätet för 27 miljarder dollar 2009, att jämföra med 39 miljarder dollar 2008. Inflationsjusterat är det en nedgång från 53 miljarder dollar 1986.
   Och tappet fortsätter 2010.

De amerikanska dagstidningarnas räckvidd har minskat från 80 procent 1964 till strax under 50 procent 2007.
   Stora pengar har gått till nätet och till aktörer på annonsmarknaden som inte fanns för tio år sedan. Googles reklamintäkter i Sverige beräknas uppgå till närmare 1,5 miljarder 2010. De redaktionella resurserna hos traditionella medier har samtidigt reducerats. Redaktionella resurser har dessutom överförts från nyheter till livsstil och underhållning.
   Motsvarande har skett i kommersiell tv över hela världen. De traditionella kanalerna förlorar tittare. Tv:s intäkter kommer i ökad utsträckning från abonnemang på kabel- och satellitkanaler.

Mer om medieekonomi i  

Utbudet av kanaler har ökat dramatiskt. I Sverige finns nu ett 50-tal rikstäckande tv-kanaler. Läggs härtill satellitkanalerna är antalet närmast obegränsat.  Bland de nya tv-kanalerna finns förvisso nischkanaler inriktade mot nyheter och samhällsfrågor. Men de riktigt stora vinnarna är film- och sportkanaler. En förteckning över engelska BSkyB:s (British Sky Broadcastings) kanaler och tjänster är illustrativ.

Det amerikanska valåret 1964, när valdes till USA:s president, fanns de tre stora amerikanska tv-nätverken som täckte det politiska skeendet i USA: ABC, CBS och NBC. Situationen, så beskriven, är inte radikalt förändrad idag. CNN och Fox har kommit till. Men fortfarande är det ett begränsat antal tv-kanaler som spelar roll på den nationella scenen i USA. Detsamma gäller tidningar och tidskrifter.
   I den svenska valrörelsen 2010 tillkom nya aktörer som publicerade material via nya digitala publiceringsformer. Aftonbladet med fem miljoner unika besökare på webben hade till exempel egna partiledarutfrågningar under ledning av Karin Magnusson. Läsarna kunde följa en kombination av samhällsjournalistik och underhållning via .

Hur skall vi förstå kombinationen av radikala förändringar och stabilitet?
   De allra flesta av oss utgår ifrån en "" när vi funderar över mediesamhället och dess roll i demokratin. Politiska partier eller kandidater ställs mot varandra i fria val. Oberoende medier med ett samhälleligt relevant innehåll av hög kvalitet förmedlar bilderna av alternativen till väljarna. Väljarna tar i sin valhandling ställning utifrån idéer och intressen till alternativen. Så formas en majoritetskonstellation i den svenska riksdagen eller väljs en president i USA eller väljs ledamöter av det brittiska underhuset.

Alla är vi medvetna om att denna bild av ett perfekt samspel mellan politik och kvalitetsmedier just är en idealtyp, det vill säga ett slags stiliserad modellföreställning som vi i efterföljd använder för att förstå världen. I bästa fall är de idealtyper vi rör oss med robusta och tål rätt stora förändringar av verkligheten utan att förlora sin relevans. 
   Samtidigt ligger det en fälla just i denna robusthet; förändringar av verkligheten kan vara betydande utan att beskrivningen av verkligheten över huvud taget påverkas.

Habermas profetia

För en av de ”formativa” beskrivningarna av hur förhållandet mellan demokrati och åsiktsbildningar förändras svarar sociologen . Hans begrepp ”borgerlig offentlighet” syftar på en upplyst kommunikativ gemenskap där mogna och självständiga medborgare möts i samtal om gemensamma angelägenheter :

Hos de flesta av oss finns denna habermaska idealtyp som en mer eller mindre medveten referensföreställning. Men enligt Habermas råkar den borgerliga offentligheten i förfall. Av upplyst samtal blir massamhällets mediekonsumtion. Medborgarna formar inte längre de gemensamma ståndpunkterna. Dessa produceras i stället i en kapitalism som kännetecknas av monopol. Av medborgare blir konsumenter.
   Och medborgarna konsumerar inte bara varor och tjänster utan också de åsikter som de sedan uttrycker, eller egentligen reproducerar, i de demokratiska valen. Den verkliga politiken blir ett maktspel i en överbyggnad där kapitalistiska och statliga intressen vuxit samman.

Habermas beskrivning är slående. Hans bok Borgerlig offentlighet (Strukturwandel der Öffentlichkeit) publicerades 1962. Den förefaller närmast profetisk. Problemet är bara att Habermas har felkalibrerat sin tidsmaskin.  Sammanbrottet för den borgerliga offentlighetens press inträffade enligt honom i skiftet mellan 1800- och 1900-tal. Det totala sammanbrottet för de kritiska medierna inträffade, fortfarande enligt Habermas, i och med genombrottet för radio och tv.

Habermas ser saker hända ett halvt eller ett helt sekel innan de faktiskt händer.

Castells profetia

Mindre problem med sin tidsmaskin har .
   Utan uttrycklig referens till Habermas beskriver Castells dennes fjärde stadium: 

  •  ”Nettoresultatet av kommersiell konkurrens och koncentration, är att även om publiken delats upp och diversifierats har televisionen blivit mer kommersialiserad än någonsin och mer oligopoliserad på global nivå.
       Det faktiska innehållet i flertalet program skiljer sig inte substantiellt åt från kanal till kanal, om vi ser till de bakomliggande semantiska formerna för de mest populära programmen som helhet. Men det faktum att inte alla ser samma sak samtidigt och att varje kultur och social grupp har en specifik relation till mediesystemet, innebär en fundamental skillnad i förhållande till det gamla systemet med standardiserade massmedier.
       Dessutom gör den utbredda vanan att titta på flera program samtidigt att publiken skapar en egen visuell mosaik. Även om mediernas verkligen har blivit globalt sammanhängande, och program och budskap cirkulerar i det globala nätverket, lever vi inte i en global by utan i globalt producerade och lokalt distribuerade specialritade stugor.”

McLuhans profetia

var i sina så uppmärksammade böcker framförallt upptagen av de olika mediernas särdrag, eller egentligen den intellektuella och sociala roll de kommer att spela beroende på sin karaktär; därav den klassiska formuleringen "the medium is the message".

Marshall McLuhan har tveklöst betytt mycket för den moderna mediedebatten. Samtidigt är han problematisk. Hans teorier rör sig i mycket tunn luft.
   Det hindrar inte att det ligger en fundamental insikt i att budskapet som förmedlas genom olika medier kommer att påverkas av de olika mediernas såväl tekniska som användarmässiga särdrag. 

Det är knappast någon tillfällighet att de stora etablerade teorier som finns om mediesamhället snarare beskriver det mogna tv-samhället än dagens globala internetby. Det hindrar inte att mycket finns skrivet om återverkningarna på demokratin och mediesamhället av senare års medieutveckling.
   Vad händer med medborgarnas delaktighet i samhälleliga processer när snart sagt alla människor i den industrialiserade delen av världen – och breda etablerade skikt också i utvecklingsländerna – förfogar över det avancerade mediesamhällets alla redskap?
   Idag finns det 4,6 miljarder mobiltelefoner i världen. Det finns 1,7 miljarder persondatorer med internetuppkoppling. Genom övergången till smartphones kommer inom en överblickbar framtid merparten av alla mobiltelefoner att vara mobila internetterminaler.

När Marshall McLuhan skrev om den ”globala byn” fanns inte persondatorer, mobiltelefoner och internet. Symtomatiskt nog skrev han inte om elektroniken utan om elektriciteten. Men trots oklarhet och luddighet i McLuhans resonemang hade de ett profetiskt drag. Han tecknade bilden av en sammanhängande global by. Men det var inte ett världssamhälle präglat av gemenskap och likformighet; den globala byn skulle istället bli ett gytter av olikhet och konflikter.
   Marshall McLuhan förutsåg inte den virtuella kommunikationens individualisering och ömsesidighet men han anade säreget nog den nya kommunikationsteknologins påverkan på de olika samhällen där den skulle komma att slå igenom.     

Shirkys profetia

Till de mer seriösa men samtidigt populära tänkarna hör , författare, konsult och adjungerad professor vid New York University. Shirky beskriver en framtid där den nya informationsteknologin frigör en hittills outnyttjad kollektiv förmåga hos människor i virtuell samverkan. I sin senaste bok  beskriver han hur miljardtals människor använder sin fria tid för att själva gå ifrån att vara mediekonsumenter till att bli medproducenter.
   Utvecklingen av Wikipedia blir till sinnebilden för just dessa möjligheter till nytt kollektivt skapande och tydliggör vad som kan hända också inom andra områden.

Clay Shirky konstaterar att det idag inte går att beskriva de framtida medier som den redan existerande tekniken är havande med. Vi vet inte vem som kommer att utveckla dem. Det kan vara ”någon 19-åring som få av oss hört talas om och som håller på med något som vi inte förstår signifikansen av på ytterligare ett decennium”.
   Shirky skiljer sig inte från andra av de mer seriösa kommentatorerna. Don Tapscott och Anthony D Williams skriver inledningsvis att ”a new mode of production is in the making” i sin mycket uppmärksammade bok .
   Tapscott och Williams beskriver hur hela det internationella produktions- och distributionssystemet håller på att revolutioneras. Shirky diskuterar just mediesektorn. Han påstår sig inte veta vad som kommer, däremot med stor säkerhet vad som försvinner: Den traditionella dagstidningen, det demokratiska samhällets i särklass viktigaste mediala plattform, behöll sin styrka så länge höga tryck- och distributionskostnader utgjorde ett effektivt hinder för nya konkurrenter att ta upp kampen med de existerande monopolen eller oligopolen. Så länge kunde tidningarna låta den stora varuhuskedjan genom sina annonser, med Shirkys ord, ”betala för tidningens Bagdadkorrespondent”.

Med Internet försvinner såväl tryck- som distributionskostnader. Marginalkostnaden för det tillkommande exemplaret av en artikel – det vill säga ett klick någonstans i världen på tidningens webbsajt – blir noll. Därmed blir också priset noll. Och barriären för nya konkurrenter att ge sig in på nyhetsmarknaden har sänkts rejält.
   Det som Shirky säger om tidningar gäller i viss mån alla kommersiella medier. Konkurrensen ökar dramatiskt. Genom att distributionen tekniskt sett är öppen för alla och i praktiken blir gratis kommer också konkurrensen på marknaden för rörliga bilder att bli avsevärt mycket hårdare.

Samma logik gäller i betydande utsträckning på tv-marknaden som för tidningarna. Oligopolställningen har gjort det möjligt för publicistiskt ambitiösa tv-företag att låta annonsörerna betala för ”Bagdadkorrespondenten”, det vill säga för ett publicistiskt innehåll som annonsörerna är fullständigt ointresserade av.

En profetia hösten 2010

Det kan låta spekulativt att påstå att dagstidningen och kommersiell tv, som vi idag känner dessa medier, kommer att förändras intill svårigenkännbarhet. Tidningsutvecklingen sedan slutet av 1980-talet har i hela världen rört sig i en ”nedförtrappa”.

Lågkonjunkturer och kriser i ekonomin har flyttat ned tidningarna steg för steg i trappan. Minskade redaktioner, mindre och tunnare tidningar, effektivare annonsförsäljning och bättre inriktad upplageförsäljning har gjort det möjligt för tidningarna att anpassa sig till den lägre intäktsnivån. Med återhämtning i ekonomin har tidningarna sedan kunnat pusta ut och under några år återskapa ekonomisk stabilitet på den lägre nivån. Så har nästa nedgång kommit. Nya åtgärder har vidtagits som har fört tidningarna ytterligare steg nedför trappan. 

Trappan är inte slut. Fortfarande har många av världens dagstidningar goda resurser. De journalistiska ambitionerna är i många fall höga. Tidningarna betyder fortfarande synnerligen mycket för demokratin både i lokalsamhället och på nationell nivå.
   Under de senaste årens globala kris lades ett antal tidningar ner i USA men i Europa är tidningsstrukturen i stort sett oförändrad. Det är trots allt endast 12 amerikanska dagstidningar som har lagts ned under de senaste tre åren och åtta som har gått över helt eller delvis till nätdistribution. Problemet är inte dagens tidningar. Problemet är att den ekonomiska basen för morgondagens tidningar håller på att undermineras. 
   Utvecklingen på tv-sidan liknar den på tidningsmarknaden. De stora kommersiella bolagens nyhetsprogram tappar tittare; det gäller såväl USA som Europa. Nyhetsredaktionerna förlorar resurser. Amerikanska ABC håller på att genomföra neddragningar inom ABC News. Också inom CBS genomförs neddragningar.
   I Sverige är det endast TV4 av de kommersiella kanalerna som över huvudtaget har kvar någon nyhets- eller samhällsbevakning. 

Radio, framförallt public serviceradio liksom public service-tv, har av olika skäl påverkats mindre av den ökande mediekonkurrensen. Generellt sett är radio mindre beroende av kommersiella intäkter. Framförallt gäller detta radio med publicistiskt innehåll. Den finansieras regelmässigt endera med offentliga medel eller, som public radio i USA, med hjälp av olika typer av bidrag från lyssnarna och därtill en kombination av federala och delstatliga offentliga medel och privata donationer.
   När det gäller intäkterna är situationen i det närmaste identisk för radio och tv i public serviceregi. Däremot finns public service-tv på samma tittarmarknad som kommersiell tv och i den meningen i en starkt kommersialiserad mediemiljö.
   I en artikel i   2009:24 konstaterar författarna Curran, Iyengar, Brink Lund och Salovaara-Moring att deras jämförelser av ett antal europeiska mediesystem med det amerikanska visar att television i public serviceregi ägnar mer uppmärksamhet åt samhällsfrågor och internationella förhållanden än kommersiella tv-bolag.
   Jämförelsen visar också att detta leder till att medborgarna i länder med stark public service har bättre kunskap på dessa områden än medborgarna i länder som är mer beroende av kommersiell tv.

Internet håller på att förändra världen. Det gäller mediestrukturen, det gäller kommunikationen enskilda människor emellan och det gäller produktionssystemet i stort i samhällen på vitt skiftande utvecklingsnivå. Aldrig tidigare har antalet medieaktörer varit så många och utbudet så stort. Kampen om publikens tid blir allt hårdare och den konkurrensen är påtagligt kännbar även för public service.
   Det som sades efter presidentvalet i USA 2008 var både sant och osant, både en överdrift och en underdrift. Internet, eller mer precist de sociala medierna, påverkade Barack Obamas kampanj i grunden, men inte riktigt på det sätt som har sagts.

De sociala medierna gav kampanjen ett helt annat inre liv än vad som hade varit möjligt dessa kommunikationsformer förutan. Men det yttre livet förändrades inte alls så mycket. De allra flesta blivande väljare mötte Barack Obama på traditionellt sätt, genom tidningar, radio och tv.
   Detta säger någonting om det ömesidiga beroendet mellan gamla och nya medier. Därtill berättar det om hur genomgripande mediestrukturen håller på att förändras – och förändra förutsättningarna för demokratin. Denna förändring tillhör inte framtiden. Den sker nu och har redan påverkat inte bara medierna utan demokratin och dess funktionssätt. Verkligheten förändras och kommer att förändras än mer genomgripande.

Det enda som tycks vara oförändrat är våra föreställningar om verkligheten. I den mån det alls sker några förändringar så inbillar vi oss alltför ofta att dessa ska leda till att allt blir som det är idag men ännu mer.
   På något besynnerligt sätt skall detta därtill leda till att det blir som igår. The Times och Dagens Nyheter skall dominera mediemarknaden och ägarna Murdoch och Bonnier skall även i framtiden kunna skära guld med täljkniv.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Användarkommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar våra regler för kommentering
Du kan kommentera anonymt. Vill du inte uppge din e-post kan du därför skriva in en påhittad t ex ”intejag@example.com”

Visa fler
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".