Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
DISKUSSION

"Flashbacks Bjästagräv värdigt Guldspaden"

Publicerat måndag 10 januari 2011 kl 12.49

När nomineringstiden idag går ut till Guldspaden för 2010 års bästa och viktigaste grävande journalistik ser journalisterna Yasmine El Rafie och Carl Fridh Kleberg en självklar vinnare i kategorin Webb: Tråden om det så kallade Bjästafallet, som de också nominerat till priset. Varför förklarar de i ett debattinlägg här på Medieormen.

Redan tre månader innan Uppdrag granskning rentvådde våldtäktsoffren och blottlade ryktesspridningen i byn Bjästa gjorde Flashback detsamma genom det ideella samarbete, crowdsourcing, som gjort forumet ledande inom internetgräv i Sverige. Vi har nominerat Flashbacktråden om Bjästavåldtäkterna till Guldspaden eftersom den var först med scoopet. Vi vet inte hur juryn resonerar men hoppas innerligt att de följer reglerna, och inte distraheras av diskussionsforumets mindre smickrande sidor – som dess ofta stötande debattklimat – för här finns en hel del att lära.
   Det är dags att se det som är dåligt för vad det är, se det som är bra för vad det är, dra lärdom av båda och ge Flashback Guldspaden .

Föreställ dig en uppfinning som lät alla tjugo passagerarna i en landsvägsbuss hjälpa chauffören att hålla utkik efter trafikfaror, och att detta minskade antalet bussolyckor dramatiskt.
   Tänk dig sedan att bussförarkåren var emot uppfinningen, som räddar liv, av skråtänkande och ovilja att tänka nytt. Ramaskri? Scenariot är inte olikt den journalistkår i Sverige som fördömer Flashback i stället för att dra lärdom.
   I december 2009 startade en diskussionstråd på Flashback *) för att utreda om en pojke i Bjästa var oskyldigt dömd för våldtäkt. Tråden växte snabbt, domar lyftes in, förhör från förundersökningsprotokoll begärdes ut, maskades och lades upp tillsammans med länkar, med fakta om våldtäktsskador och om hur DNA-protokoll fungerar. Systematiskt visade trådens grävare punkt för punkt hur påståendena om våldtäktsoffren bara var rykten.

Tre månader senare publicerade Uppdrag granskning samma sak. Det med rätta brett uppmärksammande programmet, med namnet Den andra våldtäkten , har fått Prix Europa och Stora Journalistpriset för ”årets avslöjande”, ”när nätmobben eldade på”.
   På internetforumet Flashback kan vem som helst under alias diskutera i princip vad som helst, även om det är tabu eller till och med olagligt i Sverige (med vissa undantag, som barnporr och falskt ryktesspridning). En journalistisk favoritgren är att beskriva Flashback som en elakartad webbtumör vars enda egenskaper är sexism, rasism, mobbning, morbiditet och en allmän illvilja.
   Mycket av kritiken är berättigad och tonen är ofta allt annat är sund och pressetisk, men Flashback är inte en enhetlig organism. Flashback är ett forum – ett torg. Vi tycker inte att man borde skrota Speakers corner, även om många av talarna vore extremister eller fyllon.

Eftersom Flashback var först med avslöjandet, i linje med reglerna för Guldspaden, nominerade vi i september Tråden om Bjästa. Men det intressantaste är ändå inte om juryn har modet att följa sina regler, utan vad journalister har att lära av Flashback-exemplet utöver det faktum att offrens upprättelse och det breda genomslaget kunde ha kommit långt tidigare.
   Vi vill varken ursäkta eller försvara det motbjudande debattklimat som genomsyrar stora delar av Flashback. Det behöver man inte heller göra för att kunna se det som är positivt och kreativt. Många utfall mot Flashback får också ett ironins skimmer med tanke på hur många journalister som utan att credda hämtar material från forumet.
   På flera områden är samarbeten som Flashbackgrävarnas – eller de fiktiva busspassagerarnas – redan självklara. Inom programmering kan vem som helst granska, förändra och förbättra program som Linux med öppen källkod. Wikipedia fungerar så, liksom tidigare Lexin, numera Folkets Lexikon och Rättviseförmedlingens Facebookgrupp.

Trots detta saknas det breda genomslaget för crowdsourcing, Flashback undantaget, inom svenska medier. Att då skryta med att inte läsa Flashback är att slänga ut barnet med badvattnet.
   Branschen diskuterar just nu flera problem, där Flashback kan ge en fingervisning om lösningen, oavsett hur man pressetiskt ser på många av de diskussioner som förs där:

  1. Resurser. Bjästa-trådens grävare delar upp arbetet. Någon beställer domar. Någon lägger upp en länk gång på gång på gång för att se hur pass snabbt den tas ner från Facebookgruppen som smutskastar. Någon läser igenom förundersökningsprotokollet, maskar det och lägger upp den relevanta delen som visar exakt hur det är hon egentligen påstått att våldtäkten gått till. Allt gratis, troligen med nyfikenhet eller rättspatos som drivkraft. Crowdsourcing innebär mångfalt fler researchers än vad än en redaktion någonsin kan avlöna.
  2. Fler perspektiv. Flashbacks olika Bjästa-grävare visar upp en kunskapsbredd inom DNA-test, handlingsoffentlighet, juridik, etik och annat. Många journalister klagar just nu på att skrotandet av specialreportrar åderlåter redaktionerna på djupare kunskaper. Men på nätet finns de, och därtill alternativa perspektiv, tankar och infallsvinklar som den ofta homogena journalistkåren saknar.
  3. Förtroendebrist/bristande transparens. I en nyligen publicerad undersökning, som Augustin Erba kommenterat tidigare här på Medieormen , har svenskarna ungefär lika stort förtroende för mäklare och bilhandlare som journalister. Att medier som DN  och GP blundade för journalistvinkeln i nyheten bidrog knappast till att öka allmänhetens förtroende för kåren, vilket är nödvändigt för att få allmänheten att hjälpa till. Förtroende vinner man med öppna kort och transparens. Bjästa-tråden sker med öppna källor, och länkar, i realtid. (Till skillnad från exempelvis Wikileaks verksamhet).

Kärnan är ödmjukhet. En journalist som möter sina läsare, som säger ”låt oss granska makthavarna tillsammans, vissa saker kan ni bättre än jag” får respekt. Ändå är exemplen fortfarande få.  SvD:s realtidsgräv om kommunalt bistånd är ett,   The Guardians uppföljning av ”ankdammsskandalen” ett annat. 
   Vi har inga patentlösningar på hur det ska gå till, men undrar var experimentlustan och prestigelösheten är? Vilken redaktion blir först med att testa att lägga upp en tråd på Flashback med en ödmjuk förfrågan om hjälp utan att frukta att det ska ”solka” varumärket? Eller att begära ut samtliga representationskvitton för en myndighet och sedan, i likhet med The Guardian, be allmänheten om hjälp att hitta sådant som pennor för 200 pund som betalats med skattemedel? Eller bara kliva ner från ”tipsa oss”-elfenbenstornet och lägga upp en tråd av typen ”saker som vi borde granska tillsammans”. Troligen skulle en mer representativ skärva av befolkningen än SvD-läsaren ”Den nyfikna storstadsmänniskan” engagera sig på Flashback. Och kanske en viss förvirring uppstå om ”Aftonhoran” tog sig an sina hatare på bortaplan.

Men, för att återknyta till bussmetaforen, vad händer om någon i bussen säger att det är en rattfyllerist i vägen trots att där inte finns någon? Nej, det blir ingen större fara. Så länge urvalet inte är alltför skevt finns det fortfarande 19 andra passagerare som kan granska påståendet, och avfärda det. Busschauffören håller fortfarande i ratten och värderar informationen. Även Flashbacktråden har en och annan Bjästa-skeptiker, vissa med tydligt engagemang i fallet, men de står sig slätt mot det källmaterial som grävarna lägger upp i tråden.
   Att som en kommentator till Rasmus Fleischers senaste inlägg om Medborgarjournalistik på Copyriot avfärda samtliga Flashbackdeltagare som eurotrash, är att sätta sig på en kan själv-piedestal som de flesta journalister inte gjort sig förtjänta av. Att avfärda de människor vars ärenden journalistiken ska tjäna och att ytterligare avskräcka de kloka i allmänheten från att kliva på bussen.

Många ”vanliga människor” kan och vill bidra till att avslöja orättvisor eller att granska makthavare. Det var ju denna nyfikenhet och rättspatos som från början samlade ilskan från ”nätmobben” mot vad de trodde var ett justitiemord i Bjästa – precis samma drivkrafter som fick Uppdrag gransknings reportrar att börja granska fallet.

FOTNOT
Sveriges Radio har valt att inte direktlänka till Bjästatråden på Flashback på grund av den namnpublicering som sker i tråden. /Reds anm.

Vem som vinner Guldspaden tillkännages på grävseminariet i Växjö 26 mars 2011

I enlighet med reglerna för nominering till Guldspaden är Flashbackanvändarna med nicken micro113, KiaW, limaha och knost de som nominerats för tråden om Bjästafallet på Flashback.
 

Yasmine El Rafie & Carl Fridh Kleberg
– Artikelförfattarna är journalister men detta inlägg uttrycker deras personliga åsikter och tankar, och inte nödvändigtvis deras arbetsgivares.

Användarkommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar våra regler för kommentering
Du kan kommentera anonymt. Vill du inte uppge din e-post kan du därför skriva in en påhittad t ex ”intejag@example.com”

Visa fler
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.