Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
BLOGG

Mats Svegfors & Cilla Benkö: Mediesiffrorna på längre sikt

Publicerat måndag 18 april 2011 kl 09.52

”Förändringarna i Sveriges Radios lyssnarsiffror är små. Sveriges Radio-lyssnandet är stabilt trots en liten minskning i P4-lyssnandet jämfört med för ett år sedan.”
   Så beskriver vi för våra chefer de senaste lyssnarsiffrorna från TNS-Sifo. Kompletterar vi bilden skulle vi kunna tillägga att vi har minskat med ca en procentenhet sedan förra året, att vi har ökat med ca tre procentenheter sedan 2008 och att vi har minskat med ca åtta procentenheter sedan 1998.

En fälla som nästan alla företag, inte minst medieföretag, hamnar i är att jämförelser görs på för kort tid. Av naturliga skäl blir förändringarna från år till år inte så stora. Förlänger vi tidsperspektivet förändras bilden. Under den tid som gått sedan internet på allvar slog igenom, det vill säga sedan 1998, har såväl lyssningstid som daglig räckvidd minskat för Sveriges Radio.
   Det hindrar inte att P1 har förstärkt sin position, inte minst bland yngre och medelålders lyssnare.

P4 har tappat ca tio procentenheter bland samtliga lyssnare i aktiv ålder, det vill säga mellan 20 och 64 år. Samtidigt är P4 fortfarande vår i särklass största kanal med en daglig räckvidd på över 30 procent i hela befolkningen mellan 9 och 79 år. Var tredje svensk lyssnar dagligen på sin lokala kanal. Mer än varannan svensk över 50 år lyssnar dagligen på P4.
   Visst är det roligt att berätta om siffror som visar Sveriges Radios styrka. Men i ett samhälleligt perspektiv är de långsiktiga trenderna och det lite mer problematiska kanske väl så viktigt.

I Journalistik 3.0 - Medieormen ömsar skinn () diskuterar vi den mer generella utvecklingen för traditionella medier. Sedan vi skrev denna virtuella bok har nya årssiffror publicerats för Sveriges dagstidningar. Trots vändningen i ekonomin 2010 fortsätter nedgången för tidningarna med mycket få undantag.
   Dagens Nyheters vardagsupplaga minskade med närmare 20 000 exemplar mellan 2009 och 2010. Räckvidden minskade lika mycket. Sedan 2001 har DN tappat nästan 70 000 i upplaga och 80 000 i räckvidd. Sydsvenskan har tappat ca 20 000 i såväl upplaga som räckvidd. Göteborgsposten har tappat 25 000 i upplaga och mer än 50 000 i räckvidd. 

Sveriges största tidning Aftonbladet har tappat 130 000 i upplaga sedan 2004 och 300 000 i räckvidd. Det egentligen enda undantaget är Svenska Dagbladet vars vardagsupplaga i dag är 20 000 exemplar större och räckvidd 70 000 större än 2001. Uppgifterna som redovisats här återfinns på TS hemsida.
   Tv behåller sin ställning på ett helt annat sätt än tidningarna. Men bilden förändras om man studerar vad tv-tittarna faktiskt tittar på. Sedan 2001 har andelen dagliga tittare som tittar på nyhetsprogram minskat från 55 till 37 procent. När det gäller tittare under 25 år har två tredjedelar av nyhetspubliken försvunnit.

Utvecklingen på den svenska tidningsmarknaden har varit mindre alarmerande än utvecklingen på den amerikanska marknaden. Annonsintäkterna för dagstidningarna i USA föll 2010 enligt rapporten State of the Media  från Pew Research Center med sex procent efter att ha fallit med 26 procent 2009. Upplagorna minskade med fem procent. Trots detta visade de flesta amerikanska dagstidningsföretag vinst även om den bara uppgick till runt fem procent.
   Det är en avsevärt mycket lägre nivå än tidigare. Och det efter att antalet dagstidningsjournalister har minskat med närmare en tredjedel, från strax under 60 000 till ca 40 000.

I sin sammanfattande analys av dagstidningsmarknaden i USA pekar Pew Research Center på ett antal tendenser på den amerikanska marknaden varav utvecklingen av den lokal-lokala journalistiken nog är den mest intressanta. Möjligen ska därtill läggas att de företag som varit på väg att gå i konkurs regelmässigt tagits över av finansiella företag som lika regelmässigt utsett företagsledare som inte har sin bakgrund i tidningsverksamhet.
   Samma fenomen kan konstateras i USA när det gäller nyhetsprogrammen i tv som i Sverige. Sedan 1980 har tittandet på de tre stora traditionella kanalernas kvällsnyheter CBS, NBC och ABC, minskat från 50 procent till 20 procent. Länge stod kabelkanalerna CNN, MSNBC och Fox som vinnare på tittarmarknaden. Men bara under de två senaste åren har de tappat närmare en fjärdedel av sina nyhetstittare, från fyra till strax över tre miljoner tittare.

Siffrorna för svensk del när det gäller tidningar – och radio – behöver inte vara så alarmerande. Sveriges Radio, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet har vardera ca en miljon veckobesökare på sina webbsajter. Det skulle kunna balansera långsiktiga förluster i FM-lyssning och läsning av papperstidningen. Men samtidigt vet vi ju inte riktigt vad siffror över webblyssning och webbläsning säger. Om det är samma människor som läser DN på nätet som läser papperstidningen bidrar inte nätsajten med något nettotillskott av läsare. För Sveriges Radios del vet vi att det väsentligen är FM-lyssnare som också går in på webben.
   Sett från tidningarnas utgångspunkt är det inte det direkta tappet av läsare och prenumeranter som är det stora problemet utan de ekonomiska effekterna av tappet.

För snart ett halvsekel sedan formulerade medieforskaren Lars Furhoff teorin om ”upplagespiralen”. Förstatidningen, det vill säga den största tidningen på orten, fick större annonsintäkter än andratidningen och kunde därmed göra en bättre tidning. Det ledde till upplagevinster som gav ännu större annonsintäkter etc. Förstatidningen blev starkare och starkare. Andratidningen slogs så småningom ut.
   Vi kan nu se en omvänd upplagespiral som slår mot förstatidningarna. Nätet tar över läsare vilket minskar annonsintäkterna. Tidningarna måste spara vilket leder till mindre redaktionella resurser. Tidningarna kan göra mindre av den exklusiva journalistik som är förutsättningen för att människor ska vara beredda att betala för papperstidningen, eller för innehållet på nätet. Den omvända upplagespiralen underminerar ekonomin, och därmed på sikt publicistiken, i de stora tidningsföretagen.

Ett huvudtema i vår bok Journalistik 3.0 – Medieormen ömsar skinn är att public service, radio och tv, inte är beroende av kommersiella intäkter. Om man väl inser arten av den generella utvecklingen på mediemarknaden så ligger det nära till hands att se att public service som en möjlighet att bevara starka publicistiska institutioner i en snabbt föränderlig, och alltmer kommersialiserad, medievärld.
   Detta hindrar inte att också vår utveckling är värd sin egen mässa. Åldersskiktningen är mycket stor i lyssnandet på Sveriges Radio. Var sjätte tonåring lyssnar på Sveriges Radio. Var tredje person mellan 20 och 34 och varannan mellan 35 och 49 lyssnar. Ca 70 procent över 50 år lyssnar på Sveriges Radio. Det är en åldersskiktning men sannolikt i betydande utsträckning också en generationsskiktning.

Vad händer med radio och dagstidningen om tio år? Tappar Dagens Nyheter ytterligare 70 000 exemplar är tidningen nere på en upplaga strax över 200 000. Hur mycket annonsintäkter finns då kvar? Vilka resurser finns kvar för den kvalificerade journalistiken?
   Om Sveriges Radio skulle tappa åtta procentenheter av lyssnarna är det fortfarande miljontals människor som lyssnar på Sveriges Radio. Men ytterligare mellan en halv och en miljon gör det inte längre.

Är detta ett stort problem? Kanske inte. De sociala medierna växer snabbt. Förmodligen är det så att människor i gemen, framför allt ungdomar, aldrig har samtalat om samhälleliga spörsmål mer frekvent än i dag. Det som står i DN, SvD, Sydsvenskan och GP eller som sägs i Sveriges Radio vidarebefordras i tusentals tweets och i kommentarer på sociala forum som Facebook. Spridningen av nyheter och kommentarer är oöverblickbar. Men vi vet att den finns. Om ”upplagespiralen” var ett uttryck som hörde 1960-talets mediedebatt till är kanske ”samtalsspiralen” 2010-talets motsvarighet.

Det nya mediesamhället kan bli både rikare och mer jämlikt än det gamla. Men det förutsätter att det finns de som sätter igång samtalsspiralerna genom kvalificerade inlägg. Av rätt uppenbara skäl kommer det även i framtiden väsentligen att vara professionellt verksamma journalister som svarar för kvalificerad journalistik. Utan resursstarka redaktioner förändrar den sociala medievärlden karaktär. Likaväl som potentialen är stor för ett kvalificerat medborgarsamtal finns det en stor potential för skvaller och ryktesspridning. Och finns inte det förra, det vill säga den kvalificerade journalistiken, så riskerar det senare, det vill säga ryktesspridningen, att bli desto mer omfattande.

Mats Svegfors & Cilla Benkö

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".