Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
JOURNALISTYRKET

Katarina Pietrzak om framtidens #programledarroll

Publicerat fredag 11 november 2011 kl 11.12

JOURNALISTYRKET. ”Den lilla journalisten” kallades jag för av min lärare i svenska. Hans ord blev självuppfyllande och journalistrollen var den jag sökte, utbildades för och odlade. Tills jag sedan utan specifik utbildning satte mig i programledarstolen – och for rakt upp i sjunde himlen. Sedan dess, har programledarens och journalistens roll suttit på varsin axel och ibland har de hamnat i konflikt.
   Katarina Pietrzak, som är programledare och arbetar på Sveriges Radios kompetensavdelning, funderar kring samtidens och framtidens krav på programledarrollen.

Nyligen arrangerade vi på Sveriges Radios Kompetensavdelning Programledardagarna 2011, en satsning som föddes utifrån en inventering av våra programledares behov. Efter att själv ha jobbat som programledare i många år, kände jag igen nästan varenda ett: Hur bottnar jag i det jag gör? Hur hittar jag mig själv när formatet kräver sitt? Hur kan jag använda humor, de vill att jag ska låta självklar? Var hittar jag inspirationen och kunskapen för att bli den programledare jag vill vara? Hur gör jag ämnena till mina, så att jag kan väcka andras engagemang genom mitt eget? Och gång på gång:  Vad betyder det att vara personlig?

Det finns ingen programledarhögskola, inte ens en enstaka kurs. Det var ingenting vi ens diskuterade på JMK på min tid, en journalist är en journalist och det är det viktiga. Ändå far vi idag hos våra programledare efter något mer, något som faktiskt inte alla journalister har eller kan. Egenskaper, förmågor och kunskaper, som programledare behöver. En dimension till. Programledarens dimension.
   För mig handlar det när man jobbar som direktsändande programledare till och med om att befinna sig i tre dimensioner samtidigt. Det gäller för övrigt också i en inspelad intervju med stark nerv.

En av de främsta kvaliteterna du behöver ha då är närvaro, förmåga att vara i nuet, att lyssna både på och bortom orden. Men du behöver också hela tiden ha koll på var ni var nyss, för att nuet ska bli relevant. Du behöver dessutom avsätta en bit av hjärnan till tanken, vart ni ska härnäst.
   En konst. En balans- eller jongleringskonst. Till detta behöver du lägga en stor portion trygghet, för att kunna bottna i ämnena, relationen med intervjupersonerna och dig själv. För att kunna hantera de nerver som det för många innebär att vara så i frontlinjen, längst ut mot lyssnarna. För att ha det modet och göra det bra, är jag övertygad om att du behöver stärka din trygghet. Oavsett vem du är.

Vi har utgått från journalistrollen och ovanpå den har vi lagt programledarrollen. I konflikt hamnar de när journalisten behöver ställa smarta frågor så att kollegorna hör, när frågorna blir viktigare än svaren. Eller när programledaren inte alls vill fundera över sin egen roll eller platsen man tar, för din plats är inte det viktiga som journalist.

Det finns mig veterligt en kanal på Sveriges Radio som har gjort tvärtom. Som letade upp personer med programledarkvaliteter och sedan lade på journalistrollen. Det är Din Gata 100.6 i Malmö. När jag hör Ulla Svensson, som var med och startade den kanalen, förstår jag att det förstås innebar andra utmaningar, men att det är en framgångssaga att analysera gällande programledarrollen.
   Nyligen jobbade Kompetensavdelningen tillsammans med cheferna på Ekots program, för att ta fram en kravprofil för programledarna där. Vi skulle skapa utvecklingstjänster på Studio Ett och P1 Morgon. Det var ett svårt jobb.

Aldrig hade vi tidigare pratat på det sättet om vad vi vill ha av dem som hörs i etern. Vilka kunskaper, egenskaper och vilken motivation som krävs. Det blev många skämt bland oss chefer och medarbetare som satt där om att vi inte skulle ha kvalat in själva. De kriterier vi till slut mejslade fram kändes stora att leva upp till.
   I de skämten finns också ett allvar. Vilka har vi räknat med ska axla rollen som är vårt ansikte utåt? Hur har vi hittat dem, utvecklat dem, hur har vi sett på deras roll? Och hur har vi kunnat kräva gott programledarskap av dem, utan att först definiera vad det är?

På programledardagarna utkristalliserade sig vissa teman och röda trådar. Den rödaste var kanske den, om att du faktiskt måste vara just och på riktigt dig själv när du programleder. Att din roll, måste utgå från dig. Annars kan det aldrig bli bra. Du behöver inte använda dina egna åsikter eller ståndpunkter. Men du behöver veta ditt förhållningssätt och var du har dig själv, för att skapa bra program.

Ofta brottas de programledare vi möter och coachar med frågan vad det egentligen innebär att vara personlig. Om man ens vill det? Många år i början brottades jag själv. Jag förstod inte hur jag skulle göra för att vara personlig och ha ett eget förhållningssätt. Det blev inte personligt. Det blev absolut professionellt. Men det blev en journalist, som ledde ett program.
   Idag tänker jag att personlighet skapas i relationen med dem du möter. Vare sig du möter Håkan Juholt, eller lyssnarna. Vare sig det är en utfrågning, eller ett personporträtt eller en monolog där lyssnarna är de som möter dig.

Mötet uppstår alltid. Det är ditt jobb som programledare att åstadkomma det. För att det mötet ska bli det Public Service-signum som hela vår existens i det framtida medielandskapet kan hänga på, behövs kompetenta journalister. Som tillsammans med utvecklingen av sin journalistroll, också lyckats hitta programledarrollen.
   Och när journalistik allt mer handlar om relationer, när journalistrollen är under stark förändring och vi pendlar mellan Sveriges Radios Ekoredaktion och #Ajour , så känner jag plötsligt visst hopp om att det kanske kan bli lättare att få ihop rollerna framöver. Att programledarrollens förändring egentligen är mindre än journalistrollens, den är redan relationsskapande och dialogisk till sin natur, även om dialogen idag sker också på nya plattformar.

Nu behöver även journalistrollen och själva journalistiken vara sådan i högre utsträckning för att möta framtidens behov och publik. Så kan allt kanske mötas och smälta samman hos våra programledare. Och förhoppningsvis blir det då lika smart inför kollegorna, att vara den som använder sina programledarskills fullt ut.
   Nu ska jag gå och skapa en ny hashtag på Twitter: #programledarroll.

Katarina Pietrzak
Kompetensutvecklare och
programledare på Sveriges Radio
twitter.com/Katarinakp

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".