Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Centrum för lättlästs bloggstafett

Mats Svegfors: "Varför så svårt att skriva lätt?"

Publicerat måndag 16 april 2012 kl 00.00
Mats Svegfors, vd Sveriges Radio. FOTO: Mattias Ahlm/SR

BLOGGSTAFETT. Ända sedan jag gick i skolan har jag varit intresserad av språk. Jag menar hur vi pratar och vilka ord vi använder. Även för mig som har till yrke att tala och skriva kan det bli svårt att förstå när andra talar och skriver. Rätt ofta frågar jag mig om den som pratar så konstigt och använder så många svåra ord verkligen förstår själv vad han vill säga.
   Sveriges Radios vd Mats Svegfors skriver idag ett inlägg i Centrum för lättlästs bloggstafett om språk, makt och demokrati.

Jag tror att det finns flera olika skäl till att det kan bli svårt att förstå.

Ett första skäl är det som kallas ”fackspråk”. Den som inte är intresserad av fotboll vet nog inte vad ”offside” betyder. Men för den som brukar titta på fotboll är ordet inte alls konstigt. Jag arbetar på Sveriges Radio. Här är ”tablå” ett vanligt ord. Det är den lista med radioprogram eller tv-program som brukar finnas längst bak i tidningarna. Men hur många vanliga människor vet vad vi i radio och tv menar med tablå? Det är inte dåligt med fackspråk. Men det gör det svårt för oss att tala med varandra. Därför är det viktigt att tänka efter hur vi talar och skriver. Många fler borde göra det.
   Det kan också bli en dålig vana att just använda svåra ord. Många som arbetar i radio eller på tidningar skaffar sig denna dåliga vana.

Ett exempel visar vad jag menar: I mitten av april varje år lägger den svenska regeringen fram ett samlat förslag – en så kallad proposition - om den svenska ekonomin. Förslaget lämnas över till riksdagen. Riksdagen ska sedan säga ja eller nej till detta samlade förslag. Det kallas ”vårpropositionen”. Ofta förkortas det till ”Våpen”.
   För politiker eller journalister är ordet ”våpen” lätt att förstå. Men det räcker att tala om ”vårpropositionen” för att folk i allmänhet ska ha svårt att förstå. Det kanske står i en artikel att regeringen inte ”får igenom sin våp”. Jaha, vad betyder det för folk i allmänhet? Var sitter ”våpen”? På vem sitter den? Och var ska regeringen få igenom den någonstans?
   Fackspråket gör att vi inte förstår varandra. Den dåliga vanan gör det också svårt att förstå. Och visst är det konstigt när journalister inte försöker uttrycka sig så enkelt som möjligt. Varför är de då journalister?   

Ett tredje skäl till det blir svårt att förstå en text i en tidning eller ett program i radio kan vara att den som skriver eller tala vill verka fin. Jag tar ett exempel igen: När man pratar om något speciellt kan det kallas ”diskurs”. Ett visst sätt att se på en sak kan kallas ”paradigm”. Om det är någon som inte hänger med i svängarna kan man säga att han är ”alienerad”. Och om ett ord plötsligt betyder något helt annat än det brukar betyda kan det bero på sammanhanget. Man måste då förstå ordet ”kontextuellt”.
   Om man nu använder dessa konstiga ord tillsammans kan det låta fint. Tänk att du läser om en ny bok. Där står: ”Själva paradigmet innebär att författaren alienerar läsarna genom en diskurs där en otraditionell kontextuell tolkning hela tiden skapar frustration.”

Vad betyder det? Jo, det betyder: ”De flesta begriper nog inte hur författaren tänker. Orden betyder inte vad de brukar. Man måste gissa sig till av sammanhanget. Läsarna blir förbaskade och lägger boken åt sidan.”
   När jag tänker på detta med språk så tänker jag ofta på författaren Lars Gustafsson. Han är en mycket känd författare. Men han är också vetenskapsman och har forskat just om språket. Han skriver mycket bra. Han vet verkligen hur man använder ord för att läsarna ska förstå. Han har också tänkt mycket på hur man kan styra andra människors sätt att tänka genom att själv tänka efter hur man använder orden.

En annan viktig ordanvändare är Suzanne Osten. Hon gör teater för bland andra riktigt små barn. Hon visar att man inte bara kan säga saker med ord. När en skådespelare rör sig på teaterscenen säger han eller hon också något. Barn har ofta mycket lätt att förstå. De förstår inte bara genom sina tankar utan också med hjälp av känslor. De kanske till och med har lättare att förstå än vi vuxna.
   Både Lars Gustafsson och Suzanne Osten är kända i hela Europa därför att de är så duktiga på att använda språket. Jag tror att de har mycket intressant att säga.

Varför är det så många som skriver så svårt? Vill inte författare och journalister att riktigt många läsare och lyssnare ska förstå?

Imorgon, tisdag 17 april, publiceras Suzanne Ostens inlägg i bloggstafetten här på sverigesradio.se/medieormen

Mats Svegfors
vd Sveriges Radio
http://twitter.com/radiochefen

   

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".