Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
STOCKHOLM INTERNET FORUM

Yasmine El Rafie: Vi i väst vet bäst – eller?

Publicerat måndag 30 april 2012 kl 10.15
Yasmine El Rafie är sociala medier-strateg på Sveriges Radio. FOTO: Mikael Andersson/SR

INTERNET. Den här texten kanske egentligen borde handla om varför den svenska staten satsar så stort på en konferens som stöter och blöter internets framtid ur en massa vinklar men i stora delar utelämnar medieaspekten. För när Stockholm Internet Forum hölls nyligen handlade seminarierna om allt från MR-juridik till bistånd. Däremot utelämnades diskussionen om hur viktigt internet är för framtidens journalistik och hur det både förändrat möjligheten till insyn och hoten mot journalisterna, som faktiskt ändå är en av hörnstenarna i ett demokratiskt samhälle.
   Yasmine El Rafie påminner om det självklara – internets betydelse för journalistiken och demokratin, samt västmediers misstag att glömma bort att se sig om i världen för utvecklingsinspiration.

Kanske tänkte man inte på det trots att en hel del av den digitala utvecklingen ju också underlättar den journalistiska bevakningen. Kanske skulle en sådan konferens landa alltför ”close to home” i spåren av SOPA, PIPA, ACTA, Datalagringsdirektivet, FRA-debatten med mera. (Även om regeringars vilja att begränsa internet såklart kom upp. )

Kanske är Sverige inte så intresserat av att profilera sig inom just digital pressfrihet/utveckling? Kanske trodde man helt enkelt att en journalistikpanel skulle vara svår att få till stånd. (Trots att Sida lyckades i höstas ). Men den uppbyggliga målsättningen med Medieormen kanske skulle förtas något med en sådan gnälltext, så jag fokuserar istället på en lärdom som dröjer sig kvar sedan jag skannat av seminarierna som efteråt lades upp på nätet:

För fem år sen satt jag i möte med ett par forskare i Kairo som ville ordna en konferens för egyptiska och östeuropeiska journalister. Skälet till det specifika geografiska valet var att de gånger som de istället försökt ta in kollegor från den anglosaxiska världen hade det alltid landat i samma situation: en mästrande vi-vet-bäst-attityd gentemot de arabiska kollegorna. De östeuropeiska journalisterna uppfattades vara ödmjukare, med erfarenhet av den övergångsfas som förr eller senare väntades äga rum även i arabvärlden.

Jag kommer osökt att tänka på det mötet i och med det jag tolkar som medialt ointresse från svenska (alltså västeuropeiska) journalister för Stockholm Internet Forum. (Möjligen var de flesta journalister, i likhet med mig, helt enkelt inte bjudna – eller förstod inte nivån på deltagarna, eller vikten av diskussionerna kring digital affärsutveckling, storföretagens framtida roll eller hur informationsteknologi nu stöds via biståndet. Detta trots att internet är en ödefråga på så många områden, även för oss själva.

Carl Bildts inledningstal får nog beskrivas som något överoptimistiskt när det gäller tilltron till internet som frälsare men visst blir det uppenbart att tillgången till nätet mer och mer närmar sig det som förknippas med mänskliga rättigheter (även om flera på seminariet inte tycktes dela den uppfattningen ).
   När ett uppror i den syriska staden Hama utplånades i vad som kan kallas ”Syriens Srebrenica” spreds inte en enda bild. Många har sagt att skälet till att dödsoffren i det nuvarande upproret är färre än för Hama för 30 år sedan är just medborgarrapportörer som oförtrutet filmar och journalister på exempelvis Al-Jazeera och sedermera även västmedier som gett dem en plattform.

Att medvetenheten brister bland journalister i väst sågs redan förra året när den arabiska våren satte igång, och många inte förstod att det gick att få ögonvittnesskildringar och fakta direkt från marken och från områden som journalister inte vågade bege sig till. Nu, ett år senare, när inställningen till sociala medier som verktyg mjukats upp en smula, kan det vara läge att se om det kanske finns annat som ger en fingervisning för framtida journalister.
   Jag tänker närmast på seminariet om sociala medier, som dessutom dristade sig till att slå fast att massmedier är "still tremendously important". Intressant nog var det kenyanskan Alice Munya som radade upp exempel efter exempel på hur Kenya positionerar sig inom mobiltelefonin, "nästa www".  

När sociala mediers roll i den arabiska våren baissas, lyfts ofta den låga internetpenetrationen i Egypten upp. I Kenya är den 68 procent, och är datorer dyra – ja då når 99% av dem som använder nätet det med mobilen, i det land som har de näst flitigaste twittrarna i Afrika.
   Där folk i Sverige förknippar twittrande med smartphones, är det på andra kontinenter betydligt vanligare att twittra via sms, vilket ökar tillgängligheten.

Mobilernas betydelse visades under oroligheterna efter valet 2007 – när få svenskar ens hört talas om uttryck som ”twitter”, ”sociala medier” eller ”crowdsourcing”. Företaget Ushahidi möjliggjorde då, i ett vidsträckt land med bristande infrastruktur och färre persondatorer än i Sverige, för kenyaner att rapportera attacker via mobilen. Rapporterna placerades sedan ut på googlemaps. När journalister stängdes ute av Israel från att bevaka Gazakriget 2008 informerade Al-Jazeera om hur folk på plats skulle kunna rapportera in vad som hände och var.

I takt med att västländer kommit med på banan har Ushahidis vd avancerat. Hon är numera Afrikachef för Google.
   Jag funderar på det när jag tänker på crowdsourcingalternativen som finns men inte utnyttjats i Sverige förrän på sistone. I vintras använde Balkan-Al-Jazeera, där svenske Haris Alisic numera är sociala medierboss, Ushahidi till att kartlägga insnöade människor .

Bambuser har länge, med begränsad framgång, försökt förklara för svenska medieföretag hur enkelt de kan skicka ett sms med en länk till ögonvittnen på plats som sedan kan börja filma åt dem live – AP tecknade avtal med dem nyligen. (På Sveriges Radio är verktyget just nu under utvärdering). Aktivister i Egypten använde hashtaggen #cairotraffic för att ta reda på var det inte fanns hotande medborgargarden och andra störningar i trafiken – i Sverige förlitar man sig på sändningar i radio. (Kanske en fördel i och för sig, ur både Sveriges radio- och trygghetshänseende...
   Och slutligen – i en strävan efter transparens och utveckling har den kenyanska regeringen offentliggjort sin data öppet för hugade datajournalister och hackers.

Kanske finns inte de kreativaste idéerna just där pengarna finns, eller till och med just därför? ”Hellre brödlös än rådlös”, brukar det heta. Precis som tidskriften Dagens Arbete, som vunnit Guldspaden ett antal år, bevisat att storleken på redaktionen inte är viktigare än kreativiteten, på precis samma sätt kanske de smartaste idéerna kommer från dem som har ett behov – trots pengar till hjärnor med feta plånböcker som har till uppgift att utveckla saker (*host* papperstidning *host*) som de egentligen trivs rätt bra med så som de är.

Kanske skulle det ge mediehusen lite kompletterande inspiration att styra nästa studieresa till Kenya istället för The Guardian och att bjuda in fler kollegor från exempelvis Afrika och Mellanöstern till Grävseminariet…

Yasmine El Rafie
Sociala medier-strateg på Sveriges Radio
samt nyutsedd medlem i Journalistförbundets
expertgrupp för yttrandefrihetsfrågor
twitter.com/YasmineSR

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".