Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
SOCIALA MEDIER

Yasmine El Rafie: Tänk innan du retweetar

Publicerat måndag 20 augusti 2012 kl 15.54
Yasmine El Rafie, utvecklingsredaktör för sociala medier på Sveriges Radio och krönikör på Medieormen FOTO: Mikael Andersson/SR

TWITTERJURIDIK. Du – ingen annan – ansvarar för vad du sprider i sociala medier, oavsett om du vill det eller inte. Till och med om du gör det i ett företags namn.
   Yasmine El Rafie tog ett snack med Josefin Sandstedt, en av Sveriges Radios jurister, för att reda ut vad som gäller, och funderar kring vad det får för konsekvenser i praktiken.

Till att börja med – i Sverige gäller ansvarigt utgivarskap enligt Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) eller Tryckfrihetsförordningen (TF). Det betyder att det inte är du eller intervjuobjektet som åtalas för förtal eller hets mot folkgrupp, utan din ansvarige utgivare. Skyddet är kopplat till den distributionsteknik eller plattform som ett uttalande sprids via, till exempel tv, radio eller tidning.

Yttrandefrihetsgrundlagens regler om utgivarskap gäller också för de bloggar som ansökt om och beviljats ett utgivningsbevis. Det kan privatpersoner, företag, organisationer och myndigheter ansöka om hos Myndigheten för radio och tv. Genom ett utgivningsbevis får webbplatsen samma grundlagsskydd som radio, tv och tidningar har för sina databaser om vissa förutsättningar är uppfyllda.
   Den som däremot endast tecknat ett konto på Facebook eller Twitter kan inte ansöka om utgivningsbevis. Troligen skulle inte tjänsterna själva heller kunna få utgivningsbevis. Ett krav är att det bara är den som har databasen som ska kunna ändra i den och på Facebook och twitter är ju tanken exakt den motsatta.

Det betyder att du som journalist ansvarar för det du skriver, till och med när du sitter och sköter ett företagskonto, och du kan därmed åtalas för brottsliga uttalanden utan att kunna begära att din arbetsgivare ska backa upp dig. Detta har inte prövats i domstol, men en tolkning som vår jurist – och även Pressombudsmannen förordat är att om man kan visa att Twitterkontot renodlat används i det journalistiska jobbet, så skulle det kunna få betydelse för uppsåtsbedömningen vid en eventuell rättsprocess. Det betyder att man kanske skulle kunna vinna framgång med argumentet att syftet inte var att förtala vid spridningen av uppgiften,  utan att nyhetsförmedla.

En snabb enkät på Twitter gav vid handen att inte alltför många (av dem som råkade vara online när jag frågade) är oroliga för att åtalas. Själv är jag inte lika lugn, särskilt efter att ha sett en del tweets från olika konton som används både i jobbet och privat. Med ett konto som heter @KrisBoswellRS eller @CFKlebergTT är det lugnt – publiken kan förutsätta att journalisten twittrar i tjänsten. Men hur är det med journalister som twittrar i eget namn och vars tweets i ena minuten handlar om ens älsklingsrätt och i nästa om en intervju man gjort i tjänsten?

Mikrobloggande är inte bara harmlöst kvällsnöje utan konsekvenser, det har allt från Arabiska våren, demonstrationerna i Ryssland och protester i Kina visat. Numera kan en tweet spridas till hundratusentals människor med en knapptryckning och den som tror att åtal aldrig kommer att inträffa i demokratier kan snegla på exempelvis Mexiko, där en tweet om påstådd skottlossning på en skola ledde till seriekrockar med oroliga föräldrar och att en journalist som spridit det felaktiga ryktet på twitter greps för ”terror” .

I Sydkorea finns ett annat exempel, där en student riskerat sju års fängelse för att ha ironiskt retweetat inlägg från den nordkoreanska staten . Vad garanterar att retweetande av en kommentar som hänger ut en statuskapad twittrare som rasist  inte skulle kunna leda till förtalsåtal?
   Vet alla var gränsen går för förtal? Även när det gäller retweets? Hur ska dina followers veta att din retweet var avsedd för att som yrkesjournalist avsiktligt informera allmänheten och inte bara exempelvis tanklöshet eller för att tillfredsställa din skvallerlystnad?

Att skriva ”jag äger mina tweets” leder inte långt om du även twittrar om jobbet. (Dessutom äger du alltid dina tweets och retweets, oavsett om du säger det eller ej). Att hänvisa till att en retweet med förtal är ett citat som någon annan sagt spelar ingen roll, ungefär som att det inte spelar någon roll om du trycker upp ett flygblad med något ärekränkande som någon sagt, och sedan delat ut flygbladen på stan. (Förtal kan du bli fälld för även om det du säger är sant).

Så hur förhålla sig? De minst dåliga lösningarna ur ett juridiskt perspektiv tycks vara dessa: Publicera en kort kommentar före din retweet om du inte vill stå för innehållet, typ ”titta här”.  Det hjälper dig att ge en tydligare indikation om vad syftet med retweeten är även om det inte någon garanti för att det du sprider inte skulle betraktas som brottsligt. Och skaffa ett jobbkonto skilt från det privata och låt dem retweeta varandra.

Nej, det stämmer. Vi har inte en yttrandefrihetslagstiftning som lirar med verkligheten…

Yasmine El Rafie
Utvecklingsredaktör för sociala medier
på Sveriges Radio
twitter.com/YasmineSR

Tidigare på Medieormen

I korthet:

  • Du är alltid ansvarig för det du skriver, till och med om du sköter ett företagskonto eller om du retweetar någon annan.
  • Fundera på om du kan gynnas av att ha ett renodlat jobbtwitterkonto.
  • Om du retweetar något du inte står för – lägg in en kommentar.
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".