Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
YTTRANDEFRIHET

Stina Oscarson: Demokratins skrattspeglar

Publicerat måndag 27 augusti 2012 kl 15.47
Stina Oscarson, chef för Radioteatern på Sveriges Radio Foto: Mattias Ahlm/SR

YTTRANDEFRIHET. Det är en av de sista sommardagarna och fullt med folk på tivoli. Karusellerna går på högvarv, passagerarna i berg-och-dalbanan skriker och skratten ekar från Lustiga huset. Och visst är det roligt att besöka Lustiga huset på ett nöjesfält. Inte fullt lika roligt är det när skrattspeglarna plötsligt hänger framför de ord och påståenden på vilka man byggt hela sin världsbild.
  Detta skriver Radioteaterns chef Stina Oscarson, apropå senaste tidens olika attacker mot konstens frihet.

Något av det svåraste man kan göra som politiker är nog att ta den där vaccinerande sprutan mot maktmissbruk som det innebär att ställa upp på konstens frihet. Det kommer vi ständigt att behöva påminna om och ett flertal händelser den senaste tiden lämnar mig ingen ro då det känns som de är bitar av ett pussel vi ogärna vill se i sin helhet.

Andres Lokko skrev i SvD (19/8) en krönika i vilken han jämförde kravallerna i London med Pussy Riots kupp i kyrkan, där han gjorde oss uppmärksamma på att två av demonstranterna i London dömts till fyra års fängelse för att de startat Facebookgrupper genom vilka de kritiserat regeringen och att inga västliga media visat något större intresse av att närmare granska detta. Bland andra har Erik Helmerson i DN  (och många andra) gått till hårt angrepp på Lokko och menat att man inte kan jämföra att sjunga i en kyrka med att vandalisera en galleria. Att man inte kan jämföra Putin med Cameron. Inte demokrati med diktatur.

Kanske inte. Men vad han missar är att galleriorna är vår tids kyrkor, att det inte finns någonting som för oss är heligare än reklamen och att våldet är poesi för dem som aldrig lärt sig något annat språk. Inte försvarbart. Inte acceptabelt. Men begripligt.
   Med begränsade referenser ställer man alltid frågorna på fel nivå och väljer lösningar därefter.

Nästa bit lade Moderaterna när de mot slutet av veckan gick ut och sa att man borde begränsa antalet platser på de estetiska programmen där nu antalet elever ökar kraftigt. Det finns inte behov av dem på arbetsmarknaden menade de och ville också att man skulle ställa högre krav på konstnärlig kompetens hos de som trots allt skulle antas.
   Många, framförallt kulturarbetare, blev arga men förslaget är faktiskt fullt logiskt utifrån rådande värdesystem. Så jag förstår Moderaterna och försvarar på ett sätt tanken, men utifrån en helt annan utgångspunkt. Grundproblemet är nämligen att de estetiska ämnena överlag försvunnit från gymnasieskolan.

Grundproblemet är att vi håller på att bryta sönder den gemensamma infrastruktur av kulturella referenser som idén om bildning bygger på. Grundproblemet är att i vårt samhälle, med de värderingar det just nu vilar på, är inte bildning önskvärt. För ett bildat folk skulle kunna hota systemet. Och kanske till och med, med mer sofistikerade metoder än i London.

Konsten är farlig, inte nödvändigtvis för att den är politisk, men genom sin kraft att frigöra tänkandet.
   Ytterligare en tendens är att man idag ständigt påtalar vikten av att man på de högre konstnärliga utbildningarna lär sig entreprenörskap och varumärkesbyggande. Att man måste förberedas på den arbetsmarknad man ska ut i så den inte kommer som en chock. Just detta var också föremål för en debatt jag medverkade i under performancefestivalen STOFF på Kulturhuset i Stockholm i helgen. Men, tänker jag, om vi förbereder konstnärerna på vad som komma skall säger vi ju indirekt att de ska anpassa sig till systemet.

Det är naturligtvis praktiskt. Men konstens uppgift är ju att på alla nivåer, som det står i våra kulturpolitiska mål ”vidga det möjligas rum” och inte att bli en del av det här samhällets redan givna berättelse.
   Men som sagt det är svårt att försvara illojaliteten när man själv riskerar att falla offer för den. Då är det helt klart bekvämare om konstnärerna skapar sina skrattspeglar för Lustiga huset där ändå ingen tar dem på allvar och förpackar sin konst på annonstavlor med redan givna ramar.

Det fick vi i veckan ytterligare ett bevis på och det i en ännu mera hardcore form när Sverigedemokraternas kulturpolitiske talesman Patrik Ehn gick ut och talade om Ungern som förebild inom medie- och kulturpolitik och önskade politiska tillsättningar av tjänster på konstnärliga institutioner och inom media. Och att dessa personer också skulle kunna avsättas om det inte uppfyllde det som förväntades av dem.
   Det var inte många som tog SD på allvar, men låt oss göra det och inte blunda för det som sker närmast. Ty demokratins grundläggande principer kommer alltid vara hotade med nya medel. Och gränserna för vad som är acceptabelt förskjuts hela tiden.

En småkall vind blåser omkull några plaststolar på Tivolis servering och extratröjan åker upp ur väskan. Om man anar att det kan komma att bli kallt rustar man sig för kyla. Och när tivolit snart stänger för vintern låt oss då se till att placera ut skrattspeglarna i det offentliga rummet på platser där vi minst anar det.
   Den säkerhetsventilen måste vi bygga in i systemet. Och låt oss, inför den utredning om public service som snart läggs fram, med förstoringsglas granska de paragrafer som med lite okunskap skulle kunna äventyra den frihet och den starka ställning som idag gör svensk public service till en vikig del av vår demokratis immunförsvar.

Och låt oss sluta förväxla reklam med yttrandefrihet. Det är den inte. För i samma stund reklam har blivit yttrandefrihet har yttrandefriheten blivit en vara som kan köpas och säljas och dess absoluta värde att vara lika för alla är upphävt.

Stina Oscarson
Chef för Radioteatern
 
sverigesradio.se/radioteatern

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".