Mats Svegfors: Mediechefer vill inte erkänna att neddragningar kostar kvalitet
JOURNALISTIK. Hedvig Juhasz Toth, journalist på Helsingborgs Dagblad, tog upp en viktig diskussion i Facebookgruppen Journalistbubblan om kvalitet i journalistik. Och hon blev i sedvanlig ordning avhyvlad under hänvisning till att det inte går att definiera kvalitet. Likväl vet varje tänkande radiolyssnare och tidningsläsare att det är lätt att upptäcka skillnaden mellan bra och dålig journalistik, det vill säga journalistik med hög- och journalistik med låg kvalitet.
Mats Svegfors menar att det visst går att tala om kvalitetsjournalistik men att mediechefer inte vill erkänna att besparingar kostar kvalitet.
Har man som jag varit chef i olika medieföretag under lång tid är det än mer uppenbart att skillnaderna finns och därtill är extremt viktiga. För den som framhärdar i att det inte går att urskilja kvalitet rekommenderas en närlyssning på Cecilia Uddén, Staffan Sonning, Nils Horner och ett antal andra av Sveriges Radios utrikeskorrespondenter.
Återkom sedan gärna och försök upprepa påståendet att det inte går att inse vad som är bra journalistik.
Ett annat besynnerligt påstående är att det finns sådana skillnader men att de inte har något samband med de redaktionella resurserna. Även detta påstående är ju uttryck för intellektuellt snedsegleri. Nä, det är klart att många journalister utan kunskaper och utan analytisk förmåga inte skapar kvalitetsjournalistik. Men lika klart är att många duktiga journalister med många duktiga arbetsledare skapar bättre journalistik än den utarmade redaktionen. Det är klart att en utrikesredaktion med 17 korrespondenter (Sveriges Radio) åstadkommer bättre utrikesrapportering än en utrikesredaktion med en korrespondent (en stor daglig svensk tidning).
Det vore intressant om Hedvig Juhasz Toth, Susanne Kumlien och Eva Boss, som i Facebook-tråden förde ett allvarligt syftande samtal om kvalitet i journalistiken, kunde intressera andra journalister för att föra diskussionen vidare. Vi som är mediechefer – nåja, jag var det fram till häromdagen – har alldeles för lätt att kompromissa med vår intellektuella hederlighet. Vi vill inte erkänna att neddragningar kostar kvalitet. Likväl är det uppenbart att så är fallet. Ett utslag av detta är att antalet specialreportrar minskar på alla redaktioner. Samtidigt ökar antalet ”specialinformatörer”, det vill säga de som ska manipulera verklighetsbilderna.
Ett annat utslag är att långa nyhetsartiklar blir kortare. Den som inte förstår att därmed djup och substans i artiklar går förlorat kan knappast själv någonsin ha skrivit en artikel eller gjort ett inslag för radio eller tv.
Hur ser problemet ut med kvalitetsförluster i journalistiken? Vad händer på olika redaktioner? Är det verkligen en väg till framgång att kompromissa om kvaliteten i redaktionella produkterna? Om betalningar på nätet är kungsvägen för medieföretagen är då den vägen över huvudtaget farbar om kvaliteten sjunker i det som ska säljas?
Mats Svegfors
Chefredaktör Svenska Dagbladet 1991 – 2000
VD Sveriges Radio februari 2009 – 1 oktober 2012
twitter.com/xradiochefen
Läs också:
