Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
SOCIALA MEDIER

Christian Gillinger: Leder filterbubblorna till felaktig nyhetsvärdering?

Publicerat torsdag 14 mars 2013 kl 13.26

Är det faktum att ”journalister bara följer andra journalister” ett problem för journalistiken? Svenska Dagbladets Tobias Brandel är inne på det i gårdagens krönika apropå Intellectas presentation av årets Twittercensus:
   "Eftersom Twitter är en viktig nyhetskälla för traditionella massmedier blir en väsentlig fråga vilka personer journalisterna följer. Resultatet är nedslående."

Christian Gillinger är projektledare för interaktivitet och sociala medier på Sveriges Radio, tillika projektledare för Sveriges Radios nya journalisthandbok för sociala medier, och han håller bara delvis med om problemet som Brandel målar upp.

Denna text är en återpublicering av detta plus detta inlägg som skribenten också publicerat på sin privata blogg.

Till att börja med: Finns filterbubblan?
   Japp, den har alltid funnits, Fredrik Wass skriver bra om det här, jag håller med honom i allt väsentligt, så jag tänker inte återupprepa det.

Bakgrunden till hans text är en krönika av SvD-journalisten Tobias Brandel som i sin tur utgår från Intellectas senaste genomgång av hur svenska Twitter ser ut just nu. Han skriver om hur folk på Twitter isolerar sig i ”bubblor” där de bara diskuterar med folk som håller med:

"Men den här kartläggningen visar att den som hävdar att sociala medier bryter ner traditionella makthierarkier och gränser mellan människor tyvärr har fel."

Eller i en kortversion: Svenska journalister hänger mest med svenska journalister och därför har sociala medier misslyckats.

Jag vet inte riktigt vilka det är som hävdar att sociala medier genom sin blotta existens skulle bryta ner hierarkier, men som Fredrik Wass skriver, så har de definitivt gjort det enklare att hitta folk långt utanför de egenvanda cirklarna. Det är bara att klicka.
   Jag tycker ofta att de som skriver alarmistiskt om nätet målar upp en hittepåbild av vad nätet ska sägas göra (alla får kontakt med alla!), och sedan kritiserar den halmgubbe de målat upp (alla har inte alls kontakt med alla!) och så är det på något vis ”internets” fel.

Jag tror att det Tobias Brandel egentligen kritiserar är journalister (för här handlar det om journalister) som arbetar dåligt yrkesmässigt med att bygga upp sina nätverk. Men det har ju inget med sociala medier specifikt att göra.
   När jag tex gjorde ungdomsradio i P3 i början av seklet så hade jag i början av naturliga skäl (jag var 26) jävligt dålig koll på vad 14-åringar sysslade med. Jag hängde inte med dem, jag pratade inte med dem och kände inga överhuvudtaget. Hela fjortislandet var en okänd ”bubbla” för mig. Det betydde ett rätt omfattande fotarbete i skolor tillsammans med övriga redaktionen för att bygga upp ett nätverk med kontakter i den bubblan.

Och den journalist värd sin lön jobbade självklart med mångfald i det arbetet så att man inte bara hade kids från Gärdesskolan på Östermalm (annars en väldigt vanlig källa till kunskap om skolvärlden för Stockholmsbaserade journalister eftersom den ligger några hundra meter från både Radio- och tv-huset), utan besökte så många olika fritidsgårdar och skolor som gick. År ut och år in, kan tilläggas, eftersom nätverken åldras hela tiden.

Det handlade helt enkelt om att göra arbetet ordentligt, bygga nätverken medvetet och ordentligt och sedan underhålla dem. Det är exakt samma sak i den fysiska världen som det är i den digitala. Och när det gäller digitala nätverk kan jag kanske tycka att mediebranschen fortfarande har en del att lära. Brandel skriver:

"En körning på kritiserade polisprojektet Reva visar exempelvis att det i huvudsak cirkulerade bland journalister och politiker."

Tobias Brandel skriver att när journalister skriver om ”Twitter-stormar” så handlar det i princip bara om tweets från medieeliten: journalisterna själva, politiker och kändisar.
   Och det är ju såklart ett problem. Men är det ”filterbubblornas” fel? Jag tror inte det.

Min bild av när journalister rapporterar från ”Twitter-stormar” är att det handlar om journalister som inte är särskilt twittervana själva. Jag tror det handlar mer om oerfarna journalister som ännu inte har tillräcklig kunskap för att kompetent kunna nyhetsvärdera sociala medier. Och som inte själva riktigt greppat att ”Twitter” inte är en värld, utan flera.

Det är en mognadsfråga för branschen snarare än ett filtreringsproblem.

Christian Gillinger
Projektledare för sociala medier
och interaktivitet på Sveriges Radio Digitala medier
Bloggar privat på gillinger.se  
twitter.com/gillinger

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".