Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Cilla Benkö & Martin Jönsson: TU målar upp en felaktig hotbild

Publicerat torsdag 4 april 2013 kl 07.49
Cilla Benkö, Sveriges Radios vd. Foto: Henrik Montgomery/Scanpix.

Sveriges Radios vd, Cilla Benkö, och Sveriges Radios biträdande programdirektör, Martin Jönsson, svarar på kritiken om Sveriges Radios nya förstasida på Svenska Dagbladets debattsida, Brännpunkt:

Tidningsutgivarna, TU, påstår, felaktigt, att sverigesradio.se ska bli en ”renodlad nyhetssajt, med i princip enbart innehåll från Ekot” (Svenska Dagbladets debattsida, Brännpunkt, i går). Detta beskrivs, lika felaktigt, som en ”ny satsning”.

Vad som faktiskt sker är två saker: dels en rationalisering, dels en mindre omgörning av förstasidan på sverigesradio.se. Tidigare har det gjorts två olika nyhetsstartsidor: dels förstasidan, dels Ekots startsida.

Som ett led i Sveriges Radios effektivisering, där 120 miljoner ska sparas 2013, slås nu dessa ihop till en sida och bemanningen på nyhetssajten minskas.

Förstasidan ska dock även fortsättningsvis göra det som TU efterlyser: nå ut med SR:s breda och högkvalitativa innehåll. Programmen i P1, P2, P3 och P4 har en lika tydlig plats på förstasidan. Kulturmaterialet kommer snarare att synas mer än tidigare.

Denna mindre förändring försöker TU utmåla som ett ”vägval” som gör att SR ”förlorar sin legitimitet som public service-företag”. Thomas Peterssohn, vd på Mittmedia, säger till DN att det är ”utmanande” och talar om ”det största hotet mot lokalpressens utveckling”.

Bilden som tecknas är av Sveriges Radio som ett företag ute på ett digitalt erövringståg som krossar allt i sin väg: ”en statlig jätte med tydliga ambitioner att konkurrera med de fria marknadskrafterna”. Verkligheten är en annan.

Det är dagspressen som har den stora publiken på webben, inte SR. Ser man på Kia Index förra veckan, där antalet unika besökare på mediesajterna redovisas, hade de tio största TU-tidningarna totalt 12 miljoner.

Enbart Peterssohns Mittmedia hade 825 000. SR hade 986 000. Vi är ingen dominant på webben och har inga ambitioner att bli det.

Däremot är det en självklar del i företagets uppdrag att tillgängliggöra vårt breda innehåll även på de digitala plattformarna – och få fler av de 4,6 miljoner svenskar som dagligen lyssnar på oss att ta till sig innehållet även via webb, appar och mobiler. Vi finns till för publiken.

Det är inte första gången som TU dundrar mot SR:s digitala verksamhet. Att de mest högljudda utspelen om statliga restriktioner kommer i tider av lågkonjunktur är ingen slump. Snarare är det en reflex från dagspressföretagens sida, att be staten om hjälp i kärva tider.

Dagspressens problem, som självklart bekymrar alla publicister, måste dock ses i ett längre perspektiv.

Vinstmarginalen i branschen har även under det senaste decenniet legat på historiskt sett höga nivåer. 2006 var den genomsnittliga nettomarginalen hela 12 procent. Så sent som 2010, när branschen hämtat sig efter finanskrisen, var den 8,3 procent.

Att public service-företagen under denna tid förbättrat sina digitala tjänster hade då ingen som helst negativ effekt på tidningsföretagen. Så sent som i fjol gick de tidningar som debattskribenterna företräder (Expressen, Aftonbladet, SvD, NTM-koncernen) med drygt 300 miljoner kronor i vinst.

Utmålandet av public service som ett hot mot mediemångfalden just nu kan därför lätt genomskådas som ett sätt att försöka förflytta fokus från de verkliga problemen.

Dagspressens stora bekymmer i dag är varken public service eller räckvidden. De akuta problemen grundar sig i stället i att annonsintäkterna på papper minskar snabbt.

Flera stora tidningar tappade i fjol mer än 10 procent av de intäkterna och den negativa trenden har förstärkts ytterligare i början av 2013.

Dagspressföretagen har, under lång tid, ägnat för lite kraft åt att utveckla de digitala annonsmarknaderna och betalar nu priset för det.

Dessa intäktstapp är den direkta förklaringen till de många sparpaket och personalminskningar som nu drabbar redaktionerna: med krav på bibehållna vinstmarginaler blir redaktionerna det enda man kan skära på i ett läge med snabbt fallande annonsintäkter.

I debattartikeln försöker TU framställa det som att betalväggar på nätet är den viktigaste vägen för att ”säkra finansieringen av kvalitetsjournalistiken i framtiden”.

Det är nog en naiv förhoppning. Digitala betallösningar kommer med all säkerhet att vara en del av pressens affärsmodeller, men de är ingen räddningsplanka.

TU efterlyser besked om Sveriges Radios digitala strategi. Den är identisk med vår publicistiska strategi: SR ska, även fortsättningsvis, vara Sveriges viktigaste medieföretag och ledande kulturskapare.

Det är vi genom att nå publiken där den är, med ett högkvalitativt innehåll och innovativt tänkande. Hotet mot dagspressen och dess affärsmodeller kommer inte härifrån. Det kommer snarare från tidningsföretagens tro att det går att nå framgång utan förändring.

Dagspressens problem måste lösas av dagspressen själv, inte genom restriktioner riktade mot andra.

Cilla Benkö,
vd, Sveriges Radio
twitter.com/cilla_benko

Martin Jönsson
biträdande programdirektör, Sveriges Radio
twitter.com/MJSverigesRadio

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".