Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
NÄTKULTUR

Jack Werner: Rasistens ärliga svar

Publicerat tisdag 28 maj 2013 kl 11.29
Jack Werner FOTO: Mikael Andersson/SR

VECKANS NÄTSNACKISAR. I veckan deltog jag i ett av mitt livs mest bisarra telefonsamtal. Det var med en kvinna som vi kan kalla Anna. Det var inte bisarrt för att det utspelade sig via en mellanhand, en uppsluppen medelålders tjej som skrattande vidarebefordrade mina frågor till Anna eftersom hon själv var upptagen med att köra bil. Inte för att jag hade hittat och sökt upp Annas adressuppgifter via nätet. Nä, det var för att hon med muntert tonläge hojtade att hon skulle bli ”jävligt glad och tacksam” om någon med berått mod mördade massor av människor, män, kvinnor och barn, som hon aldrig hade träffat. Det var första gången i mitt liv jag hörde någon fysisk person säga så. Anna visade mig en helt annan sorts rasism än den jag är van vid: Den stolta. Och det oroar mig något fruktansvärt.

Men först bakgrundshistorien, om någon nu skulle kunna ha missat den. Förra veckan präglades nyheterna av uppslitande och dramatiska upplopp i en rad olika Stockholmsförorter. Upprinnelsen fanns dock i Husby, som egentligen, trots att det känns så rätt på löpsedlarna, är en stadsdel och inte någon förort. Med uppbrunna bilar för miljontals kronor och bråk som i världsmedia satt Sverige på kartan som ett oroligt land har det öppnat för allsköns dumheter och populistiska poänger. Men mest av allt har det visat på den djupa klyftan mellan de som betraktar klasskillnader som orsaken, och de som tror det handlar om etnicitet. Det är den senare gruppen denna text handlar om.

Mitt telefonsamtal till kvinnan i bilen, ett av en rad samtal jag gjorde med människor som hatiskt kommenterat en Facebooksida apropå upploppen,  innebar nämligen ett bryskt uppvaknande för mig. Hon hade skrivit att hon önskade sig Breiviks och lasermannens återkomst för att ”knäppa dom” i Husby, ett uttalande som med råge passerar gränsen mellan politik och dödshot. Den tes jag ville prova i och med uppringandet av den här sortens kommentarförfattare var att de inte skulle kunna stå för det de skrivit när en riktig person ställde dem mot väggen. Att det var lätt att skriva saker, men svårt att rättfärdiga dem när någon faktiskt brydde sig. Men i fallet Anna kunde jag alltså inte haft mer fel.

”Ska ordet rasist fyllas med någon laddning, ska den vara positiv. Vi ska lyfta fram att rasister är vinnare, att rasism är något naturligt och positivt.” Så skriver bloggen Nyskapande.com, ägd av fd Nordisk ungdom-medlemmen Joel Widholm och inriktad på att med vikingasymboler och prat om gamla kungar dunka nationalister och rasister i ryggen, om sitt synsätt på termen rasism.
   Det klingar bekant från mitt samtal med Anna – insikten att varför hymla? Varför låtsas som att det inte är rasism som ligger till grunden för hatet, oviljan mot flyktingar och utomeuropéer? Det har ju visat sig vara en utmärkt drivkraft för gigantiska hatprojekt förut, varför sparka bort en sådan potent idégrund? Varför inte bara acceptera och öppet medge att jo, jag vill gärna att någon dödar dem. Jag är rasist. Vad ska du göra åt saken?

Och det är djupt, djupt oroende. För rasism har länge varit något fult i vårt land. De anklagade har viftat bort det med att de är nationalister, stolta svenskar, mot massinvandring och massor av andra omskrivningar. Det har fått dem att framstå som oseriösa, ryggradslösa. Men vad var det egentligen som hände där i höstas, när SD steg med så många procent samtidigt som skandal efter skandal briserade i media? Satt väljare runt om i Sverige och tänkte ”Åh, svenska män som vågar ropa ’det här är inte ditt land’ i Soran Ismails ansikte!” för att sedan stolt hojta ”SD” när opinionsmätarna ringde?
   Var den uppvisade intoleransen som vi, jag, såg som så infantil och farlig i själva verket meriterande för dem? Är Jimmie Åkessons nolltolerans mot rasism något som snarare förstör för partiet Sverigedemokraterna än motsatsen?

Det går att hoppas på att Anna och Nyskapande.com är ensamma öar i det svenska folket, att procentenhet efter procentenhet av väljare inte suktar efter mord och öppen rasism. Och faktum är ju att Sverigedemokraternas opinionssiffror på sistone gått neråt, till och mot den nivå på vilken de låg vid riksdagsinträdet 2010.
   Frågan kvarstår om det är för att de framstått som mindre uppenbart rasistiska på sistone. Men framför allt lämnade telefonsamtalet med Anna i veckan mig med känslan av rädsla för svenskheten. Rädsla för hatet. Rädsla för hoten. Ja, jag hoppas de är ensamma. Och jag vet verkligen inte alls vad man ska ta sig till om det visar sig att de har stort sällskap.

Sex saker du ska veta:

Fyra bilder du ska ha sett:

Fem filmer du ska ha sett:

RIP

I helgen gick Bakjour, satirblogg och känd för att bland annat infiltrera Expressen-journalisten Niklas Svenssons 40-årsfest, ut med att dess redaktion upplöses. Den blev halvtannat år gammal.

Jack Werner
frilansskribent
twitter.com/kwasbeb

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".