Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
NÄTKULTUR

Jack Werner: Turkiets virala aktivister

Publicerat tisdag 4 juni 2013 kl 15.17

VECKANS NÄTSNACKISAR. ”Internet är ett klassrum i megaformat, där eleverna ägnar sig åt att skicka runt lappar istället för att plugga”.
   Citatet är komikern Jon Stewarts, i min översättning, och jag instämmer helt. Analogin avslöjar nämligen inte vad som står på lapparna. Detta trots att lapparna, som alla som gått i skolan vet, kan lära en mer om samhället och livet än någonsin en skamfilad lärobok.

I veckan har det så skickats runt lappar, lappar som rymt viskningar om tårgas och blod. Turkiets unga och sekulariserade har under de senaste veckorna fört en hård kamp, inte bara på Istanbuls gator mot regimen utan också för att stå ut ur bruset på nätet. Det är med erfarenheter från den arabiska våren, och med en tydlig strategi.

För om skolan som Jon Stewart hänvisade till har lektioner i hur man slår igenom på nätet så har eleverna åtminstone då verkat spetsa öronen. Som BBC:s Paul Mason skrev i februari 2011 när det börjat koka i Mellanöstern: genom sociala medier ”rör sig sanningen snabbare än lögnerna, och propaganda blir sprängstoff”. Detta visar ett flertal välspridda exempel från dagarna som gått – däribland en samling bilder som innehåller allt från starka och ibland fantasifulla protestskildringar till rena manualer i nätpropaganda. Med en av dem är en text bifogad, där läsaren till och med förses med färdigskrivna protesttweets riktade till bland andra guvernören Hüseyin Avni Mutlu och turkiska Amnesty.

För, ja, demonstranterna i Turkiet är splittrade politiskt men enas, som Buzzfeed noterar, av den gemensamma starka viljan att bli virala. I Reddit-trådar målas en kraftfull bild av ett ungt land i uppror upp, och särskilt engagerade användare sitter uppe hela nätter för att kunna hålla läsarna med liverapportering.
   Blogginlägg som berättar om den surrealistiska vardagen mitt i protesterna  har spritts, och någon särskilt driftig person har suttit hemma och klippt ihop filmsnuttar från demonstrationerna med en 90 sekunder lång kavalkad av våld och uppror som resultat.

Med detta i bakhuvudet är det lockande att se tillbaka på den arabiska våren som ett sorts banbrytande genrepetition, som här omsatts i professionalisering. Alltså inte med politiken som förebild, som Rasmus Fleischer tydligt i ett länkspäckat inlägg visar, utan publiciteten. Bilder, texter, filmer och kommunikation, allt sitter så fruktansvärt rätt. En PR-byrå hade inte kunnat göra det bättre. Men det faktum att en rad bilder från andra kontexter, som här fått reinkarneras som påstådda scener ur demonstrationerna och därmed fått faktakontrollanten Is Twitter Wrong att leva upp , lämnar en besk eftersmak.
   Självklart är det lätt att det slinker igenom faktafel och propagandamaterial när en oorganiserad armé tar till nätet med uppmärksamhet som enda mål.

Helt säkert är protesterna i Turkiet rättfärdiga och viktiga, helt säkert är det fullt rimligt att vi ägnar dem vår uppmärksamhet. Men som publik står vi inför en perfekt iscensatt storm, utformad för att gripa tag i våra hjärtan och tvinga oss mot delningsknappen.
   Visst har även vi lärt oss läxorna från den arabiska våren. I SR:s handbok för journalistik på sociala medier  finns ett kapitel om research på nätet, med en avdelning för källkontroll som även mediekonsumenter kan tjäna på att läsa. Och Googles verktyg för omvänd bildsökning kommer alltid vara ett bra sätt att kontrollera om den dramatiska scen du har framför ögonen verkligen bara är fem minuter gammal, eller om den i själva verket valsat runt i åratal.

Men trots detta måste vi reflektera över hur välorganiserad PR-offensiven på nätet är. Kan den användas av arga unga demonstranter kan den också användas av gamla och maktfullkomliga diktatorer. Den dagen måste vi nog vara beredda på.

Sex saker du ska veta:

  • Bara för att rubrikerna inte är lika stora längre så är Anonymous, Wikileaks och däromkring liggande aktörer inte alls avsomnade. Anonymous fick i veckan sitt Twitter-konto hackat, rättegången mot whistleblowern Bradley Manning har äntligen inletts och Julian Assange fördriver tiden i Ecuadors ambassad i London genom att recensera böcker.
  • I senaste avsnittet av det populärekonomiska NPR-programmet Planet Money berättas om Jim Logan, mannen som anser sig äga patentet på podcasting som företeelse och som därför nu ägnar sig åt att hota ett flertal prominenta podcastare med stämning om de inte betalar honom en licensavgift. Men en organisation samlar nu ihop pengar för att kunna slå tillbaka emot Logan – i domstol.
  • I veckan har två nätföreteelser ägnat sig betydligt mer verklighetsnära saker. Grumpy cat – den kända katten som ser konstant sur ut – har fått ett filmkontrakt och kommer snart synas på en vit duk nära dig, och den gångna vinterns succéapa som helt oförhappandes dök upp på Ikea har hamnat mitt i en känslosam vårdnadstvist.
  • På svenska Twitter har ett hett ämne varit den metadiskussion som utlösts av Bakjours hädangång, framför allt företrädd av den vilt sågande journalisten Andreas Ekström men också med inlägg av Bakjour själva.  Även SR:s Yasmine El Rafie har bidragit med en kondoleanstext, här på Medieormen. Samtidigt i öst har hashtaggen #jagälskarsvenska hettat till, då flera finlandssvenska profiler blivit hotade för sin svenska.
  • Vi har pratat om ungdomarnas Facebookflykt på denna sida förut, men i veckan undersökte Buzzfeed hur de trots aversionen mot den blå jätten tycks inreda sina nya hem på tillflyktsorten Instagram precis som på, ja, Facebook. Vad det säger om vilka drivkrafter som ligger bakom rörelserna är luddigt.
  • Apropå Facebook så har de ju kritiserats för att inte agera på misogynt material, något som just Buzzfeed gjorde en poäng av att visa genom en lika lång som deprimerande lista bilder. Men bara kort efter att den artikeln lades upp gick Facebook ut och svarade på anklagelserna – genom att erkänna att de varit för dåliga på att bemöta sexism och lova att det ska bli bättre framöver.

Fem bilder du ska ha sett:

Fem filmer du ska ha sett:

Välkommen till livet

Juridikinstitutet , ett initiativ taget av juristen Mårten Schultz och ett gäng av hans elever, som ägnar sig åt att hjälpa offer för näthat vidta juridiska åtgärder. För de nyfikna finns här en intervju med några av personerna bakom.  

Jack Werner
frilansskribent
twitter.com/kwasbeb

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".