Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
NÄTKULTUR

Jack Werner: Internet skojar redan om PRISM

Publicerat tisdag 11 juni 2013 kl 11.16

VECKANS NÄTSNACKISAR. ”1920- och 1930-talet handlade om statens roll. På 1950- och 1960-talen var det medborgerliga rättigheter. De nästa två decennierna kommer handla om den personliga integriteten. Jag pratar om internet. Jag pratar om mobiltelefoner. Jag pratar om patientjournaler, och om folk är homosexuella eller inte”.
   Orden kommer från 1999, förevigade av Vita huset-karaktären Sam Seaborn spelad av Rob Lowe,  och skrivna av Aaron Sorkin. I mångas öron har denna förutsägelse antagligen klingat sorgligt bekant under veckan som gått, återaktualiserade som de blivit av avslöjandet om NSA-projektet PRISM.

Övervakningssystemet har prytt många tidningars löpsedlar, men på nätet är reaktionerna ljumma. För, och detta är knäckfrågan, vem är egentligen överraskad? 

Men en sak i taget, och vi börjar med bakgrundshistorien. Den 6 juni avslöjade tidningarna Washington Post och Guardian samtidigt, med bas i samma läckta Powerpointpresentation, FRA-motsvarigheten NSA:s topphemliga säkerhetsprogram PRISM. Med hjälp av nio stora teknikföretag samlade PRISM in och kunde djupdyka i privatpersoners nätanvändande – enligt uppgift i realtid såväl som bland all vår lagrade data.
   Initierade läsare insåg omedelbart att bara en mycket insatt och kunnig person, någon som befunnit sig mitt i smeten, kunde ha suttit på all den informationen som plötsligt blivit publik. Men de fick se sig överraskade när en 29-åring med enbart några år inom NSA på nacken, en viss Edward Snowden, dagen efter det stora avslöjandet klev fram som historiens Deep Throat.

Snowden har kunnat berätta för oss att våra mail, IP-telefonsamtal, Google-sökningar och i princip allt annat ligger utfläkt framför de amerikanska säkerhetstjänsterna. I USA har det särskilt väckt reaktioner att amerikanska medborgare – som i landets ögon är de som minst av alla borde övervakas – på intet sätt utgör ett undantag. På Facebook har en bild som föreställer en statusuppdatering med valmöjligheterna att den ska delas med vänner och CIA, postaren själv och CIA eller slutligen ”bara CIA” fått stor spridning, och den speglar väl storyns stora insikt: Inför PRISM är vi alla lika nakna.

Ändå är det just på detta sätt de flesta reaktionerna sett ut. Lakoniskt humoristiska bilder och filmer, uppgivna skämt. I en film har president Barack Obama från tiden innan han blev president klippts ihop med hans tal efter avslöjandet, och resultatet är en man som passionerat debatterar integritet mot sig själv. Några lustigkurrar planerar under telefonsamtal läsa upp ett nyckelordsproppat manus som ska få topplocken att blåsas hos storebror. Det skämtas om barnböcker och George Orwell, och nätserien xkcd jämför övervakarna med simpla datorspelare. Allt som allt ger det sken av ett ärrat och luttrat nät, människor som sett detta komma i åratal men enbart ägnat sig åt att fila på vassa oneliners till den stora dagen då ridån drogs upp.

Varför är det så? Hur kommer det sig att massorna inte rest sig och dragit ut på gator och torg för att protestera med knytna nävar? Tja, kanske för att de minns Sam Seaborn i Vita Huset allt för väl. Hans varnande ord om integritetens stora roll under 00-talet har nämligen dykt upp hos var och varannan Nisse i Hökarängen allt sedan dess, ofta med en underton av dyster tvärsäkerhet. ”Det är klart de har plåtkoll på oss, vad tror ni egentligen?” Bara dagar innan avslöjandet vigde exempelvis Aftonbladet-chefredaktören Jan Helin sin söndagskolumn åt övervakningen, och den retoriska slutklämmen ”Om folk bara visste…” är så mitt i prick att man undrar om han också fått ett samtal från Edward Snowden.

Det är sådan vardagsmat att vi inte får ha något för oss själva – kort innan världsscoopet om PRISM avslöjades också att amerikanska teleoperatören Verizon försåg USA:s maktapparat med information om hundratals miljoner telefonsamtal- att vi inte ens ids leta reda på de verkligt skyldiga (enligt Kjell Häglund exempelvis Joe Biden ). Allt vi gör är att oja oss.
   Och så kanske det fortsätter. Misstankar som gränsar till konspirationsteorier blir till hälften infriade, och teoretiserandet kan ta ett steg till. Samtidigt offrar sig en visselblåsare efter en annan för att ge folket sanningen de ändå inte orkar med – mot Wikileaks-källan Bradley Manning har rättegången precis inletts, och senaste nytt om Edward Snowden är att han försvunnit från sitt hotell i Hong Kong.

Det återstår att se vilket land som ska ge honom politisk asyl, eller om de snart 40 000 namnunderskrifter som samlats för att han ska benådas kommer nå lyssnande öron.
   "Men om han skulle dö", säger en Reddit-användare i en diskussion om saken, ”då tycker jag vi gör upplopp”. Kommentaren har fått 357 tummar upp. Det är hoppfullt. Tills man ser att personen som kontrar kommentaren med ett tveksamt ”Du menar… utomhus?” fått 544 stycken.

Fem saker du ska veta:

Fem bilder du ska ha sett:

  • I förra veckan fick vi veta att Facebook lovat bättring när det kommer till misogynin som präglat dess beslutsfattande. Men fortfarande kommer rapporter om att bröstcanceroffer får sina foton censurerade , och dessutom pressas den blå jätten av mansrättsgruppers krav på rätten att framföra sina åsikter.
  • Den kanadensiska komikern Nathan Fielder har gjort sig känd på Twitter genom sina brutala och ofta småpinsamma skämt. I veckan bad han så sina följare att SMS:a frågan ”är det olagligt att inte berätta om man har en könssjukdom” till sina föräldrar, och fotografera resultatet av frågan. Och mycket panik blev det… 
  • Vad kan man göra med sex sekunders film? Mycket, inser den som håller ögonen på Twitter-appen Vine. Svenska barnprogramsskådisen Henrik Ståhl utnyttjar den till att göra en såpa, mig veterligen Sveriges första i sitt medium. Dessutom kan man alltid trixa med Vines källkod, ladda upp en flera minuter lång musikvideo och därigenom fånga världens uppmärksamhet för några sekunder. Vilken musikvideo? Rick Astleys trollklassiker Never Gonna Give You Up, såklart. 
  • Grattis Madeleine och Chris till lyckat genomfört bröllop och obligatorisk löpsedelskyss! Det mest nätspridda fotot från bröllopet blev dock ingen puss, utan i stället detta… iöronfallande foto. Ja, iöronfallande
  • Slutligen visade svenska falangen av glassjätten Ben & Jerrys i veckan att ett enda litet stavfel kan ändra innebörden i ett fotokollage rätt rejält.

Fem filmer du ska ha sett:

  • Smygfilmande och –fotograferande har blivit olagligt i Sverige, åtminstone sådan som kan upplevas som kränkande. Men vissa exempel på när en kamera hängt med lite längre än objektet för filmen inser är helt enkelt för bra för att missas. Såsom veckans höjdpunkt på fältet.
  • ”Om du nu älskar kvinnor, varför klär du dig inte som en sådan?” Den frågan får uppenbarligen många lesbiska, antagligen från heterosexuella män som konstigt nog aldrig ansett sig själva som värdiga offer för samma tankenöt. En särskild kvinna fick hur som helst nog och gjorde en Youtube-film av sin reaktion på frågan – och den går minsann inte av för hackor.
  • Och apropå ”hej, din idiot”-respons på hatare; på en annan plats på nätet inträffade en liknande grej då en antihomopräst ställde sig utanför en skola för att predika. Hur hon bemöttes? Med hångel, såklart. -
  • Förra veckans avsnitt av den superpopulära teveserien Game of Thrones avslutades med en riktig… Tja, vi ska inte spoila något. Det räcker att säga att många fans blev mer eller mindre panikslagna av händelseutvecklingen. En film där de gråter, skriker och svär ut sin frustration har cirkulerat, och till slut nådde den till och med Game of Thrones-böckernas författare George R R Martin som i sin tur reagerade på det med - ett jultomtigt småskratt.
  • Youtube är, som den trofasta läsaren av denna sida märkt, det totalt dominerande forumet för filmkultur på nätet just nu. Men jätten har på sistone börjat lägga större vikt vid de riktigt stora och kända användarna, och till priset av det glöms de små men många mindre lirarna bort. Detta har flera protesterat mot, senast i denna film som i veckan fick ett visst genomslag.

Jack Werner
frilansskribent
twitter.com/kwasbeb

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".