Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
DATAJOURNALISTIK

Jens Finnäs: Tre argument för öppen data i journalistiken – och två emot

Publicerat torsdag 13 juni 2013 kl 10.44

DATAJOURNALISTIK. Ge bort material utan att ta betalt? Alldeles gratis? Det kan väl inte stämma? Varför skulle man göra det?
  En Facebookdiskussion fick datajournalisten Jens Finnäs att börja tänka på öppen data inom journalistiken. Det här är vad han kom fram till.

Aftonbladet mastodontsatsade häromveckan på sexjournalistik. Kampanjen #sverigeligger  byggde på en undersökning från United Minds och handlade om hur svenskarnas sexvanor förändrats.
   Den lite mer nördiga läsaren skummade förbi rubrikerna om att kristdemokrater har mest sex och fastnade i stället för länken “ladda ner hela undersökningen”. I form av en Excelfil kunde man tanka ner hela enkäten och själv grotta ner sig i materialet.

En överraskande ovanlig länk på mediernas sajter. Varför är det inte oftare som vi ges tillgång till råmaterialet från till exempel en undersökning som en redaktion beställt? 
   I Facebookgruppen Datajournalistik  ställer Aftonbladets Magnus Ljadas en allt mer relevant fråga: varför ska redaktioner jobba med öppen data?
   Här är tre argument för, och två emot.

1. Innovation

Flera av de stora amerikanska medierna började redan för flera år sedan dela med sig av sina artiklar genom helt eller helvis öppna API:er.  Utvecklare inbjöds att ta innehållet och paketera om det i nya format. Drivkraften var inte välgörenhet. För mediehusen handlade det inte om att ge bort innehåll gratis, utan tvärtom om att få andra att jobba gratis åt dem.
   Övergången från analogt till digitalt är en smärtsam process i en bransch där resurserna för forskning och utveckling är kraftigt begränsade. Genom att låta andra labba med innehållet hoppades de amerikanska mediebolagen få in nya idéer om hur man kan paketera nyheter, för att sedan själv kunna bygga vidare idéerna.

Det här gäller inte bara affärsmodeller och paketering, utan också journalistik. Efter riksdagsvalet i Finland 2011 publicerade flera av de stora redaktionerna data från sina valkompasser som öppen data. På bara några veckor dök det upp en rad kreativa visualiseringar och mashups av datan. Till exempel en sajt där politikernas vallöften matchades mot hur de röstade i riksdagen – en applikation som ingen redaktion ens hade varit i närheten av att komma på. 

2. Goodwill

Journalister tycker om att predika öppenhet – när det gäller andra. Däremot är man knappast själva några föregångare när det gäller transparens. Journalister jobbar mer som Steve Jobs. Man låser i in sig på sin redaktion och jobbar under största hemlighet med sin research tills man till slut levererar en färdig produkt. En färdig produkt som bara ska konsumeras. Inte öppnas, skruvas på och omformas på något sätt.

Den framväxande, globala öppen data-rörelsen håller på att vända upp och ner på det här tänkandet. Dataentusiasterna kommer från en kollaborativ ge-och-ta-kultur, som på många sätt går stick i stäv med det traditionella journalisttänket.
   Här finns en stor outnyttjad journalistisk resurs: ett community av samhällsengagerade utvecklare och statistiker som kommer att visa god vilja – om man visar god vilja mot dem.

3. Trovärdighet

Vi sparar det kanske viktigaste argumentet till sist. Även om förtroendet för journalistiken blöder  så är trovärdigheten fortfarande branschens syre. Konceptet Janne Josefsson fungerar bara så länge publiken litar på hans uppsåt som objektiv, granskande reporter.
   Vetenskapen bygger på principen att alla resultat ska kunna återskapas. Därför inleds varje avhandling med ett gediget metodkapitel.  Detsamma borde gälla för journalistiken. Transparens och trovärdighet går hand i hand. För att på sikt upprätthålla yrkets trovärdighet måste öppenheten finnas i ryggmärken.

Så är det bara att tuta och köra? Ut med allt? Nja, låt oss för nyansens skull också lyfta fram två brasklappar.
   Har man satt ner tid och pengar på att samla in ett datamaterial så lär man åtminstone vilja ha första tjing på att använda det. Allt annat vore naturligtvis bara dumt. Men när inslagen och artiklarna väl är gjorda bör dörrarna kunna öppnas. Inte minst för att öka trovärdigheten. Ett annat motargument handlar om sekretess. Statistikernas motsvarighet till källskydd heter statiksekretess, vilket betyder att det inte ska gå att röja individerna bakom siffrorna. Vet man postnummer, lön och utbildning om en person finns det en risk att hen kan identifieras.
   Jobbar man på SCB är det här vardagsmat. Jobbar man som journalist är det troligen nytt. Publicerar man data bör man alltså vara lika mån om källskyddet som man är i andra sammanhang.

Ge bort material utan att ta betalt? Alldeles gratis? Det kan väl inte stämma? Jodå, det kan stämma. Det kan rentav vara en riktigt bra idé.
   Det finns plats för betydligt flera Excelark i journalistiken.

Jens Finnäs
Frilansjournalist
driver frilansbyrån Journalism++
som är specialiserad på datadriven journalistik
twitter.com/JensFinnas

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Användarkommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar våra regler för kommentering
Du kan kommentera anonymt. Vill du inte uppge din e-post kan du därför skriva in en påhittad t ex ”intejag@example.com”

Visa fler
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".