Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
NÄTKULTUR

Jack Werner: Snacks och snackisar

Publicerat måndag 24 juni 2013 kl 18.16

VECKANS NÄTSNACKISAR. Som yngre tonåring hade jag en grej för chips. En av mina stora huvudbryn var då snacksens relativa tillfredsställelse. Ett chips som för mig framstod som medelstort skulle ju för ett barn i fem-sex-årsåldern täcka hela handflatan, och då pratar vi fortfarande bara om ett (1) chips. Tänk vilken oerhörd lyx en sexåring med en chipspåse, stor som barnets bröstkorg, kunde uppleva i jämförelse med mig och min tonårskropp, som fick nöja mig med samma påses kontextuella litenhet.

Så tänkte jag då. Nu har jag vuxit upp och har inte längre teorin om snackens relativa tillfredsställelse som främsta huvudbry. Döm då om min förvåning när exakt samma fenomen gång på gång dyker upp framför mina ögon – men i nyhetsflödet. Och med ganska obehagliga nyheter och fakta som ersättare för de en gång så åtråvärda chipsen. Jag kallar det snackisens relativa tillfredsställelse.

Låt mig förklara. I veckan presenterade Statens medieråd sin av demokratiminister Birgitta Ohlsson beställda utredning i hur våldsförespråkande högerextremistsajters publikflöden ser ut. Resultaten var skrämmande. 144 000 besökte de rasistiska sidorna varje dag, att jämföra med de åtta riksdagspartiernas 19 000 dagliga besök och vänsterextremisternas 3 620. I mina flöden dök undersökningen upp titt som tätt, men uppenbarligen följer jag inte samma twittrare och facebookare som Aftonbladetskribenten Oisin Cantwell. Han skrev nämligen en vitt spridd krönika med rubriken ”Den viktigaste nyheten försvann snabbt i bruset” strax efter utredningspubliceringen, där han fastslog att den inte uppmärksammades tillräckligt eftersom ”berättelsen om vår tid är skev”. Eftersom Sverige bryr sig mer om hoten från Islam än från högerextremisterna.
   Det må vara med det som det vill, med det faktum att undersökningens ”mät­metod, på i och för sig goda grunder, har ifrågasatts” som Cantwell skriver tycker jag han kunde ägna mer utrymme. Det fanns det nämligen behov av.

På sidan Journalisttips.se skriver SVT-medarbetaren Leo Wallentin  att utredningen ”bollar med rena låtsassiffror”, uthämtade från det obskyra gratisverktyget Freewebsitereport.org. Klarsynt och pedagogiskt förklarar han hur siffrorna i utredningen sannolikt tagits fram, och varför de inte är trovärdiga.
   Han var dock inte först med att ana ugglor i mossen – när det framkom att Statens medieråd använt sig av Freewebsitereport.org tog sig många debattörer kollektivt för pannan. Men många andra nöjde sig med att dela Oisin Cantwells välskrivna men braskande krönika om saken, som lägger betydligt mer vikt vid siffrorna än dess tveksamheter. Varför? Jo, för att de – som chips – är betydligt mer lättsmälta om konsumentens kunskap är liten.

Snackisens relativa tillfredsställelse beror helt och hållet på med vilken omfattning läsaren väljer att se den. Sväljer du den när den ligger framför dig? Då kommer du bli förskräckt, förnöjd, men åtminstone simpelt underhållen. Väljer du att ta den med en nypa salt, leta andra källor och problematisera? Tråkigt, det blir inte riktigt lika kul – men det blir helt klart mer nyanserat, nyttigare.
   Ungefär samtidigt kunde vi på Metroredaktionen i Stockholm konstatera att en årsgammal artikel plötsligt fått sig ett rejält uppsving i läsare. Dess rubrik var ”Rasism hör ihop med låg intelligens visar forskning”  och den låg på topplistan över sidans mest lästa halva midsommarhelgen. Sånt här händer då och då – en gammal text reinkarneras och börjar delas på Facebook och Twitter igen – men det var något särskilt med delningarna denna gång. De spefulla smileysarna. Den illa dolda skadeglädjen hos dem som länkade till den.

Undersökningen, som gjordes på Brock University i Ontario, visade som sagt att konservatism och rasism kunde kopplas till låg intelligens. Men den har fått kritik för dåligt faktaunderlag, visar en snabb googling. En snabb googling som inte många hade lust med. Varför skulle de? ”Korkad” är ett skönt skällsord att kunna kasta i ansiktet på de rasister som framstår som samhällets största problem. Klass? Socioekonomisk bakgrund? Utbildningsnivå? Bah, de är ju bara dumma i huvudet!

Om det är medias uppgift att skriva tydligare, motvilligt bromsa i spekulationer och klicksäkra publiceringar för det allmänna tonlägets skull, eller läsarnas plikt att alltid söka andrahandskällor och dubbelkolla fakta vet jag inte. Men det finns något obehagligt i siffrorna som från ingenstans uppstår för att lura antirasismen till handling, i avskrivandet av röstarna på ett av Sveriges riksdagspartier som ”ointelligenta”. För vad är intelligens om inte det kvantitativa måttet för samhällstjänande, och vad är i sin tur inte det om inte just det mått vi så ofta brukar ogilla SD för att använda mot en medmänsklig syn på flyktingar och invandrare?

Så snälla, låt chipsen vara. Jag vet hur de smakar, tro mig, jag har varit där själv. Men, och ursäkta liknelsen, samhällskroppen mår bra mycket bättre om vi låter bli dem.

Fem saker du ska veta

Fem bilder du ska ha sett:

Fem filmer du ska ha sett

Jack Werner
frilansskribent
twitter.com/kwasbeb

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".