Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
JOURNALSITIK 3.0

Alla dagar är internetdagar och all journalistik är digital

Publicerat fredag 28 november 2014 kl 17.45
Internetdagarna: Välkommen till folkligheten FOTO: Cecilia Djurberg/SR
Internet är folkligt och Medieormen deltog bland annat i konferensspåret "Den digitala folkligheten" på årets upplaga av Internetdagarna i Stockholm.

24-25 november gick de årliga Internetdagarna, arrangerade av stiftelsen .Se, av stapeln i Stockholm. Men efteråt är känslan av att det nog snart inte finns några internetfria dagar mer påtaglig än någonsin. För nästan allt i våra liv har med internet att göra på ett eller annat sätt och kanske vi till och med ska sluta prata om digital journalistik som något särskilt? Eftersom all journalistisk verksamhet mer eller mindre är digital idag.
   Medieormens redaktör Cecilia Djurberg var på konferensen i Stockholm Waterfront och sammanfattar sina intryck. Som är digitala.

"Idag är internet en självklarhet för i stort sett alla i Sverige” sa Mehmet Kaplan (MP) i sin avslutande keynote på Internetdagarna.  Han redde ut förvirringen som rått kring huruvida Sverige har någon it-minister och förklarade att det är just han som har ansvaret för de it-politiska frågorna, även om visitkortet säger bostads- och stadsutvecklingsminister. Han sa också i sitt tal att ”idag finns digitaliseringen överallt i vår vardag och i våra arbeten.” Så möjligen kan man välja att se visitkortsproblematiken som ett naturligt led i utvecklingen. För det börjar faktiskt bli svårt att se var internet börjar och slutar i vårt samhälle.

Flera kommentarer under Internetdagarna antydde detta. I sin introduktion till spåret ”Den digitala folkligheten”  (där undertecknad själv medverkade i en panel om digital kultur) gjorde Deeped Niclas Strandh en fysisk blinksmajly när han inför en konferenslokal full av redan väldigt digitala människor spådde att ”nästa år kanske vi kör spåret ’Den digitala människan’ på Internetdagarna.”
   I den lokalen talade sedan antropologen Katarina Graffman, som studerat unga så kallade ”digitala infödingar” som aldrig levt något annat liv än internetlivet. Flera av hennes resonemang om hur unga lärt sig att sortera i informationsbruset, väljer bort innehåll utan mening och skoningslöst avföljer konton de upplever som spammare, är inte minst viktiga för traditionella medier att ta till sig. Samt förstås alla andra som också ser den unga publiken som en prioriterad utmaning att nå.

”Sluta klumpa ihop sociala medier” var ett hett tips som Katarina Graffman bjöd på, eftersom hennes studier visat att dessa digitala infödingar inte ser någon logik i att skilja mellan plattformar, eller ens medier och sociala medier. De pratar kort och gott om plattformarna, var Graffmans erfarenhet. Här påminns vi återigen om risken för att de av dagens etablerade medier som fortfarande är asociala och icke-interaktiva och vilar passivt på gamla varumärkesslagrar sannolikt kommer att bli framtidens feta förlorare.
   Elza Dunkels som forskar om pedagogik, nätkulturer och genus mm och skriver på en bok om näthat, nätkärlek och nätmobbning kom också in på de unga i sin föreläsning och pratade om såväl hatkulturen som likekulturen som sätt att få bekräftelse från en onlinepublik och hon benämnde våra digitala verktyg som ”digitala proteser” eftersom framförallt mobilen nästan blivit som en del av kroppen för många. En tes som Michael Kazarnowicz drog vidare i en spaning om att människan håller på att förvandlas till robot. Demonstrativt iklädd trendiga wearableglasögon av känt märke och med ett inopererat chip i handen.

Ur samhällsjournalistikens perspektiv var författaren och journalisten Emily Parkers keynote på Internetdagarna särskilt intressant. Hon pratade, med avstamp i sin bok Now I Know Who My Comrades Are: Voices from the Internet Under­ground (2014) om internet som en arena för att samordna aktivism och om de metoder som totalitära regimer, som Kina, Ryssland och Cuba, använder för att förhindra demokratiskt motstånd och informationsspridning. Och hur folk som lever i dessa regimer lär sig att förhålla sig till censur och övervakning.
   Detta angelägna tema återkom i flera programpunkter. Den före detta MI5-spionen Annie Machon  berättade sin rafflande spiondeckarstory om hur hon valde att bli visselblåsare och avslöja brott som begicks av den brittiska underrättelsetjänstens agenter. Hon poängterade att övervakning och hot mot visselblåsare och journalister är långt ifrån något som bara totalitära regimer pysslar med.

Journalisten och scifi-författaren Cory Doctorow, som bland annat skrivit bästsäljarromanen Little Brother (2008) på temat hackers och terrorism, pratade om såväl säkerhet som fildelning och slog fast att konsten aldrig får begränsas av censur eller övervakning och ”det som gör ett land fantastiskt är reglerna kring detta.”
   Doctorow deltog sedan i en panel i spåret ”Internet är under attack – hur slår vi tillbaka?” där han på frågan om vi kan hindra NSA (och andra) från att spionera på oss svarade att alla, oavsett om man upplever sig ha något att dölja eller ej, borde lära sig att kryptera sin nättrafik för att med enad front försvåra massövervakning. Tänkvärt, då 67 % av de tillfrågade svenskarna i senaste upplagan av rapporten Svenskarna och internet på frågan om hur de ser på den personliga integriteten svarade ”Jag har inget att dölja” och förmodligen inte anser sig behöva kryptering. Doctorow menade att frågan istället borde ha varit ”Vill du att allt du gör privat ska kunna ses av alla?” och att svarsstaplarna då sannolikt hade sett annorlunda ut.

Här kan journalister behöva tänka ett extra varv, för även om vi har arbetsgivare som ser till att vår tjänsteutrustning har uppdaterade skydd och är krypterade, kanske vi är slarvigare med den privata. Vilket i sin tur skulle kunna innebära säkerhetsrisker och brister i exempelvis källskydd.
   Panelen kom även in på den ökande journalistiska insamlingen av stora mängder data, så kallad datajournalistik, och frågan väcktes om det borde finnas några särskilda regleringar av denna möjlighet. Teknikjournalisten Sus Andersson, med stort engagemang i yttrandefrihetsfrågor, ville inte gärna diskutera i termer av inskränkningar, men en poäng att ta med sig är att journalistkåren i takt med att datajournalistiken växer som genre behöver visa att medier hanterar all denna data med kunskap, varsamhet och gott omdöme.

Den som är intresserad av den pågående big data-revolutionen kan här se spåret ”Det bästa inom öppna data” (#oppnadata) där Lydia Pintscher, Asta Manninen, Pernilla Näsfors, Irina Bolychevsky och Tris Dyson pratar om öppen data med internationellt perspektiv och även kommer in på integritetsdiskussionen.

Under rubriken ”Det ansvariga internet” diskuterades lagarna och juridiken ytterligare. Journalisten och mediestrategen Anette Novak angrep bolagens ansvar och kritiserade bland annat den bristande öppenheten kring filtrering och algoritmer hos nätjättarna. Googles nordiska policychef David Mothander försvarade Google och menade att de verkligen försöker ta sitt ansvar men påtalade att det finns en problematik i att balansera allas rätt till information mot integritetsfrågorna och att detta särskilt aktualiserats i fallet med den spanske mannen, som vann kampen mot Google om rätten att få bli bortglömd på internet och suddad från sökmotorerna
   Google betar just nu av en hög med ärenden där folk önskar att också få bli bortglömda från nätet, berättade Mothander, men menade att gränsdragningarna för vad som kan tas bort och vad som borde fortsätta att vara offentlig information är inte helt okomplicerade.

För journalistiken har ju nätet och sökmotorjättarna onekligen blivit ovärderliga arbetsredskap, så när nu information om personer, efter domen i EU-domstolen, kan sluta att dyka upp på Google, och vi blir allt mer medvetna om hur mycket nätföretagens algoritmer styr våra upplevelser online, kommer insikten om hur många journalistiska ägg som ligger nätjättarnas korgar. När nästan allt i vår tillvaro är kopplat till internet, och all journalistik på ett eller annat sätt är digital, börjar det nu bli dags att kliva ett steg tillbaka och utveckla sina journalistiska metoder ytterligare, så att de inte styrs för mycket av andra bolags makt och intressen och att vi inte glömmer bort gamla arbetsmetoder, som kan behövas för att komplettera sökmotorernas eventuella luckor.

Journalistiken har allt att vinna på att renodla sin särart i en tid när allt är internet och påverkas av internet, så kanske vi ska sluta prata om "digital journalistik" nu, eftersom det knappast finns någon analog journalistik längre. Och samtidigt bli ännu bättre på att visa vad som är journalistik bland allt det andra på nätet.

Cecilia Djurberg
redaktör Medieormen
twitter.com/ceciliadjurberg

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".