Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
DEBATT

Nils Funcke: Minns historien när makthavare pratar yttrandefrihet

Publicerat torsdag 15 januari 2015 kl 09.36
Nils Funcke. FOTO: Martin Camitz
Nils Funcke. FOTO: Martin Camitz

Statsmän har samfällt fördömt terrorattacken mot satirtidningen Charlie Hebdo. Men en tillbakablick på hur makten hanterat publiceringar av tidigare kontroversiella teckningar och censurerat andra kulturyttringar, vittnar om att den universella tron på yttrandefriheten ofta vacklar i stundens allvar.
   Yttrandefrihetsexperten Nils Funcke påminner om några tidigare uppmärksammade fall av censur och uppmanar oss att minnas historien när makthavare idag säger sig stå upp för yttrandefriheten.

Statsmän runt om i världen har fördömt dådet mot Charlie Hebdo. President Barack Obama deklarerade en ”universell tro på yttrandefriheten” som inte kan tystas ”på grund av ett fåtal människors meningslösa våld”.
   Sveriges statsminister Stefan Löfven menade att attacken ”understryker vårt ansvar att alltid stå upp för yttrande- och pressfriheten”.

Det är myndigheternas skyldighet att ingripa när enskildas rätt att utöva sina rättigheter begränsas eller hotas av andra enskilda. I allvarsstunden prövas dock viljan och förmågan att leva upp till deklarationerna.
   Anders Fogh Rasmussen stod upp för yttrandefriheten efter Jyllands-Postens publicering av tolv Muhammedkarikatyrer 2005. Trots att stora ekonomiska värden gick förlorade och ambassader brann stod Danmarks statsminister på sig.
   Den 27 september 2006 sänder USA:s dåvarande ambassadör i Danmark, James P Cain, ett meddelande till State Department, utrikesministeriet i USA, att Jyllands-Posten överväger att ännu en gång publicera Muhammedkarikatyrerna.

Ambassadör Cain säger sig ha fått uppgiften från en informatör på Jyllands-Posten. Han är oroad över vad det skulle kunna föra med sig och informerar därför den danska regeringen. Men han får till svar att den danska regeringen inte tänker försöka påverka Jyllands-Posten. Ambassadören får beskedet att den danske statsministern inte ens tänker informera utrikesdepartementet och säkerhetspolisen om rapporten om Jyllands-Postens planer. Och skulle ambassadören själv försöka påverka tidningen skulle den danska regeringen ta avstånd från ett sådant agerande.
   Den amerikanske ambassadören skriver hem att den danska regeringen sätter yttrandefriheten före risken att den värsta utrikespolitiska krisen för Danmark på 60 år ska upprepas. ”This popular center-right government has hardened its views on the absolute primacy of free speech”, heter det i meddelandet som blivit känt tack vare Wikileaks och Chelsea Manning.

Till skillnad mot Danmark hukar Sverige. När Sverigedemokraternas grundlagsskyddade webbtidning SD-Kuriren 2006 publicerar en karikatyrteckning på Muhammed tar dåvarande utrikesminister Laila Freivalds officiellt avstånd från publiceringen. Med utrikesministerns godkännande kontaktar hennes närmaste politiske medarbetare webbhotellet där SD-kuriren hyr utrymme. Efter UD:s information till företaget drabbas tidningen av en modern form av ”transportförbud”. Webbplatsen släcks. Freivalds KU-anmäls.

Distributionen av yttranden är den svagaste länken mellan den som vill förmedla en åsikt och mottagaren. Det är främst där som stater och myndigheter har satt in stöten genom historien. Laila Freivalds åtgärd mot SD-kuriren utgör en fortsättning på Karl XIV Johans indragningsmakt på 1830-talet och samlingsregeringens agerande under andra världskriget.
   När Sverige var kringränt under kriget gisslade tecknaren Ragnvald Blix nazismen i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Hitler, Göring, Himmler och medlöpare som Qusling och Petain drabbades av hans glödande kol. Den tyske ambassadören klagade hos utrikesdepartementet där ministern Christian Günther lyssnade.

Inom teatern drog Karl Gerhard på sig tyskarnas och regeringens missnöje med sin trojanska häst. Statsminister Per Albin Hansson agerade och numret fick inte framföras. Karl Gerhard protesterade genom att nynna fram kupletten och läsa upp polismyndighetens beslut. Alla förstod inte bara kritiken mot nazismen utan också att censuren varit framme.
   När Vilhelm Moberg skulle karaktärisera sin roman i Dagens Nyheter julen 1941 travesterande han slutorden i sin roman Rid i natt!: ”Neka slavtjänst i pressen. Hemsök informationsstyrelsen. Kvittera censuren. Avsätt pressnämnden. Budkaveln går. Rid i natt!”

Samlingsregeringen monterade systematiskt ned det fria ordet. Med vädjande om återhållsamhet i kritiken av nazi-Tyskland, transportförbud för tidningar, konfiskationer utan rättegång, offentliga varningar, en särskild pressnämnd och desinformation skulle den statliga neutraliteten utsträckas till att även bli en andlig neutralitet. De administrativa åtgärderna kompletterades med en grundlagsändring som gjorde det möjligt att återinföra censuren som Sverige inte haft sedan 1766.

Visst ska vi ta fasta på statsminister Stefan Löfvens ord om att ”alltid” försvara yttrandefriheten. Det gör gott och nytta nu. Men minns historien och tvivla på uthålligheten för när statliga intressen eller maktbalanser riskerar att rubbas är yttrandefriheten inte universell särskilt länge.

Nils Funcke
Frilansjournalist och fd sekreterare i Yttrandefrihetskommittén 
twitter.com/nilsfuncke 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".