Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
JOURNALISTIK 3.0

Svårigheten att diskutera digitalt eller Så får du svart bälte i nätdialog

Publicerat fredag 16 januari 2015 kl 12.31

Ett återkommande problem för alla som vill diskutera artiklar eller annat online är att diskussionstrådar lätt spårar ur. Varför blir det så och hur kan detta undvikas? 
   Medieormens redaktör Cecilia Djurberg väckte frågan om dåligt diskussionsuppförande på Twitter och hittade några artiklar. Detta är vad hon kom fram till. Bidra gärna med egna tips, idéer och tankar om hur diskussionsklimatet kan bli bättre och hur man får svart bälte i nätdialog.

Jag betraktar mig som en vurmare av publikdialog. I teorin alltså. Jag tycker att vi journalister ska föra dialog med våra läsare, lyssnare och tittare; svara på frågor och aktivt ta kontakt med publiken för att göra bättre, mer relevant, mer nyanserad och mer lyhörd journalistik. Detta är också en uttalad ambition på Sveriges Radio, där jag jobbar.
   Men samtidigt som vi idag har de allra bästa möjligheterna att föra dialog, via sociala medier och kommentarsfält exempelvis, så upplever många som verkligen har försökt göra detta på riktigt en frustration över urspårade diskussionstrådar och orimliga tonlägen. En sökning i Sveriges Radios webbarkiv på ordet kommentarsfält vittnar om att dylika engagerar.

Näthatsdebatten blossar upp då och då, men det behövs varken inslag av hat eller hot för att man ska känna att man inte orkar med en diskussion. Det kan räcka med att man stöter på någon som medvetet och envist tycks försöka missförstå en för att man ska vilja logga ut för evigt. Och ibland blir man så provocerad att man själv bidrar till diskussionshaveriet i ren affekt. Jag är själv långt ifrån oskyldig på den punkten.

Twittraren @ettpunktnoll’s nu två år gamla bloggpost ”Hur man bråkar på Twitter” kan tjäna som både comic relief och sedelärande exempel. På min fråga om vad som retar mest i onlinediskussioner svarade han: ”Det som innefattas av Fas 2”:

”Det som kännetecknar just den andra fasen är att de flesta tweets är i frågeform, och då helst med en lite passivt aggressiv underton. Oftast besvaras inte frågorna utan möts bara med ytterligare frågor, som även de är strösslade med skönt sarkastiska tonlägen /…/ Nyckelorden i den här fasen är just passiv aggressivitet, sarkasm och ironi. Det gäller att förlöjliga sin tjafspartner så mycket som möjligt”

Exakt vad det egentligen är som gör att folk tenderar att kommunicera på ett helt annat sätt på nätet – ofta på ett mycket mer aggressivt och oförskämt sätt  än i den fysiska verkligheten afk – kan vi nog bara spekulera om. Och det kan förstås finnas många orsaker. Möjligen är vi fortfarande ovana vid den digitala världen och ser den som något annat än den fysiska? Möjligen har våra hjärnor svårt att överföra invanda, fysiska uppförandekoder som artighet, respekt och allmänt hyfs till digitala, mer abstrakta miljöer?

Många brukar avfärda Twitter som diskussionsplattform på grund av teckenbegränsningen, eftersom de inte tycker att det går att prata till punkt på 140 tecken. Jag tror inte att formatet är hela problemet. För det härjas exempelvis minst lika mycket i privata mejlkonversationer eller i Facebooktrådar som inte kommer nån vart i ämnet utan urartar i totalt kaos trots väggar av text.
   Något som absolut spelar in tror jag dock är hur många som är inblandade i konversationen, och hur överblickbar trådstrukturen är. I vissa forum är det exempelvis svårare än i andra att se vad som tidigare skrivits – och därmed redan är sagt – i diskussionen.

Anonymitet kan vara en anledning till den högre graden av oförskämdhet online än afk, det vill säga både att man inte känner den man kommunicerar med och därmed inte känner samma respekt för varann eller bryr sig om ifall de blir sårade, men också bristen på ögonkontakt kan spela in. Många drar sig för att kalla en person för idiot ansikte mot ansikte men även avsaknaden av kroppsspråkets signaler, som kan förmildra något som skulle kunna uppfattas som en provokation i skriven text eller ett annat sammanhang, kan vara en bov i dramat.

Men nu kanske det är dags att sluta gnälla över det hemska debattklimatet online och istället börja jobba aktivt för att det ska bli bättre? Som journalister kan vi idag inte undvika publikdialog, av flera anledningar, så utvägen att helt strunta i dialogen är liksom inte ett alternativ. Men vi kanske kan bidra till att dialogen blir bättre?

I kapitlet Dialog i Sveriges Radios sociala medier-handbok för journalister (s 35 ff) , som just nu ombearbetas för en ny upplaga, står :

Kortfattat kan man säga att all bra dialog bygger på tre punkter:

  • En journalistisk idé

  • En tydlig vinkel

  • Redaktionell närvaro

I handboken poängteras just också att ”kommunikation på nätet fungerar precis som våra andra vardagliga kontakter, samtalet i ett fikarum, de första trevande minuterna med någon man träffar för första gången” och därmed är det viktigt att tänka på vilket tonfall man använder och vilken roll man tar i diskussionen. I handboken talas också om att vi journalister upprättar ett ”kontrakt med publiken”, det vill säga outtalade överenskommelser om förväntningar, tonfall respekt etc. Om vi regelbundet har en god dialog så fungerar detta kontrakt sannolikt bättre och är ett gott stöd för samtalet. Alla som deltar vet hur det brukar vara och känner sig förhoppningsvis tryggare ju mer de diskuterar.

Åt den som inte är journalist men skriver något annat som drar igång en diskussion, alternativt ger sig in i en diskussion som någon annan startat, skulle ovanstående punkter kunna översättas ungefär så här:

  • Tänk igenom syftet med det du skrev och varför du deltar i diskussionen

  • Var tydlig med ditt budskap och din ståndpunkt

  • Läs kommentarer och frågor noga, besvara dem och håll koll på tråden

Beträffande det så kallade "kontraktet med publiken" vi pratar om på Sveriges Radio så kan det sägas motsvara ungefär bra ”track record”, det vill säga att de som har en god samtalshistorik har outtalade överenskommelser och känner till varandras positioner, vilket i bästa fall underlättar vidare diskussion. Exempelvis kan ens twitterhistorik  – på gott och ont ska tilläggas – spela in i vad någon har för bild av en och förväntar sig av en i kommande samtal.

Utifrån min diskussion om detta ämne på Twitter, och utifrån egna erfarenheter av diskussionstrådar i olika forum, är jag smärtsamt medveten om att det här absolut inte är enkelt, samt att det finns återkommande utryck och diskussionsbeteenden som särskilt irriterar och provocerar. Dessa skiljer sig lite beroende på sammanhang, men helt klart är alla former av personpåhopp i regel dåliga.

I Sveriges Radios kommentarsfältsregler informerar vi om att personpåhopp är förbjudna och moderator kan alltså ta bort sånt om det dyker upp. Men det går ju inte i exempelvis en Twittertråd och det är inte säkert att det ens går att bemöta ett påhopp utan att tråden ska barka iväg ännu värre. Men man kan ju försöka. Och framförallt undvika att göra påhopp själv samt undvika att tillskriva sina meningsmotståndare egenskaper och åsikter.
   Det är även viktigt att påminna sig om att ord kan feltolkas och låta hårdare i skrift än i tal och på nätet möts människor med olika förmåga att väga sina ord och olika grader av insikt om att uttryck – och inte minst humor eller ironi – lätt kan misstolkas.

En god idé kan också vara att identifiera vilka ord, uttryck, argument eller diskussionsgrepp som mer än andra får människor att se rött och gå i autoförsvar. Det kan alltså vara smart att tänka sig för innan man använder dylika.
   Min helt ovetenskapliga rundfrågning på Twitter vittnade som av en händelse (eftersom jag befinner mig i medieklustret på Twitter) om att ord som troll, rasist, fascist, kulturmarxist och pk-maffia är några vanliga tillmälen som får många att se rött. Och de som inte blir provocerade av att bli kallad något av detta kanske bara dömer dem som slentriananvänder dessa ord som helt oväsentliga att diskutera med. Oavsett så har diskussionen havererat. Var syftet att förstöra diskussionen? Ok, grattis. Var beredd på att den andre bara kommer att tänka att du är en idiot.

Jag har själv tänkt ”jävla idiot” många gånger, både på grund av människors åsikter och hur de för fram dem, men försöker verkligen behärska mig och undvika att skriva ut det, för jag vet att det inte kommer att gynna diskussionen.
   Därmed inte sagt att man för sig själv inte kan identifiera en kommentator som ”troll”  eller ”konspirationsteoretiker” eller ”rasist”. Det kan ibland underlätta om man sorterar bort alla som inte håller sig till diskussionsämnet, uppför sig oseriöst, provocerar medvetet, alternativt på annat vis bryter mot ens uttalade eller outtalade regler om vad som gäller för god diskussion. Men att skrika tillmälen efter någon har nog aldrig lugnat ner en diskusson. Snarare tvärtom. Det bästa är att avsluta diskussioner som gått överstyr och inte leder någonstans.

Här är en samling tips jag hittat för lyckade konversationer – som gäller både online och offline – och kan låta lite klyschiga – och har sagts tidigare av många – men ändå är värda att nämna för den som verkligen skulle vilja bidra till bättre diskussionsklimat. Och ni som inte vill diskutera på ett städat och konstruktivt vis, er kan jag tyvärr inte hjälpa. Men läs gärna tipsen även ni. Kanske blir det lättare att förstå om ni inte får svar eller gehör för era provokationer här på Medieormen framöver.

  • Att konversera online är som att konversera offline – samma sociala regler gäller
  • Goda samtalspartners lyssnar mer än de talar så lyssna / läs noga vad andra skriver
  • Försök att identifiera vem du pratar med och anpassa tilltalet därefter
  • Tänk innan du skriver och ha inte för bråttom. De snabbt utslängda kommentarerna bidrar oftare till problem än de genomtänkta som någon tagit tid på sig att formulera.
  • Svara på själva frågan – inte på något som inte står i frågan. Och undvik att besvara en fråga med en fråga (Se igen ”Hur man bråkar på Twitter”)
  • Håll dig till ämnet och driv det framåt utan att försöka byta ämne mot övriga deltagares vilja
  • Tänk igenom syftet med diskussionen. Man kan behöva påminna sig flera gånger om varför man fortsätter att skriva inlägg.
  • Är huvudsyftet att vinna till varje pris och trycka till motståndaren? Vad vinner man och vem bestämmer vem som har vunnit? Människor har olika åsikter och vissa kommer aldrig att vinna över andra. Men det kan gå att diskutera sakfrågor ändå och fördjupa sin motståndares kunskaper och perspektiv i ämnet om man har detta i åtanke och gör det med stil.
  • Flera inlägg med exakt samma budskap ökar sällan chanserna att vinna en debatt utan kan tvärtom uppfattas som spam eller trollning
  • Var artig och respektfull. Tacka för hjälp, feedback, bra information, konstruktiv input etc.
  • Erkänn gärna om du har fel eller gör en miss, be om ursäkt när det är på sin plats. Det uppskattas ofta (Lästips: reddittråden ”Why does nobody ever admit they are wrong?” )
  • Tänk på ditt tonfall
  • Se upp med ironi och sarkasm
  • Ord betyder saker. Välj ord med omsorg och gärna utifrån deras mest vedertagna betydelse. Förklara ovanliga ord eller uttryck vänligt vid behov, kanske med länk, men skriv inte folk på näsan eftersom även det kan råka provocera.
  • Skapa inte halmgubbar/halmdockor 
  • Anklaga inte andra för att skapa halmgubbar om de inte verkligen gör detta
  • Tillskriv inte din meningsmotståndare åsikter, citat eller egenskaper – sånt är ofta både provocerande och överflödigt, eftersom åsikterna framgår av vad var och en skriver i sina inlägg.
  • Ange källor till påståenden och fakta, länka gärna och välj erkänt trovärdiga källor om du vill övertyga många om din tes.
  • Felcitera inte Voltaire, eller någon annan heller för den delen. Många citat går att googla.
  • Kredda den som kreddas bör
  • Svara alltid på direkta frågor om de är relevanta. Uteblivna svar kan tolkas som oförskämdhet eller härskarteknik. Förklara i tråden om du inte kan svara pga tex tidsbrist.
  • Använd inte härskartekniker Förminskning som att kalla någon "lilla gumman" är ett typiskt rött skynke för många kvinnor.
  • Anklaga inte andra för att använda härskartekniker om de inte verkligen gör detta
  • VAR FÖRSIKTIG MED VERSALER OCH FLERA SKILJETECKEN I RAD FÖR DET SER SKRIKIGT UT !!!
  • Använd smajlys efter omdöme, alla har inte samma relation till glada gubbar och i vissa sammanhang ger den glada gubben omvänd effekt.
  • Googla och länka de fakta som du anger som fakta – fritt återgivna fakta utan källhänvisningar accepteras sällan av dem som vill diskutera seriöst
  • Se upp med Godwins lag

Här finns en bra artikel om konsten att konversera med ännu fler tips

Här kan du lyssna på Medieormens podd med Malin Dahlberg, SVT Opinion, om dialog i kommentarsfält

Interhacktives har en artikel om konsten att kommentera: "How to comment online (withour being a jerk)"

Vad bör ingå i fortsättningskursen och hur gör jag för att få svart bälte i digital dialog?

Bidra gärna i kommentarsfältet med dina egna tips, tankar och exempel på uttryck/grepp som du önskar att du slapp stöta på i onlinediskussioner. Obs att jag kommer att moderera detta kommentarsfält extra hårt , eftersom internetlogiken säger att några kommer att anse att det är öppet mål att trolla en diskussion om diskuterandets konst. Det är det inte. Kärlek och respekt och konstruktiva inlägg tack.

Cecilia Djurberg
redaktör Medieormen
twitter.com/ceciliadjurberg

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".