Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
DEBATT/REPLIK

Behrang Kianzad: Idag råder inget hot mot nazisters yttrandefrihet

Publicerat torsdag 12 februari 2015 kl 17.21
Behrang Kianzad
Behrang Kianzad

Nils Funcke skrev 15 januari på Medieormen, apropå politikers värnande om yttrandefriheten efter attackerna i Paris: "Minns historien när makthavare pratar yttrandefrihet"
   Behrang Kianzad tycker att Nils Funcke missar att diskutera aspekterna som handlar om varför vissa juridiska gränsdragningar finns i yttrandefriheten, som exempelvis lagen om hets mot folkgrupp, och att självcensuren hos medier och journalister som hotas till tystnad för att de skriver om laddade ämnen som rasism och integration idag är ett större problem för demokratin än statlig censur.

Nils Funcke har i ett inlägg på Medieormen ondgjort sig över politisk påverkan till men för yttrandefriheten och menar att ”den universella tron på yttrandefriheten vacklar i stunder av allvar”.

För det första ska det upplysas att det inte finns något som heter universell tro på yttrandefrihet, vilket bevisas genom olika länders olika regleringar kring institutet yttrandefrihet, som ytterst är en juridisk gränsdragningsfråga.
   Söker man stöd för yttrandefrihet som universell norm hos till exempel FN och EU:s konventioner, så är artikel 19 i Deklarationen om de mänskliga rättigheterna den artikel som blir aktuell, vilken motsvaras av artikel 10 i Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.

Nils Funcke verkar dock ha läst slarvigt, och missat den andra paragrafen i samma artikel från den europeiska konventionen, som för tydlighetens skull citeras här i sin helhet:

”Eftersom utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, får det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott, till skydd för hälsa eller moral, till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter, för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet.”

Nils Funcke ignorerar därmed vissa juridiska grundprinciper rörande yttrandefrihet. Till exempel att yttrandefriheten aldrig har varit absolut, utan alltid inskränkt. Med lagens makt. Därför har vi förtalslagstiftning. Därför har vi lagstiftning om hets mot folkgrupp, som kom till efter andra världskriget. Anledningen därtill var att Europa hade blivit smärtsamt varse om vilka konsekvenser hets mot minoriteter kan få på kort och lång sikt.

Därför var man överens om att de plumpa och fördomsfulla samtal som kanske förekommer vid de köksbord som Göran Hägglund brukar hänvisa till just borde stanna vid de köksborden och inte ges något officiellt godkännande. På väldigt goda grunder, som Nils Funcke gör bäst att studera genom att läsa in sig på förarbeten till just lagstiftningen om hets mot folkgrupp. Något som borde ha skett i samband med hans arbete som sekreterare i den statliga Yttrandefrihetsutredningen.
   Det häpnadsväckande med Nils Funckes skriverier, såväl här som annorstädes där han allt som oftast menat att även de absolut värsta hatarna, hetsarna och demagogerna bör åtnjuta någon typ av officiellt sanktionerad yttrandefrihet, är att han verkar totalt ignorera den digitala kontext vi lever i idag, trots att utredningens syfte var just att få fram en yttrandefrihetslagstiftning som är teknikoberoende.

Som verksam journalist som ägnat sig åt mediekritik och migrationsdebatt under många år så är det ytterst tydligt hur såväl tonen i debatten försämrats i rask takt de senaste åren. Det vore intressant om Nils Funcke bytte en dag i sitt liv mot mitt, så får vi se om han framhärdar vidare att förtalare, näthatare och andra mindre seriösa aktörer bör hetsa fritt vidare. Han bör meditera över vilka konsekvenser det har fått för de svenska mediehusen, som att man ogärna rapporterar om rasism, främlingsfientlighet, migration och liknande teman, som får trollen att vittra blod.

Nils Funcke ignorerar därmed ett otroligt viktigt faktum. Idag råder inget hot mot rasisters och nazisters yttrandefrihet, utan snarare tvärtom. Lagen som vi har som bör användas för att begränsa dessa hatiska uttryck i den allmänna sakliga debatten, används inte, i strid med våra förpliktelser mot såväl FN som utstakade i den europeiska konventionen. Det finns mängder med juridiska argument för att rasistiska och nazistiska organisationer ska förbjudas med hänsyn till bestämmelser i Regeringsformen, till exempel. 
    Det finns även en intensiv och pågående juridisk diskussion om gränserna för vad som anses vara allmän och saklig debatt, förtal och förföljelse på internet, och när och hur man ska beivra lagbrott. HD och JK har valt en abnormt tillåtande linje enligt vissa, däribland undertecknad, och Polisens skyldigheter till att verka mot näthat utreds i detta nu.

Jag kan förstå, och hålla med, Nils Funckes ståndpunkter rörande statlig censur och slippery slope etc. Däremot ger han ett ypperligt exempel på oförmågan att ha två tankar i huvudet samtidigt. För det första var Muhammedkarikatyrerna publicerade i Danmark, inte i Saudiarabien. Funcke bör meditera över betydelse, kontext, och aktörskap. För det andra, så går det utmärkt att fördöma alla typer av brott mot mänskliga rättigheter, såväl mord, som hets mot folkgrupp, något som blir endemiskt i den västliga diskursen när man just inte kan hålla två tankar i huvudet samtidigt.

SD-kuriren må vara grundlagsskyddad, samma med hatsajten Avpixlat för den delen, men det pågår en livlig diskussion om huruvida dessa bör omfattas av grundlagen. En generös yttrandefrihet bygger på att aktörer också vet hut och gränser för denna vidlyftiga frihet.
   Vidare så verkar Nils Funcke helt ignorera vad dessa marodörer själva anser om sina meningsmotståndares rätt till samma yttrandefrihet som de själva oavkortat skall åtnjuta. Detta var ett samtalsämne för några år sedan, rörande fördelning av kulturbidrag till tidskrifter och att vissa tidskrifter skulle då anses inte försvara demokratin, och därmed inte heller bli föremål för bidrag. Också en dimension som ignoreras i Funckes text, trots dess hederliga ansats.

Nils Funcke skriver ”Anders Fogh Rasmussen stod upp för yttrandefriheten efter Jyllands-Postens publicering av tolv Muhammedkarikatyrer 2005”, medan Anders Fogh Rasmussen i själva verket vägrade att träffa ledare för muslimska länder och råd som begärde ett möte långt innan några oroligheter hade inträffat. En arrogans som av de flesta bedömare sågs som yttersta gnistan för de oroligheter som följde sedan.

Vad vi bör prata om idag är inte statens eventuella censur av de oönskade, utan hur enskilda förtalare, hetsare och näthatare riskerar att skrämma en hel yrkeskår till tystnad i viktiga frågor. Om detta ser jag fram emot att läsa fler texter av Nils Funcke. 

Behrang Kianzad
frilansskribent

twitter.com/BehKian 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Användarkommentarer

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".