Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
DEBATT

Behrang Kianzad: Publicister har ett ansvar för att kolla källor och fakta

Uppdaterat tisdag 10 februari 2015 kl 09.34
Publicerat måndag 9 februari 2015 kl 17.44
Behrang Kianzad
Behrang Kianzad

I december skrev Behrang Kianzad ett inlägg på Medieormen med rubriken "Vems sanning styr debatten?" där han bland annat kritiserar faktagranskningen i debattartiklar på tema migration- och asylpolitik som publicerats på DN Debatt och SvD Brännpunkt.
   Nu har slutligen såväl SvD som DN svarat och även Stefan Schubert på bloggen DN Debatt-betyg har lagt sig i debatten om debatterandet. Nu skriver Behrang Kianzad sin slutreplik här på Medieormen.

Carina Stensson, debattredaktör på SvD, och Nils Öhman, debattredaktör på DN, har antingen inte förstått, eller i vart fall låtsas de inte förstå, den grundläggande kritik som riktas mot osannfärdiga och direkt lögnaktiga artiklar publicerats på deras respektive debattsidor. Det är extra beklagligt eftersom just dessa sidor har pretentionen att vara Sveriges mest upplysta debattarenor. 
   Stefan Schubert, postdoc i filosofi vid London School of Economics har i några klargörande inlägg på sin blogg metodiskt blottat den logiska härdsmältan hos de argument som framförs av Carina Stensson och Nils Öhman till försvar för publicering av uppenbart ogrundade artiklar. Därför finner jag det överflödigt att återigen peka på bristerna i argumentationen och hänvisar till nämnda blogginlägg.

Istället passar jag på att kommentera en del absurditeter i de svar jag fått från respektive redaktör:
   Carina Stensson menar i princip att Svenska Dagbladet ”litar på sina läsare”  och därför tar upp artiklar som inte borde ha sett dagens ljus ens i första taget, och inte heller tänker komplettera dessa texter med en regelrätt digital rättelse (det är ju bara 2015 i år, kanske runt 2020 har Svenska Dagbladet kommit ikapp The Guardian, New York Times och andra som har det som standard). Vidare menar hon att undertecknad inte valde att gå i polemik utöver mailkonversationen, vilket är helt korrekt.

Anledningen till att jag inte fann det av intresse av att replikera Ørjasæter var dels att en replik om de inkorrekta sakuppgifterna redan fanns, och dels att den serie som Svenska Dagbladet publicerade på tema ”invandring” inte hade en enda skribent med annan etnisk bakgrund. Carina Stenssons förklaring till detta var att skribenter med annan etnisk bakgrund hellre ville skriva om saker som rör utlandet till, och att SvD Brännpunkt minsann är den sida där flest debattörer med annan etnisk bakgrund kommit till tals. Båda dessa uppgifter är helt gripna ur luften. Man har tydligen ett relativt avslappnat förhållande till konceptet sanning på Svenska Dagbladet.

Redan för fyra år sedan kontaktade jag Carina Stensson till följd av en annan lika insinuant som förljugen artikel skriven av Gunnar Sandelin. Artikeln var en kopia på en lika miserabel och ohederlig drapa hos DN Debatt bara något år tidigare. Trots att Sandelin kritiserades för de uppenbara felräkningar och felsluten, så kunde han återigen komma till tals på en helsida, denna gång på Svenska Dagbladet, och kritiken lät inte heller vänta på sig. Carina Stensson valde att ej publicera min sakliga replik då, därför fann jag inte det nödvändigt att slösa min tid ytterligare denna gång.

Särskilt när Carina Stensson skriver ”Andra som hörde av sig var positiva till texten och tyckte att Ørjasæter hade rätt i att det finns ett tabu i Sverige att diskutera kostnader för invandring” så är jag otroligt glad att ej ha legitimerat rasistiska lögner av det slaget genom min medverkan. Påstår man att det är tabu att diskutera invandringens kostnader i Sverige lever man antingen i en grotta eller så borde man göra det. Jag har själv nyligen skrivit en artikel på detta tema som blev tidningen Ordfronts mest lästa och delade genom tiderna och som avslöjar just myterna om ”invandringens kostnader” och kritiserar undermåliga artiklar på detta tema publicerade på just SvD Brännpunkt och DN Debatt.

Båda Sandelin-artiklarna ligger ännu kvar och driver mängder av klick än idag till respektive publikation, och citeras av ”invandringskritiker” som något slags bevis på att deras hjärnspöken faktiskt stämmer. Apropå den paranoida vanföreställningen att ”debatten är tystad” hänvisas till Oisín Cantwells artikel i Aftonbladet 5 februari.
   Påståendet att ”vi litar på våra läsare” är inget annat än illa dold undanflykt för att man älskar de klick som dessa artiklar genererar, trots att de visat sig lögnaktiga. Men med tanke på att artiklar som dessa ibland återfinns som källor på exempelvis Wikipedia, så är det svårt att förstå hur man som debattredaktör med någon heder i behåll kan glida undan det publicistiska ansvar man har, och inte ens finner en digital rättelse nödvändig. Arrogansen är närmast komisk.

Ytterligare komik skapas när Nils Öhman i sitt blogginlägg refererar till att det kan finnas publicistisk relevans när ”debattören väljer att använda ett starkt värdeord för att beteckna en motståndare i debatten, trots att konsensus i forskarvärlden är att ordet inte är korrekt”.
   Vad Nils Öhman menar med skrivningen är alltså Stefan Löfvens referens till Sverigedemokraterna som nyfascistiskt. Nils Öhman å sin sida refererar till en påstådd "konsensus i forskarvärlden" som skulle motbevisa att Sverigedemokraterna ska kallas för just ett nyfascistiskt parti, utan att redogöra närmare för referensen.

Närmast tillhands ligger det att anta att han därmed menar en artikel publicerad av Forskning & framsteg, som först bar rubriken "Forskarna eniga - SD är inte fascister". Pinsamt dock att nästan inga av dessa halvdussin forskare hade forskat på just fascism. Efter hård kritik mot urval, omfång och rubriksättning så har Forskning & framsteg-artikeln uppdaterats. Av numera nio tillfrågade forskare anser tre att SD visst är fascistiskt. En är mer nyanserade än nekande i sitt svar.
   Ändå hänvisar DN Debatts redaktör till en påstådd konsensus inom forskarvärlden att Sverigedemokraterna inte skulle kategoriseras som nyfascistiskt, trots att det mesta pekar i motsatt riktning.

Kvar står jag nu, trots svaren från DN Debatt och SvD Brännpunkt, med mina frågor och undrar fortsatt vilket ansvar dessa debattredaktioner egentligen tar för att:

  • kontrollera de källor och fakta som ligger till grund för de argument som publiceras?
  • redovisa vilka källor som ligger till grund för artiklar så att läsarna själva kan bilda sig en uppfattning om debattörens tolkningar och slutsatser är rimliga? 
  • tydligt rätta i artiklar som bevisas innehålla faktafel så att inte desinformation sprids?

Oavsett om man vill erkänna det eller ej, så har man som publicist ett ansvar för det man publicerar, om nu är en nyhetsartikel eller debattartikel. Visst är det intressant att publicera en artikel som är uppenbart ogrundad i vissa fall, men det får då gärna tillhöra undantagen, inte regeln. Särskilt som det är medborgare som inte heter och ser ut som Carina Stenson och Nils Öhman som ytterst drabbas av de minst sagt tveksamma alster som regelmässigt ser dagens ljus på dessa debattsidor.

Behrang Kianzad
frilansskribent

twitter.com/BehKian 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Användarkommentarer

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".