Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
DEBATT

Maria Wiman: Mina elever har blivit hårdhudade

Publicerat fredag 13 maj 2016 kl 11.35
Maria Wiman är svenska och so-lärare i Huddinge kommun
Maria Wiman är svenska och so-lärare i Huddinge kommun. Foto: Maria Wiman

En tänkvärd krönika dök upp i Medieormens flöde, med rubriken ”Jag ville skriva om något viktigt här.” Artikelförfattaren är en sjätteklassare och krönikan handlar om att han inte har något att skriva om, men gör det ändå. Den går att läsa som ett träffande inlägg om vår mediesamtid, och började snurra friskt i sociala medier. Där den snabbt blev ifrågasatt – av en vuxen journalist. Det visade sig att det inte var första gången vuxna hoppat på saker som tolvåringen och hans klasskamrater skrivit.
   Medieormen bad deras lärare, Maria Wiman, berätta om hur hon och klassen hanterar att deras värdegrundsarbete kolliderar med ett hårt nätklimat.

Det är en ynnest att arbeta som lärare. Jag är med och formar framtiden. Jag har ett uppdrag att fostra framtidens medborgare. Jag får chansen att påverka unga människor varje dag. Hela min verksamhet, allt jag gör i klassrummet, sker med läroplanens värdegrund i bakhuvudet. Kanske är det mitt viktigaste arbete som pedagog att förankra just värdegrunden. Den kan på många sätt förefalla självklar i en demokrati. Där står saker som att man ska respektera andra människors egenvärde och ta avstånd från att människor utsätts för förtryck och kränkande behandling. Där står saker som att vi ska lära oss att handla med våra medmänniskors bästa för ögonen.

Detta tränar vi på med våra elever. Vi diskuterar, rollspelar, tittar på film och lär oss att reda ut konflikter lugnt. Jag tror att varenda lärare kan vittna om att detta är ett tidsödande men absolut nödvändigt arbete. Det är centralt och icke förhandlingsbart. Det är diskussioner som vi hela tiden måste ha levande och närvarande i våra klassrum.
   Jag arbetar i 6B i Huddinge. I min klass arbetar vi värdeskapande. Vi vill att det vi gör i klassrummet också ska skapa värde utanför klassrummet. Och vi har påverkat massor på många plan.

Kanske har ni hört om hur vi fick Utbildningsradion att ändra sitt beslut att lägga ner sin utbildningsserie Geografens testamente? Det var en ett år lång kamp där vi fick med oss över 700 skolor över hela Sverige på vår sida. Vi har skrivit en tidning som vi har sålt och på detta sätt fått ihop över 17 000 till Röda korset. Vi skriver krönikor i lokaltidningen.
   Mycket av det vi gör i skolan är viktigt på riktigt.

Inom klassrummets fyra väggar är tillvaron ganska trygg. Där har vi järnkoll på värdegrunden. Vi är noga med att visa respekt för varandra. Vi har pratat mycket om skillnaden mellan att kritisera sak och person. Vi vet att det är bra att vara källkritisk, det är viktigt, rent av en av grundpelarna i en demokrati. Men om man vill skapa värde för andra ligger det liksom inbyggt i företeelsen att man också vågar sig utanför klassrummets skyddade tillvaro. Och det är där det visar sig bli problem. För den värdegrund som vi stöter och blöter i klassrummet ska plötsligt möta en verklighet som inte alltid överensstämmer med vår.

Eleverna skriver en text. De skriver och skriver om. Jag är naturligtvis närvarande. Jag ger feedback, bollar idéer, driver texterna framåt. Sedan släpper eleverna texten fri. De tar i från tårna för de vet att texten kommer att nå ut. Alldeles nyligen handlade det om Ida och Ingemar, båda tolv år, som skrev en text om skolan på en blogg och lovorden var många. Men som en boxning i magen på oss i 6B, som vet allt om värdegrunden, kom illasinnade kommentarer från en vuxenvärld som vi inte tidigare stött på.

Tror man att två 12-åringar skrivit inlägget så är man oförlåtligt dum.”

”Blir faktiskt deprimerad av detta. Stackars barn. Att indoktrineras till att rabbla upp en vokabulär som reflekterar vuxenvärldens svek”

”Det är fan tragiskt. När man tänker efter. Att använda barn så.”

Diskussionerna på Twitter och Facebook gick varma. De som uttalade sig ovan var lärare och skolledare. Jag fick komma tillbaka till klassrummet och bemöta elevernas tankar om en vuxenvärld som misstror dem, som kritiserar person och inte sak, som inte undersöker källans trovärdighet innan de bildar sig en uppfattning. Värdegrunden, själva hjärtefrågan i vår klass, fick sig en obehaglig törn. En elev räckte upp handen: ”Vi som är 12 år vet hur man ska bete sig på sociala medier, hur kommer det sig att vuxna inte har någon koll?”

Häromdagen publicerade min elev Ludwig en krönika i vår lokaltidning. Det tog inte många minuter innan första reaktionen kom. ”Krönikan känns lite fejk” och ”han har nog fått ”lite” hjälp”.
   Och tack och lov är inte detta representativt för vuxenvärlden i sociala medier. Låt vara att det är några få, en promille av alla på Twitter, men ändå. Ändå. Vad spelar allt prat om värdegrund, alla filmer vi har sett, alla lektioner i konstruktiva källkritiska förhållningssätt för roll om det finns en vuxenvärld som profiterar på att trycka ner andra? Vi måste tala om detta.

Vi måste tala om att det finns ett klimat i sociala medier där vuxna människor gör poänger av att svärta ner och smutskasta. Det har vuxit fram en kultur där det ligger ett slags märklig status i att göra sig rolig på andras bekostnad. Och ingen är fredad. Inte ens en tolvåring som har sett fram emot att se sin text i tryck.
   Men, som sagt, ett av mina viktigaste uppdrag som lärare är att diskutera och förankra läroplanens värdegrund. Vi har diskuterat mycket i min klass och eleverna ser på detta ur dess mest kloka synvinkel. De har konstaterat att om man är slätstruken och följer normen får man inga påhopp. Men vågar man sticka ut näsan och förändra så skapas känslor åt alla håll och det finns vissa vuxna som inte riktigt kan hantera dessa känslor.

Det finns vissa vuxna som behöver extralektioner i hur man beter sig mot andra människor. De kan helt enkelt inte sin värdegrund. Min elev Daniel skrev följande till mig på Facebook: ”Haters are your confirmation that you are doing something right”.
   Det har varit bra diskussioner. Viktiga. Mina elever har blivit mer hårdhudade. Men jag som lärare har lämnats med en liten värkande klump i magen som inte riktigt vill försvinna.

Vad är poängen med att lägga så otroligt mycket tid på att skapa goda, rättrådiga, schyssta samhällsmedborgare när det finns så högljudda representanter från vuxenvärlden som helt ger fan i att respektera sina medmänniskors egenvärde?

Läs Ludwigs eget svar på kritiken: "Ni kanske är såna som tror att barn är dumma i huvudet?"

Här är fler exempel på när mina elever har tvingats försvara sig mot en oförstående vuxenvärld med hyfsat trist ton:

Debatt mot Filip o Fredrik

Ifrågasatta i Metro

Debattartikel i Horisonten

 

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Användarkommentarer

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".