Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
KRÖNIKA

Last night in Stockholm - Malin Crona om när larmet går i en tid av desinformation

Publicerat måndag 10 juli kl 14.09
Signalsystemet kallat "Hesa Fredrik" ska varna medborgarna för olyckor, allvarliga händelser, störningar i viktiga samhällsfunktioner och krishantering i samband med extra ordinära händelser. Signalhornet på bilden finns i Göteborg.
Signalsystemet kallat "Hesa Fredrik" ska varna medborgarna för olyckor, allvarliga händelser, störningar i viktiga samhällsfunktioner och krishantering i samband med extra ordinära händelser. Signalhornet på bilden finns i Göteborg. Foto: DANIEL ZDOLSEK / TT

What happened last night in Sweden? Söndag den 9 juli 2017 strax efter klockan 22 lät ett välbekant ljud över hela Stockholm som gjorde många rädda: larmsignalen "Hesa Fredrik".  
   Frilansjournalisten Malin Crona reflekterar över hur ett falsklarm kom att larma om vikten av trovärdig journalistik i tider av desinformation och "fake news" efter en Almedalenvecka där just detta hört till de stora diskussionsämnena.

Krönika: Detta är en personlig betraktelse. Åsikter som uttrycks är krönikörens egna.

Ljudet som skrämde många Stockholmare på söndagkvällen kom från larmsignalen ”Hesa Fredrik”, som normalt testas första helgfria måndagen varje kvartal klockan 15.00 för att kontrollera att krisberedskapssystemet fungerar vid behov av så kallat VMA - Viktigt Meddelande till Allmänheten. Men nu var det inte måndagseftermiddag.
   Jag, och många med mig, gjorde som vi lärt oss. Stängde fönstren. Slog på radion. Där gick Sommar i P1 just igång. Ingenting på P4 Radio Stockholm heller. Jag gick in på Sverigesradio.se och SVT.se. Ingenting.

Så jag gick till min primära källa i breaking news-läge. Twitter. Där flödade det redan av oroliga frågor och kommentarer.
    Eftersom Twitterflödet redan hade meddelat att så väl MSB.se och SOS Alarms hemsida låg nere och att det inte gick att komma fram till polisen på telefon hoppade jag över de stegen.

Jag kollade Facebook. Där gav algoritmerna mig en blandning av ett dygn gamla semesteruppdateringar. Kollade twitter igen. Och då, plötsligt, några minuter efter att signalen gått hittade jag en DN-artikel av Clas Svahn som meddelade att larmsignalen var ett falsklarm. Jag delade vidare DN-artikeln till så många jag kunde, för många i mitt flöde var oroliga.
   Jag tog en paus i nyhetsbevakningen för att trösta en orolig tonåring som ringde hem och var så rädd att han knappt kunde andas. Jag svarade på frågor från grannar som undrade vad som egentligen hände.

Minuterna gick, men fortfarande ingenting på SVT.se, eller Sverigesradio.se.
    Jag delade DN-artikeln på Facebook, bara för att bli uppmärksammad på att den hamnat bakom betalvägg, på samma sätt som artikeln om attentatet i Stockholm den 7 april också gjorde det. Fick svar från Martin Jönsson på DN som menade att artiklarna aldrig varit låsta och att han inte kunde förklara varför jag, och många med mig, visade det sig, (länk till Emanuel Karlsten), fick upp betalväggen.

Twitterskojarna var snabbt ute. Någon testar systemet ytterligare genom att skämttwittra att DN:s artikel ligger på en rysk DNS-server. Han tvingas korrigera sig när han märker att det skapar oro och nu är tweeten borttagen.
   Men det borde väcka tankar hos oss kritiska journalister. Jag vet att jag kan lita på Clas Svahn. Men hur vet jag att Clas verkligen är Clas?

Krisinformation på Twitter har ett verifierat konto. Men det har varken SOS Alarm, som Krisinformation twittrade vidare, eller MSB. Detta noteras av läsarna. Som kanske lärt sig att inte lita på någon. Kanske inte ens verifierade twitterkonton, som ju faktiskt även de kan vara hackade.
    Det var till Twitter jag själv sökte mig för att få information, Twitter låg aldrig nere och till skillnad från Facebooks algoritmer serverades jag det senaste först.

Samtidigt är det på sociala medier så väl konspirationsteorier som desinformation sprids snabbast och i ett läge som i går blev det extra svårt att veta vem vi kunde lita på. Tänk om allt vi såg blev hackat samtidigt?

Det vi kan konstatera om Last night in Stockholm var att allt havererade. När någonting verkligen händer har vi rutiner. Både Sveriges Radio och SVT får information från ledningscentralen innan ett larm går ut och är beredda att snabbt uppdatera sajter och bryta sändningar.
   Men vi har ingen beredskap för när ingenting har hänt. Men alla tror det. Och det skapar panik.

Det här händer samma dag som hundratals journalister med mig just kommit hem från Gotland och Almedalsveckan där vi i år har diskuterat – just det – fake news och vem man kan lita på i en tid av desinformation. På Sveriges Radios seminarium med rubriken: Mind the gap – how to obtain audience trust in a shifting media landscape gav Craig Silverman från Buzzfeed en skrämmande, heltäckande och tydlig överblick över hur "fake news" blivit en global industri som spelar på människors rädslor, fördomar och särskilt drar nytta av högerströmningar. Den ukrainsk-brittiske journalisten Peter Pomerantsev, som deltog i samma seminarium berättade att det inte är konstigt att just Sverige blivit fotbollsplan för högerextrema krafter. Han pratade om hur Sverige just nu utomlands med hjälp av falska nyheter utmålas som utopin som gått sönder för att vi tagit emot för många flyktingar.

I det här ljuset blir det också tydligt att uttalandet från USA:s president, Donald Trump, som gärna spelar på samma rädslor och krafter, om ”What happened last night in Sweden” inte var något slumpmässigt utspel, utan bottnar i en strategisk, lukrativ kampanj, där de trollfabriker i Makedonien som Måns Mosesson avslöjade i DN, bara är en av många pusselbitar. Pusselbitar vi enligt Craig Silverman måste granska ännu mer och också tydligare berätta för publiken vem som tjänar pengar på att de blir desinformerade.

Tillbaka till vad som hände igår kväll i Stockholm. Nej, ingenting hände. Men tusentals människor blev oroliga, rädda och panik kan i sig skapa farliga situationer. Medborgarna har lärt sig sin läxa och sökte sig dit där de trodde de skulle få information. Det är bra. Det visar på att vi har ett samhälle där vi lyckats bygga förtroende för det vi skapat gemensamt.

Men i princip allt som kunde gå fel gick fel. Själv noterade jag hur även jag, precis som Craig Silverman så tydligt lyfte, bara är människa och att min allra första spontana reaktion var att ”nej, det är nog bara en båt som tutar”. Hur hela mitt filter för att skydda min världsbild initialt slog till. ”Inte händer väl något farligt en söndagskväll i Täby Kyrkby”. För jag ville inte att det skulle vara så.

Låt oss se det hela som ett gigantiskt buggtest som kartlade alla felande länkar på en gång. För kanske är det just så här attackerna på det fria samhället kan komma att se ut i framtiden. Och vi behöver rusta oss bättre för det. Vem kan vi lita på?
   Själv vet jag vem jag litar på. Jag litar på de där envisa, enträgna, snabba, rutinerade journalisterna som aldrig ger sig utan försöker hitta svar på frågorna. De där vi älskar att kritisera om det är vi som hamnar på andra sidan. Men som vårt samhälle faktiskt inte skulle klara sig utan.

Tack Clas Svahn. Det är inte ditt fel, eller de andra hårt arbetande journalisterna som försökte ta reda på vad som hänt, att allt runtomkring oss havererade den här kvällen. Och här är länken till DN-artikeln. Det verkar dock vara helt godtyckligt vilka som får upp den bakom betalvägg eller inte, men här är den i alla fall: " 'Hesa Fredrik' skrämde Stockholmare"

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".