Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
BOKRECENSION

Boktips för den som undrar varför allt är så dumt och vad vi ska göra: The Death of Expertise

Publicerat tisdag 18 juli kl 18.09
Bokomslag: The Death of Expertise - The Campaign against Established Knowledge and Why it Matters
Foto: Cecilia Djurberg/Sveriges Radio

I en samtid med obegränsad tillgång till information dygnet runt och där till och med journalistkåren börjat använda begrepp som "falska nyheter" är det lätt att börja undra: Varför är allt så dumt? Hur blev det så här? Varför kan inte människor skilja på sant och falskt? Vart bär det av härifrån? Och vad ska mediebranschen göra?
   Medieormens redaktör Cecilia Djurberg önskar trevlig sommar med ett dystert men läsvärt boktips: The Death of Expertise - The Campaign Against Established Knowledge and Why it Matters av Tom Nichols.

Recension: Detta är en professionell bedömning. Omdömet som uttrycks är recensentens eget.

Varför är allt så dumt? Är en fråga jag ofta ställer mig när jag låser upp min mobilskärm och ser mig om i världen. Som tänkande människa är det ibland svårt att förstå sin samtid och här på Medieormen brottas vi regelbundet med frågor som: Varför bråkar människor på internet? Hur blev det offentliga samtalet så polariserat? Varför får lögner, myter och desinformation så stor spridning? Vad händer med journalistiken i denna utveckling? Vad måste vi göra nu och vad har mediebranschen för del och ansvar i den pågående samhällsutvecklingen? Sånt. Det är min själ inga enkla frågor, men viktiga.

Tom Nichols är professor i nationella säkerhetsfrågor vid US Naval War College och adjungerad professor vid Harvard Extension School. I sin läsvärda bok The Death of expertise - The Campaign Against Established Knowledge and Why it Matters (Oxford University Press 2016) diskuterar han, som titeln avslöjar, hur synen på kunskap inte bara förändrats – han talar drastiskt om att det pågår ”attacks on established knowledge.” Hans fokus ligger på den amerikanska kulturen och politiken men den övergripande diskussionen går absolut att översätta till andra informationssamhällen. Han är starkt kritisk till hur den högre utbildningen utvecklats, där han menar att studenter idag uppfostras i att känsla är viktigare än kunskap. Han kommer också oundvikligen in på medier, journalistik och nätets utveckling. Information och kunskap hänger ju, i bästa fall, ihop.

Nichols erkänner att han medvetet har spetsat till sin boktitel, och räknar med att den kan provocera, men framhärdar att experter, bildning och vetenskap har det tufft i en värld där människor har kommit att förväxla rätten att yttra sin åsikt med idén om att slippa bli emotsagd eller motbevisad. Man byter ut sunt, kritiskt tänkande mot att istället förkasta expertis och ifrågasätta allt, utan att basera sin kritik på relevant kunskap. Detta, menar Nichols, ställer till det rejält för demokratin, som bygger på att människor är tillräckligt informerade för att fatta viktiga beslut om sina liv (vaccinationsdebatten är ett talande exempel) och vilka politiker de ska lägga sina röster på.

Att varje människa har en röst i det demokratiska systemet är inte detsamma som att varje människas åsikt väger lika tungt i alla frågor, påpekar han. Experter med flera års forskning i ryggen är sannolikt bättre på sitt ämne än någon som ägnat förmiddagen framför datorn och surfat sig fram till sidor som bekräftar vad de redan tror. Nichols förstår att detta är något som långt ifrån alla håller med honom om och att många säkert avfärdar honom som "elitist". Och det går ett drag av uppgivenhet genom hans bok:

"There is no way to enlighten people who believe they've gained a decade's worth of knowledge because they've spent a morning with a search engine"

Ett kapitel heter träffande nog “How Conversation Became Exhausting”, något de flesta som försökt diskutera seriöst i sociala medier nog har upplevt. För just inställningen till fakta, och vem som har rätt och fel i en diskussion, är inte sällan föremål för konflikter.
   Nichols skriver bland annat om hur den så kallade Dunning-Kruger-effekten, som kortfattat innebär att ju lägre kompetens en person har, desto svårare har hen att förstå att hen är just mindre kompetent, samverkar med fenomen såsom konfirmeringsbias i en samtid där nätets, journalistikens och sociala mediers utveckling, med lajkstyrda algoritmer, en ständig jakt på annonsintäkter och beteenden som premierar bekräftelse från likasinnade, framkallar en elektronisk variant av Dunning-Kruger-effekten där ”the least competent are the least likely to realize they're not learning anything."

Man läser inte för att lära sig nya saker, utan för att vinna diskussioner och bekräfta vad man redan på förhand tror, menar Nichols, som kallar internet för ”a mixed blessing, a well of information poisoned by the equivalent of intellectual sabotage”. Människor önskar även att bli underhållna, varpå journalistiken har anpassat sig och blivit mer underhållande. Inte överraskande är Nichols starkt kritisk till denna medieutveckling.
    I kapitlet ”Let Me Google That For You – How Unlimited Information Is Making Us Dumber” driver han tesen att trots att vi idag har tillgång dygnet runt till oändliga mängder information är alltså människor inte mer kunniga – snarare blir vi dummare hävdar han. En förklaring, menar Nichols och refererar till en studie av UCL gjord 2008, är att människor tenderar att powerbrowsa utan att egentligen läsa vad de hittar eller förstå vad de läser

"Seeing words on a screen is not the same as reading or understanding them" skriver Nichols. Överskottet av information, menar han, kan snarare skapa en falsk känsla av att man lärt sig något, för efter tillräckligt mycket surfande börjar det bli svårt att skilja mellan sådant som har flashat förbi och vad man verkligen vet och förstått: 

“The very act of searching for information makes people think they've learned something, when in fact they're more likely to be immersed in yet more data they do not understand.”

Ja, det låter onekligen hopplöst, men ironiskt nog så stämmer mycket av det Nichols skriver överens med mina egna analyser – hej confirmation bias! Skämt å sido, Nichols stödjer sig på ett gediget källmaterial, med många kända och färska exempel på när inte minst journalistiken har misslyckats, och för alla som liksom jag undrar varför allt är så dumt är det trots allt något av en tröst att läsa denna surgubbes bok. Som skönt nog alltså inte enbart pekar finger mot syndabockar och slentrianpåstår att allt skulle vara internets fel, utan tar ett omfattande grepp på problem vi ofta pratar om och försöker förstå.

Boken är dessutom rätt underhållande skriven och utmynnar faktiskt i ett slags diskussion om vad som trots allt ändå går att göra åt denna dystra utveckling, nämligen: Alla måste ta sitt ansvar. Medborgarna för att hålla sig informerade, inhämta kunskap och källkritiskt konsumera en balanserad diet av nyheter och utgå ifrån att journalister i regel gör sitt bästa. Experterna har ett ansvar för att påminna sig om att de är ”tjänare och inte härskare i ett demokratiskt samhälle”, medan lekmän och politiker måste förstå att de inte klarar sig utan experter. Lite mera respekt för varandra, helt enkelt.

Om journalistiken, som genomgående får rätt mycket stryk av Nichols, säger han, med ödmjuk reservation för att medier inte är hans expertområde, bland annat att ”Websites and Internet polls might be unreliable, but reporters can dig out the truth instead of getting pulled down in the whirlpool. Journalists can still serve as the arbiters of all this chaos, using the careful tools of investigation sourcing, and fact-checking. Or … not. “

En typisk stickreplik för mediebranschen att reagera på. Kan vi göra bättre? Är medier, som Nichols påstår, mer inriktade på att underhålla än att informera? Tror vi att experter är fortsatt viktiga och hur visar vi isåfall det i vår journalistik? Behöver vi kanske fler experter i journalistkåren? Vart är vi på väg och hur kommer vi dit?

Varsågod för frågor att fundera över i hängmattan - både Tom Nichols och hans bok hittar du på internet. Nu tar Medieormen sommarlov och är tillbaka i mitten av augusti igen.

Trevlig sommar!

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".