Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
En podd om sex och relationer - med Maria Maunsbach.

Erotik i juletid

Publicerat torsdag 17 februari 2011 kl 09.54
Matilda Berggren läser "Erotik i juletid"
(6:13 min)

- Jag trodde aldrig du skulle komma, muttrade han lågt och snudd på stressat när mannen i rött steg in.

Knappt hann den märkliga mössan med bihang dras av, den stora säcken släppas och dörren stängas förrän han som nyligen anlänt trycktes upp förvånansvärt omilt mot träpanelen.

Raderna med verktyg skakade till och det flödande testosteron kunde nästan avsmakas. I ett annat sammanhang skulle atmosfären enkelt ha misstagits för ögonblicket innan slagsmål, men den tjocka hinnan av doftlösa hormoner var här en prolog till något helt annat.

Han som väntat var något längre och hade den andre nu som i ett svårförklarat skruvstäd, handlederna fastnaglade mot väggen och det ena låret stadigt parkerat mellan den andres båda ben.

Med ivriga rörelser slet han snart bort utfyllnaden där innanför och tvingade av honom den förvånansvärt tunna tröjan. Under några korta sekunder därefter andades de bara rakt in i varandras munnar. Det luktade nyintagen nubbe, obestämbar sötma och nedkyld hud mellan dem. Med spända lemmar sökte han efter mannens blick i halvmörkret, letade efter ytterligare klartecken och hoppades som alltid med dold desperation att han med den blottade, släta bringan och de nypvänliga bröstvårtorna inte hade tröttnat.

- Men kyss mig då, så som jag vetat att du velat kyssa mig ända sen vår bil bromsade in här nere, sa så den upptryckte retfullt.

Den resligare mannen kände hur världen rasade ljuvligt omkring honom och hans stånd var ett faktum. Reaktionen var snabb, han vände genast på huvudet och deras läppar möttes i en blöt, stum kyss, en förening av nariga läppar och två stora tungor som ständigt krockade men likafullt fortsatte att brottas.

De gav ifrån sig ett synkroniserat stön, fysisk hunger och tidlös uppgivenhet sammanbakat till ett enda ljud. Deras återhållna åtrå hade ännu en gång tillåtits få en öppen kanal och på denna sex kvadratmeter stora yta fick den plötsligt strömma fritt.

Det spelade ingen roll att boden saknade isolering, att rimfrosten låg i sirliga mönster på den lilla rutans insida – just här och just nu var det här gatans mest vältempererade plats.

- Ta av dig dem nu, du måste ta av dig de här löjliga jävla brallorna nu, halvviskade den längre med tjocknad stämma och rev med nedbitna naglar längs med den röda underdelens linning.

Han pressade till med ljumsken, tryckte sitt eget skrev mot den andre och märkte att upphetsningen i vanlig ordning snörpte åt hans hals och kittlade. Med stel högerhand ryckte han i byxornas knäppning. Den vänstra hade han däremot överlåtit och mannen mot väggen följde nu varje grov linje, varje strävsam förhårdning i flatan med sin tungspets. I samma stund som det färggranna plagget föll lätt mot golvet högg den halvnakne till. Hans tänder stötte mot ett tunt smycke i massivt guld, symboliskt placerat på ringfingret. Ett kvidande fyllde med detsamma den avskilda byggnaden.

- För i helvete Andreas, försöker du amputera mig eller? stönade han med en röst som gått från att vara uppdämt kåt till häftigt upprörd.

Han skakade den fuktiga kroppsdelen med ilsken min men kände nu mer än någonsin hur hård han var, hur mycket hårdare han hade blivit på bara några andetag.

- Förlåt, men jag trodde du gillade när det gjorde ont, svarade Andreas i något som kunde liknas vid en provocerande men också sorgsen ton.

Den hetsiga omfamningen avstannade tvärt, de två stod nu i stället med klappande bröstkorgar och styva kukar och synade varandra på blott centimeterstort avstånd. Tvärt föll den lindrigt sårade ner på knä, tog ett stadigt grepp om vardera ungdomlig skinka och placerade sin fuktade mun mot de tajta kalsongerna framför honom. Han bet till lätt i det vita tyget och kom åt lite hår, lite ömt skin där bakom. Den stående gnydde, och från sin plats på golvet kunde han känna hur pulsen i den betydlig vitalare upprätta gestalten rusade.

Han hade väntat sen kräftskivan i augusti och nu när tiden väl var inne, dag nummer 24 här ämnade han smeka, smaka, suga på och tränga in i varenda del av kroppen som tornade ovanför honom, om så i turbofart.

- Jag finner inte det här läget mycket roligare än vad du gör, men just i dag är den här lilla glipan mellan julbord och klapputdelning allt vi får, konstaterade han dock innan han hjälpte sin svärson kliva ur tomtedräkten och tog honom till sig.

/Karin Eriksson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".