Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
En podd om sex och relationer - med Maria Maunsbach.

Markus om att vara bög och se ner på fjollor

Publicerat måndag 6 augusti 2012 kl 17.11
Markus om att vara bög och se ner på fjollor
(5:05 min)
Markus berättade hur heteronormen påverkat honom så att han började se ner på fjolliga bögar. Foto: Julia Blomberg

I fredags fylldes Studio 3 i Pride House av människor som ville lyssna på vårt seminarium om homo- och transfobi inom hbtq-gruppen.

Här är Markus historia om att att vara bög och se ner på fjollor.

Tryck på läs mer för att läsa Martins monolog.

Det kan hända att jag ser en person som jag tycker är allt för fjollig. Det börjar med att jag ser ned lite på personen.

Och Samtidigt slår jag mig för bröstet inombords för att jag själv känner mig vara mer lyckad.

Jag tolkar ofta fjollan som ytlig, partyglad och modeintresserad och utan några intellektuella eller maktrelaterade ambitioner .

Många med mig vill nog vara den bättre och smartare bögen som ”förstått” poängen med livet, dess spelregler och hur man bör vara.

Fjollan är en tacksam motpol att peka ut och något att kontrastera sig med som bevis på sin egen förträfflighet.

För jag har minsann lyckats mer med konststycket att behärska och underkasta mig heteronormen och de ideal som finns.

Jag har underkastat mig idealen och känner då en tillfredsställelse över att behärska de krav som ställs. Krav för att framstå som välartad och inte verka korkad, ytlig eller med noll koll på läget.

Jag har underkastat mig makten, idealen och normerna.

Och det var svagt av fjollan att inte göra samma sak. Ett litet misslyckande. Patetiskt. Och pinsamt.

Jag tror mig kunna skaka på huvudet och tycka jag är bättre än fjollan som t.ex. valt att jobba med smink på Åhléns istället för att skaffa sig en ”rejäl universitetsutbildning”.

T.o.m. vänner emellan har jag ibland klankat ner på någon bekant. Man kanske kallar dem schlagerbög i negativ bemärkelse.

Och då är man inte bög på rätt sätt. Man är pinsam, gör fel saker. Fjollan har ju verkligen inte koll på läget.

Så de idéer och värderingar många i allmänhet har om just t.ex. bögar märker jag att jag själv ofta besitter och tolkar omgivningen med.

Och egentligen är de ju förjävligt när jag inser att detta är värderingar jag fått prackade på mig. Jag går heteronormens ärenden. Men varför gör jag det trots att jag har normbrytande egenskaper?

Ett annat exempel på normbrytare som ändå envisas med att gå heteronormens ärenden är personer som söker sig till qruiserklubbar som t.ex. ”Killar som är killar”. Qruiser är ett hbtq-community på internet och det finns klubbar där precis som grupper på Facebook.

Klubben på Qruiser verkar gå ut på att samlas kring ett avstånd från t.ex. fjollighet och fjollor. Man finner en stolthet kring att lyckas vara en ”riktig kille”. Men jag tror det finns en djupare orsak att skapa eller vara med i en sån typ av klubb än bara ett neutralt konstaterande att man är en person som identifierar sig som kille och beter sig maskulint.

För det här är killar som ”helt enkelt är killar”. De krånglar inte till det och håller inte på med massa fjolltjafs. De är inte som alla ytliga och feminina bögar. Nej, här är det äkta vara. Det är vanliga killar. Normala. De håller inte på. Och det är nog jävligt nöjda och stolta över det.

Men det är bara heteronormen som klappar dem på axeln. Den berömmer dem. Och de kan känna sig stolta. Precis som jag känner mig stolt, duktig och bättre i kontrast till fjollan.

Det finns tydligen ett behov av att peka ut något man absolut inte är. Man är, Gud bevare, en ordentlig och redig karl.

Men samtidigt är man ju faktiskt också homosexuell.

Det bryter mot heteronormen.

Och just det måste ju vara något som skaver mot idén om att vara en ”riktig kille”.

Ibland känns det som att jag försöker rentvå mig från misstankar om att vara bög för att jag tror att en relation blir lite bättre eller lättare att manövrera.

Just nu tänker jag på en lite äldre man på mitt arbete.

Han är gammal elittyngdlyftare och läser tjocka böcker om andra världskriget. Hård och maskulin är han.

När jag pratar med honom märker jag hur jag smått ändrar min röst och mitt kroppsspråk för att bli mer accepterad och tagen som en bra arbetskollega. För att han ska tycka om mig mer liksom. Även om jag egentligen inte bryr mig om honom.

En lustig situation som nyligen uppstod med den här mannen var att en ganska gränslös patient kom in i personalrummet. Jag och han satt och läste varsin bok. Patienten frågar en massa saker och sen tittar hon på boken jag sitter och frågar vad det ör för bok.

Eftersom min arbetskollega precis innan berättat för henne vad han läste kunde ju inte jag vara sämre.

”Vad är queer” heter den.

”Jaha, typ vad är bög eller?” svarar hon.

 Så där var vi då alla tre och jag kände någon slags småhettande stress. Tankar, som att min kollega tyckte jag var pervers, flög runt i huvudet.

Jag vet ju självklart inte vad han förstod eller tänkte kring vad som precis sades, men jag tyckte det ansträngande att ett litet queer satt bredvid denna man.


Är det den egna skammen? Är det den egna ångesten och ängsligheten som är en orsak till att straightacting-bögen ser ner på och trycker ner fjollan? Tycker sig vara bättre. Mer lyckad.

För mig och många andra verkar det många gånger vara viktigt att inte uppfattas som bögig.

Men det är ju löjligt. Jag är bög. Jag bryter redan mot normen. Varför ska jag agera gränsvakt för vilket normbryt som tillåts?

Nej, vi borde istället sluta leden och gemensamt bekämpa de normer som inte låter oss leva fullt ut utan att bli hånade. Att se ner på fjollor kommer vi ingen vart med.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Användarkommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar våra regler för kommentering
Du kan kommentera anonymt. Vill du inte uppge din e-post kan du därför skriva in en påhittad t ex ”intejag@example.com”

Visa fler
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".