Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
En podd om sex och relationer - med Maria Maunsbach.

Solade brösten för första gången någonsin

Publicerat tisdag 14 augusti 2012 kl 10.19
Nej, det är inte Matilda på bilden. Foto: maxwelld [photo]/Flickr/CC BY-NC 2.0

Jag har varit på Mallorca för första gången. Det var också första gången som jag sket i bikiniöverdelen och solade mina bröst.

Topless. Det känns så 80-tal. Ja, det är inte jag som säger det, jag har hört många andra säga så. Varför det? När blev det omodernt att sola sina bröst, och varför? Vad var det som hände?

Jag har växt upp i ett samhälle där mina bröst är något som ska skylas i det offentliga rummet. Och jag har svalt den uppfattningen. Till och med i omklädningsrum har jag gjort mitt bästa för att inte flasha dem alltför mycket. Och är det en bekant som ska sova över i min lägenhet, då ser jag till att byta om så diskret som möjligt för att inte göra min besökare generad. Jag har lärt mig diverse trix och knep för att så smidigt som möjligt byta om utan att visa mina bröst.

Så jäkla omständigt egentligen.

När jag låg där i den stekheta solen på Mallis med bikiniöverdelen på mig, så såg jag mig omkring och kände mig plötsligt lite löjligt beskyddande över mina behag. För vad såg jag? Jo, tuttar. Överallt. Obekymrade kvinnor som slängde av sig BH:n, smörjde in pattarna och lät dem stekas. Jag blir aldrig särskilt brun och är inte heller något måste-bli-brun-freak, men kände ändå att det hade varit schysst med en jämn bränna. Ett gäng killar och tjejer i min ålder entrade stranden och la sig brevid mig. Och alla brudar slängde av sig sin topp, like they couldnt care less. Så varför skulle jag bry mig? För första gången solade jag pattarna öppet på stranden. 25 år gammal. Och jag undrade varför det tagit så lång tid, varför det var så laddat för mig?

Och på något sätt så kändes det enklare att bryta mitt beskyddande mönster, för att jag var på semester. Det var inte hemma. Risken att jag skulle träffa någon jag kände där på stranden var ganska minimal. Jag kan ärligt säga att jag vet inte om jag hade vågat hemma i Sverige, och det stör mig lite. Vad är skillnaden egentligen? Ja, kanske att jag såg fler bröst på stranden där än vad jag någonsin sett på ribban i Malmö.

Ja, jag tycker om mina bröst. Jag tycker dom är snygga. Och sexiga. Men jag vill själv bestämma när de är sexuellt laddade. På stranden solar jag dem, och vad som sker med dem i sängen, det är en annan sak. Problemet är kanske att betraktaren inte tycker likadant.

När nätverket ”Bara bröst” bildades för några år sedan som ett uppror mot att två barbröstade kvinnor blivit utslängda från ett badhus, blev det stor debatt i media och på nätet. I ett nätforum skrev någon ” Jag vill inte se kvinnors bara bröst i simhallen och helst inte på badstranden heller. De som vill flasha sig kan gå på nudiststränder i stället!”

Varför det, vad är det som är så jobbigt? Jag tyckte Bara Bröst-kampen kändes viktig, samtidigt äcklades jag av kommentarer som ”höhö, skitbra initiativ, jag ser gärna fler schyssta lökar i simhallen!” Det blir väldigt komplext på något sätt. Jag vill känna mig fri att bestämma över min kropp, samtidigt vill jag inte bidra till en mans sexistiska tankar.

Jag tog upp topless-fenomenet på vår facebooksida, och en tjej formulerade sig så här:

Jag solar och badar alltid topless, dels för att jag tycker att det är mycket skönare att bada då, dels för att jag inte vill ha vita sträck och dels för att jag tycker att det är skitlöjligt att det inte ska vara socialt accepterat bara för att jag inte föddes med kuk. Vissa snubbar har ju större bröst än mig, om det nu har med storleken att göra. Om det har med att brösten ska vara något slags hemligt/sexigt ställe så säger jag artigt men bestämt, fuck off.

Ja, fuck off. Mina pattar är inga laddade sexsymboler. De är.. bara.. bröst. Som förtjänar att se dagsljuset när andan faller på.

/Matilda

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.

Användarkommentarer

Nedanstående kommentarer kommer från användare och är inte en del av det redaktionella innehållet. I och med att du skickar in en kommentar bekräftar du också att du accepterar våra regler för kommentering
Du kan kommentera anonymt. Vill du inte uppge din e-post kan du därför skriva in en påhittad t ex ”intejag@example.com”

Visa fler
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".