Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
En podd om sex och relationer - med Maria Maunsbach.

Journalisten som blev strippa

Publicerat tisdag 14 augusti 2012 kl 16.46
Foto: Julia Blomberg/SR

När Annelie Babitz tagit examen från journalisthögskolan jobbade hon under en period på olika tidningsredaktioner, men tröttnade snabbt på hur hon blev bedömd av äldre, manliga chefredaktörer. Hon sökte sig i stället till en värld hon alltid varit nyfiken på och fick jobb på en strippklubb i Göteborg.

Under min intervju med Annelie berättar hon om systerskap, fördomar och att bli utdömd av samhället. Men också om förnedring och män som inte förstår varför de inte får köpa sex av henne.

Annelie Babitz har tagit tåget ner från Göteborg till Malmö. Vi går till Kungsparken för att göra en intervju om hennes bok ”Bakom den nakna huden, en berättelse om avklädning”. Den handlar om hur Annelie som nyutexaminerad journalist behövde pengar och sökte jobb på en strippklubb i Göteborg.

- Jag var nyfiken och fascinerad av den världen, men i längden blir det väldigt destruktivt att stanna.

Hur var första gången du strippade?

- Jag fick en kick av det och tyckte det var kul. De första gångerna var jag nervös, men efter några gånger kan man göra dansen i sömnen. Det blir rutin, säger Annelie.

På klubben blir Annelie väldigt snabbt tight med de andra tjejerna som jobbar där, Vanilla, Mo, Peppermint och Kitten. De pratar om allt, ofta om sina kärleksproblem och hur deras manliga kunder behandlar dem, men också om deras barndom och hur den påverkat dem. Annelie säger att hon haft en trygg uppväxt och att relationen till hennes föräldrar varit bra ända tills de fick reda på att hon börjat strippa.

- Min lillasyster fick reda på det och berättade för våra föräldrar som sade att vi aldrig mer skulle prata om det. Det var jättejobbigt, jag hade föredragit att bli konfronterad.

Annelie delar in tjejerna som strippar i olika kategorier. Karriärstripporna som sparar pengar för att kunna öppna eget, pluggstripporna som drygar ut sitt studielån och knarkstripporna som dansar för att ha råd med droger.

- Jag vill inte gå in på pengar men i den branschen är det mycket pengar. Många av tjejerna som jobbar där har rest jorden runt tre gånger, pratar fyra språk flytande och har skaffat sig bra utbildningar. Så offerrollen går bort, säger hon.

”Dags för personalmöte”, skriker Daisy från logen. Med personalmöte menar hon att de som knarkar får följa med in i ett av tabledancerummen för att snorta kokain eller knapra piller. Vi som inte känner någon dragning till pillerburkarna är bara bisittare, åskådare när drogdemonerna tar vissa av strippornas kroppar i besittning.”

- Visst fanns det droger, men jag har aldrig känt någon dragning till dem. Jag tror att det finns droger i alla branscher.

Trots att Annelie skriver om alla skamliga förslag hon fick av männen tycker hon inte att tjejerna som jobbar där är objekt, utan sexsubjekt. Hon säger att det är de som har makten över männen som går dit.

Ur boken:
”Bakom mig, ute i lokalen, känner jag de klibbiga blickarna från en gäst.
- Följa med hem. Du följa med mig hem, väser gästen och pekar åt mitt håll. Vanilla rusar snabbt fram.
- Fattaru inte? Vi följer inte med gästerna hem, skriker Vanilla, nu ännu
högre, och ger honom en dödande blick, innan hon plockar fram en fickkniv som hon haft nerstoppad i behån och riktar den mot honom.
- Jag vill karva ordet WASTED över din panna med den här kniven. Skita i din mun, sen långsamt skära av den där förtorkade lilla skinnbiten du har mellan benen och stoppa upp den i arslet på dig! Fattaru?!
Äntligen börjar han fatta. Långsamt tar han några steg baklänges innan han försvinner in i folkmassan på K.”

- När du är där får du hela tiden frågan från männen om varför de inte får röra vid dig. De är ju med i EU, varför ska de inte få köpa sex av dig?! Det blir väldigt besvärande till slut, som ett tungrott feministiskt projekt. säger Annelie Babitz.

Hon är trött på att samhället och framför allt medierna dömer ut hela strippbranschen.

- Om man jämför det med att jobba som sjuksyster så är sjuksystern madonnan i samhället medan strippan är horan trots att hon tjänar tio gånger mer.

På vägen tillbaka från parken känner jag mig lite förvirrad. Flera kapitel i boken beskriver Annelies avsky mot kunderna, drogerna och hur det kändes som att hon höll på att drunkna i världen av porr och stripp. Men under intervjun lyfter hon nästan bara fram fördelar med sitt före detta jobb. Hon jämför striptease med en halvnaken balettdansös på operan, där strippan ses som ful och äcklig medan den lika nakna balettdansösen är en skicklig konstnär. Jag förstår lite vad hon menar och att en strippa också kan vara feminist, men jag kan ändå inte låta bli att tänka: hur många män sitter och runkar framför en balettföreställning på kungliga operan?

Medan bandspelaren är av bestämmer jag mig för att ta upp det igen med Annelie och då är det som att något händer. Hon blir tyst och jag ser att hon försvinner in i sig själv, hon funderar. När vi kommer fram till radiohuset där vi ska skiljas åt börjar hon prata, men den här gången på ett helt annat sätt.

- Efter varje arbetspass kände jag mig dränerad, som att all livskraft försvunnit. Jag ville bara sova och inte vakna igen.

Jag frågar varför hon lyfter fram helt andra sidor av historien än hon gjorde i den första delen av vår interjvu.

- Jag hade en föreställning om vilka frågor jag skulle få och vad jag skulle säga. Men det är också viktigt att berätta om det mörka som finns i den här världen. Det som blir så tungt att du måste ta dig därifrån.

Kan du sakna något med strippen?

- Jag saknar tjejerna, samtalen, närheten... Det är en gemenskap jag aldrig mer kommer få uppleva i hela mitt liv. Ett starkt systerskap som handlar om att ta hand om varandra.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".