Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
En podd om sex och relationer - med Maria Maunsbach.
Erotisk novell
Lyssna
(8:58 min)
Lyssna
(8:58 min)
Erotisk novell: Studiebesöket
Publicerat fredag 24 mars kl 09.50
Publicerat fredag 24 mars kl 09.50

"Visste inte vem hon var, vart hon kom ifrån eller hur vi hade hamnat här. Hur kastanjer hade kunnat bli köttsuktande jägare. Det var bara blod i hela hjärnan. I nästa stund kysste jag henne"

Det blir en riktigt härlig stund när Maria läser den sexiga novellen "Studiebesöket".

Studiebesöket

Det föll sig sällan så att jag följde med någon hem efter barrundan. Föll sig sällan så att någon följde med mig hem heller, för den delen.

                      Sällan som i aldrig, om en ska vara exakt. 

                      Jag hade inte delat säng med någon på mer än två årstider och senaste gången jag kände närhet värd att minnas var så gott som glömd. Jag hade hunnit bli frustrerad till uppgiven; klättrat på väggarna till att vagga i fosterställning under smutsiga lakan. Till slut var jag liksom ingenting alls. Inte ens bitter. Allting rörande äkta attraktion var som glömt.

 

Men råkade det sig i alla fall så att jag tillsammans med några klasskamrater skulle gå på studiebesök på en stor bar som gjorts om till ett kontor. Det var inte ett studiebesök som förmodades kunna gynna våra studier, utan ett sådant som gynnade en törstig studentplånbok. Ryktet om att det skulle serveras snittar och billigt bubbel hade sorlat genom klassrummet på fredagseftermiddagen och jag och mina närmast förtrogna hade nickat åt varandra i samförstånd – det var ett tillfälle vi inte tilläts missa! Efter att vi pinat oss igenom dagens sista föreläsning, slängde vi böckerna i cykelkorgarna och trampade bort till kontorsbaren där studiebesöket skulle äga rum. Arbetsplatsen vi klev in på var steril på ett tilltalande sätt; inga upptejpade lappar om diskhyfs i personalrummet eller utklippta barnbilder på datorskärmarnas hörn. Vitt och opersonligt, men modernt och tveklöst tilltalande. En stor mängd människor trängdes mellan rummets fyra marmorpelare och flera powerpointspresentationer. På små piedestaler trängdes fat med mozzarellabeklädda tändstickor med varierande tillbehör av körsbärstomater och gravad lax. Jag minnas att jag tänkte att ett snittfyllt fat tillsammans med några plastmuggar rödvin, nästan kunde bli en fullduglig middag. Jag stängde av öronen och svävade iväg i tankar. En klasskompis puffade mig i sidan. Pliktskyldigt låtsades vi för en stund lyssna på vår ledsagare av kontoret som talade om visioner och praktiker och ambitioner och taktiker, innan vi gav oss på ytterligare tilltugg.
                      Plötsligt kände jag någonting mot min hud. Någonting liksom brände till i nacken, jag kunde känna det helt tydligt. Med en solmogen körsbärstomat i munnen vände jag mig om och fick genast ögonkontakt med två enorma kastanjeögon ackompanjerade av ett snett, körsbärsrött leende. Jag blev så drabbad av den uppenbara skönheten att min spetsiga kindtand piercade tomaten så att dess innehåll sprutade ut från min mungipa, rakt över min klasskompis t-shirt. Sekunden av förtrollning bröts men jag kunde känna hur mina kinder blossade. Körsbärsrött. Klasskompisen svor. Jag ursäktade, smetade i ett misslyckat försök ut tomatkärnorna ytterligare över hans tröja innan jag så diskret jag kunde, vilket givetvis inte alls var särskilt diskret, ställde jag mig för att begrunda powerpointen på andra sidan rummet. Kastanjeögonen tittade fortfarande.

 

 Fortsättningen av ledsagarens anförande gick mig obemärkt förbi. Jag försökte hålla blicken rak men mina knän hade blivit märkbart svaga och inget bubbel tycktes kunna släcka min törstande tunga. Det blev ohållbart och jag var i akut nöd av vatten. Utan direktiv skyndande jag mig iväg mot vad jag förmodade var köket.
                      Och där inne stod hon. Hennes ögon smalnade av när hon fick syn på mig. Gick från lena kastanjer till ögonen på ett kattdjur smygandes mot en fågelunge. Hennes ring i näsan var i samma urlakade guldnyans som min. Jag undrade om hon sett det.
                      – Tycker du om körsbärstomater?
                      – Va? Jag hade inte i mitt huvud hunnit spela upp hur en potentiell förstakonversation skulle kunnat tänkas låta. Hon tog mig helt off guard.
                      – Du såg ut att gilla snittarna där inne. Speciellt de med tomaterna. Hånflin.
                      I mitt huvud låstes alla hjärnkanaler tvärt. Jag kunde inte minnas om talesättet löd ”hellre fly än fäktas illa” eller om det var tvärt om. Visste inte vem hon var, vart hon kom ifrån eller hur vi hade hamnat här. Hur kastanjer hade kunnat bli köttsuktande jägare. Det var bara blod i hela hjärnan.
                      I nästa stund kysste jag henne. Tänkte att det nog trots allt hette att ”hellre fäktas illa än fly” och att detta var en oväntad manöver. Eller, så tror jag det var åtminstone. En förvirrad fågelunges överlevnadsinstinkt. Hennes läppar hade skarpa amorbågar skulle jag senare se och hennes andhämtning blev orytmisk när jag la handen över det yviga håret. Hon tryckte upp mig mot kylskåpet och jag tryckte hennes bröst i mina handflator. Vi snurrade ett varv, stötte emot en dörr, gled in i en skrubb. Jag hamnade på en gammal frys och kattdjuret framför mig klöste i mina byxor. Fick av dem. Strök över mina innerlår och förde en hand över min mage. Drog fingret över höftbenet och cirkulerade kring naveln. Hennes läppar började bli svullna och sakta skifta nyans. Hon la sin mun emot mig. Slickade. Vilade. Sög. Varenda hårsäck på min kropp ställde sig i givakt. Inga tankar nådde fram. Hon la en hand vid mitt kön och en runt min rumpa. Masserade rytmiskt. Tryckte mig till sig. Jag ville tänka på vem hon var och vad hon hette och vad som fört henne till dit vi då var, men den enda tanke som rymdes under min hjärnbark var: s l u t a  i n t e.

                      Hon slutade. Betraktade min kropp och mitt glödande ansikte. Så reste hon sig och kysste mig. Till och med våra tungor var svullna. Hela kroppen pulserade. Könet bultade. Jag gjorde ett relativt smidigt hopp ned på golvet och lyckades i samma rörelse fånga in henne mot väggen. Kyssarna blev aggressivare. Jag ville ha mer av något jag inte exakt visste vad, men varken hon eller jag tvekade när hennes byxor kasade ned till knävecken. Min handflata la sig över hennes venusberg. Tryckte lätt. Tryckte hårdare. Först ett finger trevande – två smekande – ett tredje mot klittan.

                      Hård. Jag tryckte och hon bet tag i min ena öronsnibb. Hennes andedräkt fortplantade sig som en varm ström genom hela min kropp. Jag blev elektrisk. Mina fingrar i hennes fitta spelade piano i takt till hennes flämtningar; kallade på henne och hon övervägde att komma. Ångrade sig. Höll tillbaka. Lät sin tunga måla min hals och nöp tag i min ena bröstvårta. Mina ben vek sig under mig och jag hamnade i en hög på golvet. Hon plirade med ögonen och gränslade mig med sitt kön över mitt ansikte. Full av iver slickade jag medan mina fingrar hittade tomrum att fylla. Kåtheten ylade. Jag ville ha henne överallt! Hennes lår började skaka i takt med att orgasmen byggdes upp. Jag sög. Tryckte. Sög hårdare. Hon stönade. Skakade. Stönade högre.
                      Kom. Jag kände hur en varm vätska rann över min haka och ner på min bröstkorg. Hon sjönk ned bredvid mig. Hennes ögon var slutna. Jag visste inte om jag skulle mötas av kastanjer eller ett rovdjur när de öppnades igen.

 

Nu faller det sig sällan så att jag följer med någon hem efter barrundan. Faller sig sällan så att någon följer med mig hem heller, för den delen.
                      Sällan som i aldrig, om en ska vara exakt.
Men jag är varken uppgiven eller bitter, för nu råkar det sig alla fall så att jag istället delar säng med ett rovdjur med kastanjeögon.

/Lisa

Relaterat
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".