Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
En podd om sex och relationer - med Maria Maunsbach.

Jimmie säger hej då!

Publicerat fredag 28 april kl 11.34
Jimmie Larsson. Foto: Julia Lindemalm/Sveriges Radio
Jimmie Larsson. Foto: Julia Lindemalm/Sveriges Radio

Torsdagen den 27/4 var Jimmies sista dag som reporter på Ligga med P3. Här kan du läsa hans hej då till alla lyssnare.

Du känner mig kanske som porrkillen. Jag har ju både en och hundra gånger spytt galla över mediefolk och politiker som tycker att porr är farligt, och därmed fått rollen som porrens försvarare, en antihjälte som vill att alla ska titta på videor där kvinnor stryps tills de är blåa i ansiktet.

Eller så känner du mig som en prostitutionsivrare, eftersom jag en gång gjorde en programserie med personer som sålde och köpte sex.

Kanske har du bara sett mig få en brasiliansk vaxning på YouTube.

Som reporter på Ligga med P3 har jag hunnit göra en del på två år. Nu blir det inget mer. Jag ska göra annat, någon annan ska göra det här jobbet, och saker och ting kommer bli lite annorlunda här på Ligga. Att det blir nytt är inget nytt för det här programmet, som aldrig får stå stilla men heller inte överreagera på tecken i tiden, som måste vara med och driva opinion på ett område som få andra tar på allvar, men som heller inte ska tycka något särskilt.

Det är ett för jävla svårt jobb, ska du veta, och som med (nästan) allt som är svårt så är det också belönande. När mina vänner på kvällstidningarna får rasistiska hatmejl om de så skriver om vårens kosläpp, då får jag varma hyllningar så fort jag gör något om vestibulit. Eller mansnormer. Eller ja, egentligen vad som helst som handlar om sexualitet. Det värsta jag har blivit kallad under mina två år här är ”kulturmarxist” och ”normig”. I en tid då riksdagsledamöter såväl som poliser pratar öppet om att avskaffa och förinta media i allmänhet – och journalister i synnerhet – så är det en ynnest, en förbannad yrkesförmån.

Förtroendet som visats mig är precis lika dyrbart. Övergrepp, sexvanor, helvetisk smärta, himlastormande orgasmer, kärlek som förvanskats till förakt, sex mot ersättning, livstider av erfarenhet och studier och kunskap; allt jag har varit nyfiken på har någon delat med sig av och tålmodigt förklarat för mig. Jag har fått komma så många människor så nära, och jag kan bara hoppas att jag har betalat tillbaka en liten del av det jag har fått. Jag kommer verkligen att sakna generositeten som Ligga med P3 åtnjuter, och som Ligga behöver för att över huvud taget existera.

Jag kommer dock inte att sakna etiketter som porrförespråkare, kulturmarxist, och sexköpsivrare. Jag är ingetdera. Jag är heller inte porrmotståndare, libertarian, eller blind för de extrema farorna som prostituerade lever med. Jag är journalist. Jag arbetar och lever i enlighet med journalistens yrkesetiska regler och värden, som bland annat innebär att jag inte har stått i ett demonstrationståg sedan jag var 16 och att jag är killen på festen som vill ha två av varandra oberoende källor på alla fyllehistorier. Det betyder inte att jag (eller Ligga med P3) alltid gör rätt, men det betyder att vi i vissa lägen värderar vetenskap högre än personliga erfarenheter.

Ta porren som exempel. Vi vet att många som tittar på porr gör det så mycket att de känner en tomhet inför sin egen sexualitet. Vi vet att många som har sex med personer som tittat mycket på porr är med om allt ifrån obehagligheter till övergrepp. Vi vet att många som jobbar på kvinnojourer och med sexualförbrytare får höra att porren inspirerar våld. Det är alltså idiotiskt att förbehållslöst försvara porren – men det är ansvarslöst att exempelvis skylla ökningen av anmälda sexualbrott på porren. Män har alltid tagit sig rätten att använda kvinnor. Att peka ut porren på internet som den stora förövaren förminskar både många mäns förmåga till manipulation och våld, och den tvärusla situation som råder för, ja, den som inte definierar sig som man. Men framför allt har vi inga säkra bevis för ett generellt samband mellan våld och porr, så vi kommer heller inte hävda att ett sådant finns.

För den som tvingats göra något mot sin vilja för att någon annan tycker att porren har visat att det är okej så kan det här säkert vara en vidrig inställning. Jag måste låta som en fientlig röst. Jag begär inte sympati. Jag vädjar om en förståelse för att både den personliga erfarenheten och den verifierade allmängiltiga vetenskapen (eller bristen på den) kan vara sanningen, även om de motsäger varandra.

Jaha, nu sitter jag här igen och pratar porr. Som tur är sitter snart här en annan journalist och berättar om något annat, som den tycker att vi alla behöver veta. Jag hoppas att du lyssnar lika noga och litar lika mycket på hen som du har lyssnat och litat på mig.

Tusen tack för allt.

/Er reporter, Jimmie

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".