Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Diskuterar, filosoferar och reflekterar kring musikens roll i olika sammanhang
3 mars 2011

Vilken tenor duger - rent politiskt?

Publicerat torsdag 3 mars 2011 kl 08.30

Kan man spela ett stycke av Tjajkovskij med en fantastisk tenor - som var god vän med Stalin och enligt olika uppgifter ofta spelade och sjöng med honom?

Hm.

I programmet om Musik och sentimentalitet talar Bodil Asketorp om den underbart kraftfulla och sentimentala-på-rätt-sätt arian Kuda kuda. Alltså Lenskijs aria ur Tjajkovskijs opera Eugen Onegin. Vi hade först plockat fram en otroligt fin inspelning med vår tids store Placido Domingo, men jag ville ha det mera ryskt vemodigt, så jag plockade fram en musikalisk favorit: Ivan Kozlovskij. Han levde mellan 1900 och 1993. Alltså en sovjetisk medborgare under större delen av sitt liv. Hyllad där av folket - och av Stalin. Inbjuden till festerna i Kreml och dekorerad.

Glänsande slank ton, glimrande frasering och en i mina öron tydlig rysk klarhet och böjlighet.

Men: Inte kan man bara mixa in hans röst mitt i allt tal om sentimentalitet. Det går inte att vara så hållningslös - tycker jag. Om Hjärtslag var ett program där vi talade direkt om de som sjunger och spelar hade det gått.

Så jag valde den klassiska svenska lösningen på problemet: Den tredje ståndpunkten. En svensk världssångare med ryskt påbrå: Nicolai Gedda. Lyssna den 13 mars.

/Per

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".