Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Hálgu: Med det nyaste inom samisk musik
Veckans artist

”Jag är inte så djup”

Publicerat fredag 22 oktober 2010 kl 12.52
Simon Marainen: Vissa tyckte nog vi var galna
(5:46 min)
Simon Marainen Foto: Marit Kuhmunen

Simon Marainen är 30 år och bor i Nedre Soppero. En liten by i norra Sverige med Lainioälven rinnandes förbi. Han är en allkonstnär som arbetar med olika kulturarbeten som musik och att skriva.
– Jag kan inte svara på frågan om glaset är halvfullt eller halvtomt för att jag tänker aldrig på sådant, jag har nog inte så djup personlighet, skrattar Simon Marainen.

Han började redan som ung skriva dikter och de förvandlades snart till jojk. Trots att musiken och kulturarbetet är därifrån vi känner Simon Marainen bäst har han också hunnit med att flytta till Harstad.

Där spelade han innebandy för Harstad ibk för att på helgen åka 80 mil hem till Soppero.

– Vissa tyckte nog vi var galna när vi åkte hem direkt efter jobbet, men när hemlängtan slår till så hårt, då åker man hem, säger Marainen.

Ferrari bilar passar inte i Soppero
Simon Marainen har bruna ögon och ett par svarta större populära glasögon. Han har halvlångt hår och ett par svarta tajtare byxor på sig. Precis som vilken 30 åring som helst på en flygplats.

Han är på väg ner till Göteborg på bokmässa. På det vita bordet i caféet på Kiruna flygplats har han en bilsportstidning.

- Biltidningar är bättre än att läsa böcker, jag är inte så mycket för att läsa böcker, säger Simon Marainen.

Men Ferraribil i Nedre Soppero?
- Det funkar ju inte, en bil ska vara praktisk och vara snygg, dessutom hade folk trott jag blivit galen om jag kommit hem till byn med en ferraribil, säger han

Det finns i hans blod
Simon Marainens mamma och pappa är konstnärer båda två. Hans mamma är silversmed och hans pappa är jojkare och slöjdare. Men Simon har aldrig brytt sig om att slöjda trots det stora slöjdgaraget som pappa har i Nedre Soppero.

Simon har istället engagerat sig i annat som att hålla språket vid liv. Att Simon blev kulturarbetare berodde nog inte på att han ville ha det som yrke utan att det fanns redan inom honom när han föddes och det var naturligt att börja arbeta med det.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".