Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Kärnavfallet ska slutförvaras i Östhammar

Publicerat onsdag 3 juni 2009 kl 14.12
Container med kärnavfall

Svensk kärnbränslehantering föreslår att Östhammars kommun får ta hand om slutförvaret av det svenska kärnavfallet. Valet stod mellan Östhammar och konkurrenten Oskarshamn, där i stället inkapslingsanläggningen och kapselfabriken kommer att placeras. Nu börjar miljöprövningar och sedan väntas ett regeringsbeslut i frågan år 2013.

Svensk kärnbränslehantering är det företag som sedan 1970-talet har till uppdrag att ta hand om det utbrända kärnbränslet från Sveriges kärnkraftsreaktorer. Det är SKB som genom undersökningar och analyser har förberett det slutförvar som nu planeras, och det är SKB som ska bygga förvaret, femhundra meter ner i det svenska urberget. Det finns redan en försöksanläggning drygt 400 meter ner i berget i Oskarshamns kommun, där SKB har testat den teknik och de metoder som kommer att användas.

I korthet kan det framtida slutförvaret beskrivas så här: de använda bränslestavarna kapslas in i koppar och bakas in i en vattenabsorberande lera innan varje kapsel placeras en och en i specialborrade hål i berget.

Vid en internationell jämförelse anses Sverige ha kommit långt när det gäller forskningen om slutförvar. Men det finns ändå invändningar mot SKB:s planer på att lägga bränslet i kopparkapslar på femhundra meters djup. En gäller djupet – det finns forskare som hävdar att det skulle vara säkrare att lägga bränslekapslarna på betydligt större djup, kanske hela 4000 meter ner.

Men på det djupet är miljön betydligt mer aggressiv, med högre temperatur och högre salthalt, och då försvinner hela idén med att ha flera av varandra oberoende barriärer kring det radioaktiva bränslet. Det säger Jimmy Larsson, informationsansvarig på SKB:

– En annan invändning mot den metoden är att vi har ett krav på oss att vi ska kunna reparera eventuella fel. Vi ska kunna övervaka hela processen, och jag har svårt att se hur man ska kunna göra det på t.ex fyra km djup. Vem som till exempel skulle vilja försöka ta upp en skadad kapsel som kanske har fastnat nånstans på vägen. Så det har varit vår invändning. Men vi har följt den frågan, för vi måste också kunna jämföra vår metod med andra metoder, och det är väl den som har dykt upp mest, säger Jimmy Larsson.

En annan fråga handlar om kopparkapslarna som bränslet ska ligga i. Kommer kopparn att korrodera, alltså rosta, och vad händer då?

Jimmy Larsson säger att man får räkna med en viss korrosion av koppar. Därför har SKB valt den tjockleken på koppar, fem centimeter ren koppar, som man valt. Enligt forskarnas nya rön kan kan koppar korrodera i syrefri miljö. Det väcker två frågor, enligt Jimmy Larsson.

– Dels är det en diskussion ifall de nya rönen stämmer. Den diskussionen pågår i den vetenskapliga världen, och där finns det delade meningar. Men för oss spelar det egentligen ingen roll -- vi är alltid pessimister i våra säkerhetsanalyser, för det måste vi vara. Vi måste, oavsett om det gäller klimatförändringar, istider, jordbävningar, och även korrosion. Så vi har utgått i våra säkerhetsanalyser från detta: okej, även om det mot förmodan stämmer, vad skulle det få för effekt på säkerheten?

Enligt SKB:s analyser kommer det inte att få den effekt som det varnas för. Därför att även om korrosion av koppar i syrefri miljö skulle förekomma, skulle det enligt SKB ske så långsamt och i så liten omfattning, och korrosionen skulle ätas upp av andra kemiska processer som finns i den miljön.

– Så det skulle inte få någon effekt på slutförvaret utan kapslarna kommer att hålla, säger Jimmy Larsson på SKB.

Klimatet är ytterligare en stor fråga som brukar komma upp när man diskuterar slutförvar av använt kärnbränsle under en så lång tidsperiod som hundratusen år. Forskarna räknar med minst en istid i norra Europa under den perioden, kanske flera, säger Jimmy Larsson.

– Jo, absolut, det utgår man ifrån. Vi tittar på vad det här skulle få för effekter – vi testar till exempel, om du har tre kilometer tjock inlandsis som ligger ovanpå berget så skapar ju det naturligtvis ett extra tryck. Klarar kapslarna det här trycket med den gjutjärnsinsats som kommer att vara? Och då visar våra tester som vi har gjort nere i Tyskland bland annat att ja, det gör de. Och vad får det för effekter om inslandsisen drar bort och smälter, det tittar vi också på – absolut, det finns med i våra säkerhetsanalyser. För vi måste hela tiden utgå från ett worst case scenario, vi måste alltid vara pessimister, och vi måste ha marginaler. För att kunna säga att det här kommer att vara säkert. Det här kommer att hålla sig inom de säkerhetsnivåer som vi vill, säger Jimmy Larsson, informationsansvarig på Svensk kärnbränslehantering.

Reporter: Cecilia Huldt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".