Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Svenska protester mot Iran fortsätter

Publicerat måndag 6 juli 2009 kl 16.40
Demonstration utanför Irans ambassad.

Presidentvalet och våldsamheterna i Iran har samlat exiliranier och andra sympatisörer i protester i Sverige. Sedan den iranska valdagen den 12 juni har flera demonstrationer genomförts i svenska städer med parallella aktioner på internet under parollen; Var är min röst. Journalisten och svensk-iraniern Nima Darvish talade på lördagens demonstration på Medborgarplatsen i Stockholm.

- I Teheran 2009 frågar folk var är min röst. Jag frågar var är mitt land, var är min barndom, var är de åren av mitt liv som kunde ha spenderats med nära och kära, utrpoade Nima Darvish med en röst som ekade ut över Medborgarplatsen.

Blommor, levande ljus och uppskattningsvis fler än 500 personer stod på Medborgarplatsen under lördagen. Manifestationen var en del av en internationell protest som genomfördes i olika städer i världen, för att förstärka de röster som skriker från hustaken i Iran. De svenska protesterna har synts på flera olika ställen i landet i över tre veckor nu. Araz Fani, ordförande i Föreningen för stöd av mänskliga rättigheter och demokrati i Iran är verksam i Angered i Göteborg. Han anser att kampen för demokrati och mänskliga rättigheter är svår utan det svenska folkets stöd.

- Utan våra medmänniskor här kommer vi inte kunna nå fram och göra så gott som vi kan, så vi behöver stöd på olika sätt från politikerna, från folket och från det civila samhället, sade Araz Fani.

Den svenska regeringen har tidigare fördömt förtrycket i Iran i samband med protesterna där, men uttryckte även att de inte ville blanda sig i landets inre angelägenheter.

- Det här är en förändring som måste komma inifrån och underifrån i Iran och det gör det ju också frågan är om de har förmågan att lägga fram just nu, det kan vi inte så noga veta, sade Carl Bildt för två veckor sedan.

Men i Sverige fortsätter protesterna mot den iranska regimen och har bland annat fått stöd från Birgitta Ohlsson som är utrikestalesman för folkpartiet, hon anser att svenska biståndspengar ska öronmärkas för den iranska demokratirörelsen. Proteströrelsen i Sverige har bland annat synts i, en till en början, tyst demonstration utanför Irans ambassad i Stockholm. Men det slutade i tumult, då några av demonstranterna stormade ambassaden och en i personalen skadades. Mobiliseringen sker även på internet. Svenska ungdomar har bland annat satt upp så kallade proxy-servrar som kan användas i Iran för att underlätta nätkommunikationen. De försöker också bilda opinion på nätforum som Facebook. Men under söndagen gick unga svensk-iranier och studenter ut på Stockholms gator.

- Ned med den islamiska regimen i Iran, ljöd några av slagorden under demonstrationen.

Under den senaste veckans protester har också fem svensk-iranier hungerstrejkat i en stor bur på Sergels torg i Stockholm. I buren finns även en karta över Iran som bildar en symbol för att de iranska invånarna anses vara fängslade av den nuvarande regimen. När hungerstrejken inleddes stod svensk-iraniern Helja Rezajat utanför buren för att ge sitt stöd.

- Våra krav är att den svenska regeringen, med Fredrik Reinfeldt i spetsen, ska reagera. De ska fördöma den islamiska regimen, den terror de utsätter vårt folk för dagligen, de ska stänga deras spion-näste ambassaden på Lidingö här i Stockholm och de ska fördöma regimen som helhet och bojkotta dem helt och hållet, sade Helja Rezajat.

De hungerstrejkande sitter kvar i buren på Sergels torg, men kommer ändra strategi om deras aktion inte får något resultat och i stället fortsätta stödja de svenska protesterna på annat sätt. Moshde Zandia, journalist och redaktör på den multietniska tevekanalen TV 7 i Stockholm, ser en tidigare splittrad exilrörelse som nu mobiliserar sig tillsammans.

- För första gången i Irans moderna historia har folk kommit fram till den punkten att de känner att vi bara har varandra och att det är inte viktigt att vi ska tänka likadant. Vi ska i stället hjälpas åt att kunna prata fritt och nå mänskliga rättigheter, sade Moshde Zandia.

Reportrar Hanna MI Jakobson, Zinat Hashemi, Alberico Lecchini, Ulla Engman

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".